Oppositionen kräver att Ellen Johnson-Sirleaf avgår som president

På tisdagen krävde oppositionen i Liberia att president Ellen Johnson-Sirleaf avgår. Frågan kommer behandlas i representanthuset under tisdagen när rapporten från Sannings- och försoningskommissionen ska diskuteras. Rekommendationerna i rapporten kan bli lag om de antas av parlamentet, där oppositionen har majoritet.

I tre år har Sannings- och försoningskommissionen, TRC, rest runt Liberia och intervjuat cirka 17 000 personer som drabbades av det inbördeskrig som startade julen 1989 och med ett kort avbrott fortsatte fram till 2003. På måndagen offentliggjorde kommissionen sina slutsatser och publicerade en lista på enligt uppgift 52 personer som TRC anser ska förbjudas inneha offentliga ämbeten de kommande 30 åren. Personerna anklagas för att ha varit politiska ledare eller finansiärer av de de stridande fraktionerna i Liberia.

En av dessa personer är Ellen Johnson-Sirleaf som 2005 vann presidentvalet efter att ha besegrat förre fotbollsstjärnan George Weah. Ellen Johnson-Sirleaf blev den första kvinnan i Afrika som har valts till president.

TRC:s ordförande Jerome Verdier sade till BBC att han står fast vid rapporten även om den nu orsakar kontroverser i samhället:
- Vi har gjort ett hederligt arbete och vi tror verkligen att detta är det bästa för Liberia. Om våra rekommendationer genomförs kommer det att ge läkande och försoning.

Informationsminister Laurence Brople sade till BBC att presidenten fortsätter sitt arbete som vanligt. Han betonade i en intervju med BBC att Ellen Johnson-Sirleaf aldrig förnekat sitt stöd till Charles Taylor.
- Väljarna beslöt att försonas med detta och valde henne 2005, sade Laurence Brople.

När Ellen Johnson-Sirleaf framträdde inför TRC i februari i år bad hon om ursäkt för sitt stöd till Charles Taylor och sade att hon hade blivit lurad att stödja hans uppror. Presidenten förklarade att hon haft dåligt samvete över detta. Hon förnekade att hon någonsin varit medlem i Taylors rörelse NPLL, Liberias nationella patriotiska front, men sade att hon arbetat med finansieringen av hans rörelse. I maj 1990 besökte Ellen Johnson-Sirleaf Charles Taylors bas i staden Gborplay på gränsen till Elfenbenskusten.
- Jag ansåg att upproret var nödvändigt, sade hon inför TRC.

Charles Taylor hade under 1980-talet tjänstgjort i dåvarande presidenten Samuel Does administration. När han anklagades för ekonomisk svindel flydde han till USA. Liberia begärde att han skulle utlämnas och han satt i ett häkte i Massachusetts i väntan på utlämning till Liberia, men lyckades 1985 rymma.

Nästa gång han lät höra av sig var vid julen 1989 då han i spetsen för en liten grupp beväpnade män hade gått över gränsen till Liberia och utropat ett krig för att störta den dåvarande regimen. Taylor hade tillsammans med andra afrikanska ”revolutionärer” utbildats i de läger som Libyens ledare Moammar Khadaffi öppnat i Libyen.

Där träffade Charles Taylor Foday Sankoh från Sierra Leone. 1991 inledde Foday Sankohs RUF, Revolutionära förenade fronten, ett uppror i Sierra Leone med stöd av Charles Taylor.

Efter ett skoningslöst inbördeskrig i Liberia blev det 1996 fred och Taylor kunde 1997 tillträda som vald president efter att ha besegrat Ellen Johnson-Sirleaf. Charles Taylor fortsatte stödja RUF och gav också stöd till uppror i Guinea och Elfenbenskusten. Dessa länder svarade med att ge stöd till nya rebellrörelser i Liberia och 2002-2003 intensifierades kriget.

Sommaren 2003 hade striderna nått huvudstaden Monrovia och i augusti tvingades Taylor lämna landet för att gå i exil i Nigeria.
Då hade den internationella tribunalen för Sierra Leone beslutat att åtala Taylor för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Sierra Leone.

Både Foday Sankoh (som dog en naturlig död i juli 2003) och Charles Taylor anklagades för brutala övergrepp och grymheter riktade mot civila. Sankohs rebeller fick utbildning och vapen från Charles Taylor, som i gengäld fick diamanter från RUF som kunde säljas på världsmarknaden.

I mars 2006 smet Charles Taylor iväg från sin lyxvilla i södra Nigeria men greps vid gränsen till Kamerun. Han skickades till Liberia som överlämnade honom till Sierra Leone-tribunalen. Där beslöts att rättegången mot Taylor skulle hållas i Haag och 2008 inleddes processen. Den 13 juli kommer rättegången fortsätta med att Charles Taylor presenterar sitt försvar.

Charles Taylor är enbart åtalad för brott i Sierra Leone. Hittills har ingen person åtalats i Afrika för brotten under inbördeskriget i Liberia då omkring 250 000 människor av en befolkning på cirka tre miljoner beräknas ha dödats. Efter krigets slut 2003 anlände en stor FN-styrka som beräknas finnas kvar i landet till 2011. Runt 100 000 personer i olika milisstyrkor, varav cirka en tredjedel kvinnor, har demobiliserats.

TRC rekommenderar att åtta personer ska ställas inför rätta för brott mot mänskligheten i en speciell tribunal för Liberia, rapporterar nyhetsbyrån AFP. Bland dessa åtta finns Charles Taylor och Prince Johnson. Den sistnämnde är för närvarande senator i Liberia. Prince Johnson bröt sig ur 1990 ur NPFL och bildade INPFL.

Sommaren 1990 behärskade INPFL större delen av Monrovia och förde bort president Samuel Doe. Den 9 september 1990 utsattes Doe för tortyrliknande misshandel och mördades. Mordet filmades och scenerna spreds till nyhetskällor runt om i världen. Prince Johnson förnekade att han själv dödade Samuel Doe. På videon ses han dricka en öl medan den tidigare presidentens öra skärs av.
Prince Johnson leder för närvarande senatens försvarsutskott.
När han vittnade inför TRC förra året hävdade han att USA med avsikt släppt Taylor fri 1985 med syftet att Samuel Doe skulle störtas.

TRC vill också att en rad medlemmar i Ellen Johnson-Sirleafs regering fråntas möjligheterna att inneha offentliga ämbeten. Bland dessa finns transportministern Jackson Doe, bror till framlidne Samuel Doe.

Sannings- och försoningskommissionens arbete har delvis finansierats av svenska Sida.
– Sida välkomnar rapporten, som troligtvis kommer att skapa turbulens, men samtidigt är ett oerhört viktigt steg i den liberianska försoningsprocessen, säger Anders Östman, svensk biståndschef i Liberia, i ett uttalande.

Ulf B Andersson

7 juli 2009

Läs mer:
Sida om Liberias sannings- och försoningskommission

Sammanfattning av kommissionens slutsatser

Liberia: After the truth, Liberians need justice (Amnesty 23 janauri 2009)

Liberia: Towards the final phase of the Truth and Reconciliation Commission (29 juli 2008)

Liberia - från krig till valkamp (Amnesty Press nummer 4/2005)

Ulf B Andersson
Amnesty Press