Bangladeshs textilarbetare fortsätter att kräva högre löner

Intensiva demonstrationer har pågått i fabriksområden i utkanten av Bangladeshs huvudstad Dhaka i flera veckor. Tusentals textilarbetare fortsätter att kräva att minimilönen höjs kraftigt.
Textilarbetarnas löner ligger i botten inte bara nationellt utan även globalt. Enligt en studie gjord av japanska statens handelsorganisation, Jetro, som presenterades i december är det bara textilarbetare i Burma som tjänar mindre. I grannlandet Indien är lönen dubbelt så hög som i Bangladesh och i Kina är den fem gånger så hög.

Demonstrationerna inleddes den 21 september och har successivt växt. I fabriksområden i utkanten av Dhaka har arbetare blockerat vägar och drabbat samman med polis som svarat med gummikulor och tårgas. Omkring 200 fabriker - bland annat leverantörer till klädjättar som H & M och Carrefour - har hållit stängt och några fabriker har stuckits i brand.

Senast regeringen höjde minimilönen för textilarbetare var år 2010. Nu kräver arbetarna en höjning från 3 000 taka (motsvarande 245 kronor) till 8 114 taka (motsvarande 660 kronor) i månaden. Det är ungefär vad ett par märkesjeans tillverkade i Bangladesh kostar när de når butikshyllan i Warszawa eller Berlin.

Arbetsgivarna talade först om en 20-procentig höjning av minimilönerna till 3 600 taka (motsvarande 290 kronor). Det kallades ett hån och beslutet ledde till flera upplopp.

I Bangladesh fastställs minimilönen för varje sektor för sig. Skillnaderna är stora - transportarbetare och butiksbiträden får dubbelt så mycket betalt i jämförelse med den genomsnittliga lönen för Bangladeshs tre miljoner textilarbetare.

Minimilönen är teoretisk eftersom alla arbetar övertid. IPS har intervjuat några kvinnor som arbetar som symaskinsoperatörer. Deras lön ligger på 8 000 till 9 000 taka (motsvarande 650 till 730 kronor) i månaden. Men då arbetar de i genomsnitt 11-12 timmar per dag.

En ökning av de lägsta lönerna skulle innebära en höjning för alla.

Enligt fackföreningsledaren Masood Rana är de nya lönekraven delvis ett resultat av en ökad medvetenhet bland arbetarna. Efter uppmärksamheten kring fabriksraset i april då 1 133 arbetare dog i samband med Rana Plazas kollaps insåg allt fler hur mycket västerländska konsumenter betalar för de kläder som de tillverkat.

– Demonstrationerna är våldsamma eftersom de är spontana, det finns inga ledare, säger Rana till IPS.

Reaz bin Mahmood , vice ordförande för bangladeshiska branschorganisationen för textilexportörer, BGMEA, och själv fabriksägare, presenterar en annan teori - att politiska provokatörer står bakom protesterna.

– Detta problem kan inte lösas på gatorna. Det finns en regeringstillsatt kommission som arbetar med frågan om minimilön och resultatet ska presenteras i november. Men jag är rädd att det inte kommer att ske om protesterna forsätter, säger Mahmood till IPS.

– Vi har gjort en ekonomisk analys av textilarbetarnas levnadsomkostnader med utgångspunkten att hans eller hennes lön även ska täcka familjens konsumtion. Vi har kommit fram till att 8 200 taka (motsvarande 665 kronor) - exakt vad textilarbetarna själva kräver - är en lön som skulle ge arbetarna en möjlighet att klara av att betala sina utgifter, säger Khondaker Moazzem, forskningschef vid Centrum för politisk dialog, CDP, i Dhaka.

– Efter att vi gick ut med den här rekommendationen till regeringen fick jag många samtal från fabriksägare, säger han och ler. De förklarade att de var redo att ge mig några fabriker och låta mig försöka driva en lönsam verksamhet med sådana orimliga löner.

Mahmood från BGMEA säger att kostnaderna för textilproduktionen ökar med 13 procent varje år. Bangladesh måste importera bomull medan Indien har sin egen.

– Vår valuta är stark i förhållande till valutorna i Indien, Indonesien och Turkiet vilket gör att vi förlorar i konkurrenskraft. Jag inser att textilarbetarna borde få mer betalt men då måste återförsäljarna betala mig mer. Västerländska konsumenter är delvis ansvariga för den låga lönenivån i Bangladesh, säger Mahmood.

Enligt Moazzem är det återförsäljarna som tjänar mest på produktionen och hämtar hem 55 till 65 procent av vinsten medan 25 procent utgör kostnaden för material och 15 procent fördelas jämnt mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Sjöfartsminister Shahjahan Khan har sagt att han stöder textilarbetarnas krav, men regeringen tycks backa upp tillverkarna. Bangladeshs textilproduktion är en kassako och står för 80 procent av exportintäkterna, motsvarande 22 miljarder dollar årligen. Nästan en tredjedel av parlamentsledamöterna är företagare med kopplingar till klädindustrin. Industrin ger även finansiellt stöd till landets två största partier.

Efter samtal med ledare för mer än 40 fackföreningar har bangladeshiska fabriksägare lovat att höja lönerna i enlighet med vad den regeringstillsatta kommissionen kommer fram till och presenterar i november.
Robert Stefanicki
IPS/Dhaka

Läs också
Vi uppmanar fler att följa H&M:s exempel. Handels och Metall: Vi måste stoppa dödsfällorna i klädindustrin (Aftonbladet debatt 4 oktober)

Replik: Textilindustrin har gjort Bangladesh rikare (Aftonbladet debatt 8 oktober)

Robert Stefanicki
IPS/Dhaka