Georgien: Ska hbtq-rörelsen kunna manifestera utan angrepp 17 maj?

Den 17 maj uppmärksammas över hela världen IDAHOT, en internationell dag mot homofobi och transfobi. I Georgiens huvudstad Tbilisi planerar hbtq-organisationer en manifestation. Förra året evakuerades en liten grupp hbtq-aktivister av polisen då tusentals motdemonstranter med orodoxa präster i spetsen till attack. Patriarken har utlyst 17 maj som ”familjens dag” och oron är stor för nya attacker från homofoba grupper.

reportage | 2014-05-16
Av: Andrea Pettersson
Folkmassor gick till attack när polisen 17 maj 2013 försökte evakuera de som ville demonstrera på IDAHOT.

Folkmassor gick till attack när polisen 17 maj 2013 försökte evakuera de som ville demonstrera på IDAHOT. Foto: Reuters/TT

Det lilla landet Georgien, som säger sig ligga mellan Europa och Asien, har under de senaste åren i hopp om framtida medlemskap närmat sig EU. Detta har visat sig i till exempel en lagstiftning, som i arbetet med en antidiskrimineringslag ska ge ökat skydd för hbtq-personer. Trots detta lade premiärminister Irakli Gharibasjvili i slutet av mars fram ett förslag om en konstitutionsändring som förbjuder samkönat äktenskap. Hur går det egentligen ihop?

För många i Georgien är hbtq-frågan lika intressant som den är ointressant. Samtidigt som de flesta är ense om att homosexualitet är en sjukdom och att äktenskapet är en union mellan man och kvinna, handlar det om mycket mer än så - som så ofta i Georgien blir det geopolitik. Ett inträde i EU skulle innebära ökade hbtq-rättigheter vilket är en nagel i ögat på många av landets konservativa och ortodoxa kyrkan. Lagförslaget om äktenskapet är måhända det regerande partiet ”Georgisk dröm” sätt att få de konservativa i befolkningen ombord på EU-tåget. Partiet vann en storseger i parlamentsvalet 2012.

Natia Gvianishvili, hbtq-aktivist i huvudstaden Tbilisi, arbetar för organisationen Women's Initiatives Supporting Group (WISG).
Dörren in till kontoret är anonym utan skylt, allt för att inte rikta onödig uppmärksamhet mot de som arbetar och vistas där. Natia Gvianishvili frågar på klingande svenska om jag vill ha en kopp te. Efter universitetsstudier och några veckor i Kalix är hennes svenska nästintill perfekt och det är svårt att inte låta sig imponeras.

Hon berättar om den internationella dagen mot homofobi och transfobi den 17 maj 2013, då hbtq-organisationen Identobas manifestation möttes av tusentals motdemonstranter med ett stort antal ursinniga ortodoxa präster, stenkastning och en poliskår som inte lyckades beskydda dem. Sjutton personer skadades och kritiken lät inte vänta på sig. Utländska ambassader och internationella organisationer, som Amnesty International, fördömde våldet och inrikesdepartementet lovade en utredning och rättegång för de inblandande.

I ett gammalt klansamhälle som Georgien är sexualitet inte en privat angelägenhet, det är familjens, släktens, arbetsgivarens och framför allt kyrkans. Den ortodoxa kyrkan har en tongivande position i samhället och påverkar såväl kultur som politiska beslut. Just kyrkan kom att spela en avgörande roll under majdagarna förra året. Bara ett par dagar innan manifestationen uppmanade kyrkans patriark Ilja II till förbud av samlingen med motiveringen att homosexualitet är avvikande och en sjukdom.

Georgisk-ortodoxa präster deltog tillsammans med tusentals anti-homoaktivister i försöken att stoppa en liten grupp hbtq-demonstranter som försökte genomföra en manifestation i Tbilisi.

Georgisk-ortodoxa präster deltog tillsammans med tusentals anti-homoaktivister i försöken att stoppa en liten grupp hbtq-demonstranter som försökte genomföra en manifestation i Tbilisi. Foto: Shakh Aivazov/Associated Press/TT

Ortodoxa präster mobiliserade både genom att informera i kyrkorna och genom flyers där folk som var ”för bevarandet av georgiska traditioner” uppmanades att komma till motdemonstrationen den 17 maj.

Att vara hbtq-person i Georgien är alltså inte okomplicerat. Trots det är toleransen i Tbilisi skyhög jämfört med landsbygden. I huvudstaden finns NGO:s som arbetar med hbtq-frågor och även ett antal gayvänliga barer som är små oaser för stadens hbtq-invånare.

Jag träffar Anna, på ett nyöppnat, fullproppat McDonalds i kuststaden Batumi i västra Georgien. Hon vill inte framträda med efternamn men berättar om varför hbt-rättigheter ses som något negativt. Precis som den rysk-ortodoxa kyrkan målar den georgisk-ortodoxa motsvarigheten upp de homosexuella som ett hot mot landets urgamla kultur och traditioner.

– Det är annorlunda i Georgien, jag vill att traditionerna här ska bevaras nu när så mycket blir mer och mer som i Europa. De [homosexuella] har sina egna restauranger, barer och caféer där de kan vara.. Varför måste de gå ut på gatan och tala om vilka de är? undrar hon.

Anna är i 20-årsåldern, har precis avslutat sin magisterexamen på ett universitet på landsbygden och är i mångt och mycket representativ för det nya Georgiens unga generation; en god kristen med ena foten i familjen och traditionerna och den andra i det nya vuxenlivet med nya möjligheter.

Natia Gvianishvili hoppas att förra årets våldsamma homofoba attacker i Tbilisi den 17 maj förra året inte ska upprepas i år.

Natia Gvianishvili hoppas att förra årets våldsamma homofoba attacker i Tbilisi den 17 maj förra året inte ska upprepas i år. Foto: Andrea Pettersson

Natia Gvianishvili är väl medveten om inställningen utanför det urbana Tbilisi, Identoba drev tidigare ett projekt för att förändra allmänhetens inställning till hbtq-personer genom workshops på universitet långt från huvudstaden, twitter och den accepterande NGO-världen. Natia Gvianishvili har varit med på skolbesöken och blev positivt överraskad. Mycket av hatet beror på okunskap.

– Elever berättade efter passet att de inte vetat innan att homosexualitet inte var en smittsam sjukdom och de var inte alls lika negativt inställda när de insett det. En del efterfrågade till och mer utbildning i frågan, det var jättespännande, säger Natia Gvianishvili

Under vinter-OS i ryska Sotji, och västliga mediers nyfunna intresse för ryska hbtq-personers marginaliserade rättigheter, ringde jag upp Natia Gvianishvili för en uppdatering. Har den georgiska hbtq-rörelsen kunnat surfa på mediavågen? Trots arvet från Sovjettiden och den gemensamma fienden i form av den ortodoxa kyrkan finns det inget samarbete mellan ländernas hbtq-organisationer.

Slitningarna mellan Georgien och Ryssland är fortfarande för starka och såren för djupa efter det kortvariga kriget i augusti 2008. Det var då som Georgiens dåvarande president Micheil Saakasjvili gjorde ett försök att ta kontroll över Sydossetien, som bröt sig ur Georgien 1992, och den ryska armén svarade med att gå till anfall långt in i Georgien.

Natia Gvianishvili berättar bestört att en av fackelbärarna till OS-invigningen var en av de stridspiloter som var med i bombningar av Georgien 2008. Det enda som förenar Ryssland och Georgien är homofobi, säger hon.

Vinter-OS påverkade alltså inte organisationerna i någon större utsträckning. Nu följes istället rättegångarna mot de som var involverade i förra årets attack på 17 maj. En av prästerna har dömts, men Natia Gvianshvili är osäker på rättssäkerheten. Organisationerna har valt att hålla en låg profil i media under tiden för att inte påverka rättegångarnas utfall och tänker istället framåt på årets IDAHOT-evenemang.

– Inför 17 maj i år är det vi organisationer själva som måste tänka på säkerheten under evenemanget. Trots det är stämningen god i rörelsen och det är många som vill vara med. Vi är mer försiktiga den här gången och jag vill inte ens tänka på vad som kan hända med tanke på vad som skedde förra året, berättar Natia Gvianshvili.

Patriarken Ilia II har nyligen utlyst familjens dag den 17 maj, en dag för att hedra familj och föräldrar. Det är första året för denna nya tradition och därmed har kyrkan tydligt visat att man inte kommer ge upp frågan.

Vad man som hbtq-person i Georgien har att vänta under 2014 är höljt i dunkel.
Antidiskrimineringslagen är ännu inte färdigformulerad och den förra året utlovade nationella strategiska planen för mänskliga rättigheter har inte presenterats för godkännande som planerat. Att den georgiska regeringen planerar lagstiftning för och emot hbtq-rättigheter samtidigt verkar gå världen förbi. En respekterad IDAHOT-manifestation den 17 maj skulle vara symboliskt viktig och ett steg i rätt riktning för landet mittemellan.

Andrea Pettersson

Tillägg 19 maj

Identoba valde tyst skoprotest

På Pusjkintorget i Tbilisi där aktivister förra året attackerades samlade Identoba på morgonen den 17 maj över 100 par skor till en konstinstallation. Orgranisationen som ställde in årets manifestation och rådde sina medlemmar att stanna hemma och värna om sin säkerhet, valde att ”för alla de som är osynliga, de som inte hörs, och vars existens inte erkänns” tyst manifestera för respekt för hbtq-personers rättigheter.

Präster, ortodoxa grupper och vanliga medborgare bestämde sig samma dag för att ge sig ut på gatorna för att stötta de traditionella familjevärdena och protestera mot den nyligen antagna antidiskrimineringslagen. En lag som människorättsorganisationer menar urvattnats rejält sedan ursprungsversionen framlades.

Läs mer om antidiskrimineringslagen på Civil Georgia

Se bilder från anti-homo-manifestationerna den 17 maj(Civil Georgia)

Fakta

Rättigheter – samkönat sex är avkriminaliserat sedan år 2000. Samkönade partnerskap och äktenskap samt adoption för samkönade par är inte lagligt. Könsbyte medför sterilisering.

IDAHOTInternational Day Against Homophobia and Transphobia,internationella dagen mot homo- och transfobi, uppmärksammas världen över den 17 maj varje år sedan år 2005.

WISG – Women's Initiatives Supporting Group – arbetar för att främja hbtq-rättigheter utifrån lesbiskas, bisexuella kvinnors och transpersoners perspektiv.

Identoba – Georgiens största organisation för hbtq-rättigheter. Grundades år 2010 och arbetar för att främja hbtq-rörelsen, öka rättigheter och sexualundervisning ur ett hbtq-perspektiv

Läs mer
Amnesty om IDAHOT 17 maj

Georgian authorities should not water down the country’s first anti-discrimination bill (Amnesty 24 april 2014)

reportage | 2014-05-16
Av: Andrea Pettersson