Konflikten i Nepal förvärras

»Ni får passera men om ni återvänder i morgon så får vi lov att skjuta er«, sa maoisten vid en av de många vägspärrarna i det västnepalesiska distriktet Dadeldhura. Nästa dag planerade maoisterna en blockad (eller bandh) där ingen skulle få passera längs landets vägar. Budskapet överlämnades med ett leende, men i fall att varningen inte kändes tillräckligt allvarlig kunde vi längs vägkanten se de sönderbrända resterna av bilar vars ägare trotsat tidigare reseförbud.
I mitten av maj besökte jag Nepal tillsammans med en utredare från Amnestys internationella sekretariat i London för att undersöka människorättsläget utanför huvudstaden Kathmandu. I de tre distrikt längs landets västra gräns vi besökte kontrollerar militären mer eller mindre bara distriktshuvudstäderna. I övrigt har maoisterna fria händer. Vid vägspärren utanför staden Dhangadhi var militärerna påtagligt nervösa. De frågade oss hur många maoister vi hade sett och vilka typer av vapen de hade med sig. Militärerna hade all anledning att känna sig oroliga. De senaste veckorna har flera militärer som inte varit i tjänst blivit mördade på Dhangadhis gator.

Jag slogs av att några av de maoister vi träffade var iklädda samma uniform som de nepalesiska militärerna. Vi hade hört att resenärer ibland kan hamna i förhör av uniformerade män utan att riktigt veta vilken sida de pratar med. Om resenären råkar svara fel och han eller hon hamnat i händerna på maoisterna kan detta innebära att personen tvingas betala pengar eller riskerar att bli tvångsrekryterad. Om det är vanliga militärer som spärrat vägen och om resenären inte varit tillräckligt tydlig i att uttrycka sin lojalitet mot den nepalesiska kungen Gyanendra kan det innebära att personen blir arresterad. Militärbarackerna har blivit ökända för övergrepp som begås mot de civila som hamnat i förvar.

Sedan konflikten började 1996 har omkring 11 000 människor dött. Vittnesmålen vi samlade visar väldigt tydligt hur de civila hamnat i kläm mellan de två stridande parterna. Detta hände Gauri, en nittonårig kvinna, som tidigare arbetat som utbildare för en lokal människorättsorganisation. Gauris offentliga roll ledde till att hon blev misstänkt för att vara maoist. Hon blev arresterad av militären och misshandlades svårt. Då var Gauri sexton år gammal. När hon efter några dagar släpptes fri kom maoisterna och sa att hon borde bli medlem på riktigt. Efter dödshot kände sig Gauri tvungen att gå med maoisterna. När sedan militärerna började trakassera hennes föräldrar bestämde sig familjen för att lämna landet. Efter två år i Indien har Gauri hamnat i internflykt i Dadeldhura.

Om en person efter påtryckningar från militären vågar lämna maoisterna kan det få oerhört allvarliga följder. Vi träffade en man i staden Mahendranagar vars bror hade varit medlem i maoisterna under två år. Vid flera tillfällen hade polisen besökt familjen och misshandlat föräldrarna. Till slut bestämde sig brodern för att försöka lämna organisationen och detta rapporterades i den lokala dagstidningen. Mannen hittade senare broderns lemlästade lik och han anklagar maoisterna för att ligga bakom mordet.

I skrivande stund slår det mig hur tyst det är om situationen i Nepal. Som ursäkt för regimens övergrepp har kungen flitigt använt sig av den internationella anti-terrorretoriken. Han vill få oss att tro att undantagstillståndet var en begränsad och nödvändig åtgärd och att dess upphävande den 30 april var ett steg i rätt riktning. Dessvärre finns det all anledning till oro. Hårda mediarestriktioner råder. Lokala människorättsorganisationer uppskattar att det fortfarande finns åtminstone tusen politiska fångar i Nepal. Något som inte fått uppmärksamhet av omvärlden är kungens nya strategi, nämligen att tvinga byarna att bilda sina egna miliser. Militären ger byborna vapen och om byborna försöker trotsa kungens order antas de vara maoister. I sydvästra Nepal har vi fått rapporter om åtminstone två nya paramilitära grupper som skapats av regimen. Vi står med andra ord inför en drastisk upptrappning av konflikten.

Carl Söderbergh

En gammal biograf i Dhangadhi. Numera visas ingen film
här och framtiden i Nepal är mycket osäker.

Amnestys sektion i Nepal tog del av Bhopal-
aktionen och gick ut och protesterade.

Carl Söderbergh i samtal med jordlösa nepaleser.

Daliterna har drabbats svårt av dagens konflikt.

Kampanj mot lätta vapen. Ett budskap som
har svårt att nå fram i dagens Nepal.

I fängelse: Ananda Joshi, före detta
gruppsekreterare inom Amnesty-sektionen i
Nepal. Han är en av många som har gripits
sedan de deltagit i demokrati-manifestationer.

En högskola i utkanten av Mahendranagar. En grupp studenter
hade fått tillstånd av rektorn att anordna ett möte för att bilda
en studentförening. Omkring femtio militärer kom in på skol-
gården och öppnade eld under förevändning att maoisterna
höll möte, något som avvisas av ögonvittnen. Tre personer
sårades.