Kinesiska oljearbetare dödades i massaker

Konflikten på Afrikas horn har trappats upp ytterligare. På tisdagen meddelade den etiopiska regeringen att 65 etiopiska och nio kinesiska oljearbetare dödats vid ett anfall i Ogaden-regionen. Attacken ska ha utförts på ett oljefält i Abole, en liten stad omkring 120 kilometer från delstatens huvudstad Jijiga, rapporterar BBC. Sju kinesiska oljearbetare ska ha tagits som fångar av angriparna.

Samtidigt fortsätter etiopiska strykor sina anfall i Somalias huvudstad Mogadishu och minst 250 personer uppges ha dödats under den senaste veckans strider. Enligt BBC gick etiopiska stridsvagnar på tisdagen till anfall i delar av Mogasdishu och artilleristrider ska pågå utanför presidentpalatset som skyddas av trupper från Etiopien och Afrikanska unionen. Ögonvittnen uppger enligt BBC att ruttnande kroppar ligger på Mogadishus gator.
En BBC-korrespondent i Mogadishu rapporterade att en bil fylld med sprängämnen hade detonerat utanför Hotel Ambassador och att många civila hade dödats. FN uppger att 300 000 personer har flytt från Mogadishu och lever under fruktansvärda förhållanden utanför staden.
Rebeller uppgavs på måndagen ha tagit kontrollen över hamnstaden Kismayo efter två dagars strider, vilket ses som ett allvarligt nederlag för regeringen.

Premiärminister Ali Mohammed Ghedi hävdade enligt BBC att regeringen är på väg att vinna kriget mot rebellerna och han avvisade påståendet att den Etiopien-stödda regeringen har begått folkmord i Mogadishu. Vice premiärminister Hussein Aideed har i Eritrea lanserat bildandet av en allians av somalier som motsätter sig den etiopiska inblandningen och har krävt en internationell undersökning av dödandet i Mogadishu.

Angreppet mot oljefältet i Abole ska ha utförts av 200 beväpnade män. Det sade Xu Shuang, chef för det kinesiska oljebolaget Zhongyuan Petroleum Exploration Bureau, till den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua. Angriparna ska efter en 50 minuters strid med de etiopiska soldater som skyddar oljefälten ha tagit kontroll över anläggningen. Kina har de senaste åren ökat sina investeringar i Afrika där syftet bland annat är att säkra kinesisk energiförsörjning för framtiden.
– Det var kallblodigt mord, en massaker. Detta var en terroristhandling, sade Berekat Simon, rådgivare till den etiopiske premiärministern Meles Zenawi, till nyhetsbyrån AFP.

Den etiopiska regeringen hävdar att anfallet utfördes av ONLF, Ogadens nationella befrielsefront. Etiopien hävdar att ONLF får stöd från Eritrea. ONLF bildades 1984 av somalier som hade fått nog av de övergrepp som de hävdade hade begåtts av etiopiska regeringar mot den somaliska befolkningen i Ogaden. Det senaste året har striderna trappats upp och tusentals etiopiska soldater har skickats till området. ONLF ska enligt BBC tidigare ha framfört hot mot utländska bolag som samarbetar med den etiopiska regeringen när det gäller exploatering av Ogadens naturresurser.
ONLF har också sökt samarbete med andra grupper som bekämpar den etiopiska regeringen. Den 21 maj 2006 tillkännagavs att ONLF nu ingår i AFD - Alliansen för frihet och demokrati - tillsammans med OLF (Oromo Liberation Front), EPPF (Ethiopian People´s Patriotic Front), SLF (Sidama Liberation Front) och CUDP (Coalition for Unity &Democracy Party).

Ogaden är ett omstritt område. Majoriteten av de 2,5 miljonerna invånare uppges vara somalier. 1935 invaderade Mussolinis Italien Etiopien, Afrikas äldsta land som aldrig hade koloniserats. Italien hade då redan tidigare kontroll över sin koloni Somalia. Ett stor-Somalia bildades i praktiken när Italien 1940 invaderade Brittiska Somaliland. Franska Somaliland (nuvarande Djibouti) kontrollerades också av axelmakterna då den franska Vichyregimen, som samarbetade med Nazityskland, hade kontroll över kolonin. I början av 1941 gick styrkor från Brittiska samväldet till motattack. Med stöd av den etiopiska motståndsrörelsen (under ledning av Halie Selassie i exil), fria franska styrkor (som leddes av Charles de Gaulle) och fria belgiska styrkor kunde britterna driva tillbaka italienarna från Afrikas horn.

1954 avskiljdes de sista delarna av Ogaden från Somalia och övergick till Etiopien. 1960 beslöts att Somalia skulle bli självständigt. Den 26 juni hade brittiska Somaliland utropat sin självständighet men efter en folkomröstning ingick området i den somaliska republik som 1 juli 1960 blev självständigt. Bland de somaliska ledarna fanns dock drömmen kvar om att förena alla somaliska områden till ett land och 1963 inleddes ett etniskt uppror i Bale-provinsen i Etiopien. Upproret dog ut och 1970 kapitulerade de sista rebellerna. I juni 1977 röstade 95 procent av invånarna i Franska Somaliland mot en anslutning till Somalia och området blev självständigt under namnet Djibouti.

Men kort därefter såg Somalias dåvarande president Siad Barre chansen att erövra Ogaden och förena området med Somalia. I september 1974 hade Etiopiens kejsare Halie Selassie störtats och ett militärråd (dergen) tog över makten under ledning av Mengistu Haile Mariam. Etiopien var instabilt och Mengistu kämpade hårt för att krossa all opposition. I början av 1977 ansåg Sovjet att Mengistu var på väg att leda landet i marxist-leninistisk riktning och beslöt att satsa på stöd till Etiopien. Fram tills dess hade Etiopien ansetts tillhöra USA:s allierade i det kalla kriget medan Somalia tillhörde östblocket.

I Ogaden fanns en väpnad rörelse, Western Somalia Liberation Front (WSLF) som under 1975 och 1976 nådde allt större framgångar mot de etiopiska styrkorna. Somalia gav allt mer militär hjälp till WSLF och på sommaren 1977 deltog "frivilliga" från Somalia i kriget i Ogaden. Den 23 juli invaderade somaliska styrkor Ogaden. Sovjet, som ännu stödde både Etiopien och Somalia, försökte medla - dock utan resultat.
Under hösten stoppades allt sovjetiskt stöd till Somalia och i november 1977 bröt Somalia de diplomatiska förbindelserna med Sovjet och alla sovjetiska medborgare kastades ut ur landet. Siad Barre skulle i stället alliera sig med USA.
De somaliska styrkorna hade stora militära framgångar och kontrollerade i september 1977 cirka 90 procent av Ogaden.

Med hjälp av massiv sovjetisk vapenhjälp, sovjetiska militära rådgivare och cirka 15 000 kubanska soldater kunde dock de etiopiska styrkorna gå till motangrepp. De somaliska styrkorna tvingades 15 mars 1978 lämna Ogaden. Då hade tiotusentals soldater på bägge sidor dödats och det blev början till slutet för Siad Barres regim. 1988 slöts ett fredsavtal mellan Etiopien och Somalia. Redan 1984 hade Siad Barre slutit ett avtal med Kenya där han förklarade att Somalia gav upp sina krav på att delar av Kenya ska ingå i ett Stor-Somalia.

När de förenade islamiska domstolarna UIC sommaren 2006 tog kontrollen över Somalias huvudstad Mogadishu sågs detta med oro av Etiopien, där premiärministern Meles Zenawi, tidigare anhängare av den albanska varianten av kommunismen som utvecklades under Enver Hoxha, har ett fast grepp sedan han 1991 drev Mengistu i exil i Zimbabwe. Zenawi har under kriget mot terrorismen blivit en av USA:s viktigaste allierade i regionen. UIC anklagades för att ha kontakt med al-Qaida, men det fanns andra skäl till Etiopiens oro.

Schejk Hassan Dahir Aweys, chef för UIC, förklarade förra året att domstolarna skulle arbeta oförtrutet för att "integrera våra somaliska bröder i Kenya och Etiopien och återupprätta deras frihet att få leva med sina förfäder i Somalia". Att stoppa de storsomaliska drömmar som ledde till Ogadenkriget 1977-78 var ett motiv för den etiopiska inmarschen i december 2006.

Den blodiga attacken på tisdagen i Abole visar att konflikten om Ogaden är långtifrån löst. Somalia slits återigen sönder i ett inbördeskrig. Eritrea stödjer de grupper i Somalia som bekämpar den etiopiska närvaron , i praktiken en de facto-ockupation, och den bräckliga somaliska övergångsregeringen som har stötts av FN. Samtidigt riskerar nu Etiopien att tvingas satsa militära resurser på att krossa gerillan i Ogaden.

Läs mer: Amnesty om striderna i Mogadishu (24 april)


Läs mer om ONLF


BBC