Peru:”Över 69 000 personer dog eller försvann”

Klockan 19 (svensk tid) på torsdagen överlämnade Sannings- och försoningskommissionens ordförande Salomon Lerner sin rapport om vad som hände mellan 1980 och 2000 till Perus president Alejandro Toledo.
– 1900-talets två sista decennier kännetecknades av fasor och vanära för det peruanska samhället, sade Lerner vid överlämnadet enligt nyhetsbyrån Reuters.

Resultatet som kommissionen kom fram till efter att ha samlat in 17 000 vittnesmål från personer som berördes av våldet var ännu värre än befarat. I nio volymer presenteras bevis och information om inbördeskriget i Peru och enligt nyhetsbyrån AP har kommissionen kommit fram till 32 000 namngivna personer som dog eller ”försvann”.
Men antalet kan vara mer än dubbelt så stort. Sociologen och historikern Nelson Manrique som arbetade med projektet uppgav enligt AP att minst 69 000 personer dödades eller ”försvann”, vilket är ett mycket högre antal än som tidigare har uppskattats. Inbördeskriget i Peru är därmed en av de blodigaste konflikterna i Latinamerikas moderna historia.
Enligt Manrique beräknas att den maoistiska gerillan Sendero Luminoso (den upplysta stigen) var skyldiga till 48 procent av dödsfallen. Säkerhetsstyrkorna stod för 33 procent, den regeringsstödda bondemilisen för 17 procent och en mindre Kubainspirerad gerillagrupp, MRTA eller Tupac Amaru, för två procent.

Kommissionen är tillsatt av regeringen och dess tolv medlemmar hoppas att rapporten ska få peruanerna medvetna om vad som hände under en mörk period i landets historia. Samtidigt vill man genom kartläggningen göra det möjligt för peruanerna att se framåt.
De 17 000 vittnesmålen kommer från 530 byar i avlägsna landsbygdsdelar av Peru och därtill har offentliga utfrågningar hållits i sju regioner där överlevande har berättat om skräcken och terrorn. Kommissionen har också haft tillgång till interna militära dokument och man har intervjuat politiker och fängslade rebelledare.

Våldsamheterna i Peru inleddes när maoistpartiet, som snart blev kända som Sendero Luminoso efter ett Mao Zedong-citat, i maj 1980 inledde ett uppror. Rörelsen som leddes av Abimael Guzman, ”Ordförande Gonzalo”, var skoningslös mot sina fiender, det vill säga alla politiska motståndare. Armén var lika skoningslös då de såg landsbygdsbefolkningen i bergen som gerillasympatisörer. Många av de spansktalande soldater talade dessutom inte det lokala språket, quechua, och rasistiska fördomar mot ursprungsbefolkningen bidrog till militärens terror.
Medan kommissionens anhängare hoppas att offren för terrorn nu ska få upprättelse har många kritiker avfärdat den. Den pensionerade generalen German Parra har sagt att armén begär objektivitet och inte vill bli framställda som folkmordsförövare.
General Clemente Noel, som ledde arméns operationer i Ayacucho-regionen 1983 då militären anklagas för en rad massakrer, sade till AP att han inte ångrade något:
– Om jag var tvungen att använda samma anti-subversiva strategi idag så skulle jag genomföra det utan någon tvekan.

För Mauricio Zuniga, en 30-årig invånare i huvudstaden Lima, var kommissionens uppgifter, som också visas på en fotoutställning, nyheter. Han stod tyst och stirrade på bilderna av uppsvällda kroppar som drogs fram ur en massgrav och såg bilderna på byar som hade bränts ner och han hörde bandinspelningarna av barn som berättade om hur deras föräldrar hade mördats.
– Jag var bara 15, 17 år, sade han till AP. I Lima brydde vi oss inte om vad som hände på landsbygden. Vi var inte medvetna om att det ofta var oskyldiga människor som dog.

På fredagen kommer kommissionen presentera sin rapport i Ayacucho, där kriget var som hårdast.

Ulf B Andersson
28 augusti 2003