Rwanda tio år efter folkmordet

Under tre månader mördades omkring 800 000 människor i Rwanda. Folkmordet skedde inför öppna ridåer. Nästan alla människor i landet har deltagit som offer, förövare eller vittnen. Frågan är hur de ska kunna försonas och gå vidare.

Forskaren Alice Karekezi har specialiserat sig på
konflikthantering och studerat folktribunalen i Gacaca.

Tio år efter att folkmordet i Rwanda inleddes diskuterade Lasse Berg, författare och debattör, Sveriges rikspolischef Sten Heckscher, den rwandiska forskaren Alice Karekezi och före detta statsministern Ingvar Carlsson utvecklingen i Rwanda på Café Zenit i Stockholm.

Sten Heckscher hade nyligen kommit hem efter ett besök i landet. Han var imponerad över beslutsamheten hos det ledande skiktet.

• Jag är ganska säker på att de kommer klara av det här, sade han.

Han påpekade hur viktigt det är med ett välfungerande rättssystem. Utan juridisk infrastruktur är det omöjligt för människorna att ta itu med brott mot mänskliga rättigheter.

De senaste tio åren har utvecklingen i Rwanda gått snabbt. Samtidigt har de demokratiska principerna kommit i skymundan.

Mer än 120 000 människor har fängslats för brott i samband med folkmordet. Några tusen har dömts medan 20 000 släppts i en amnesti. FN har inrättat en domstol i staden Arusha i Tanzania. Där har ett 20-tal personer dömts för folkmord och brott mot mänskliga rättigheter.

Parallellt med det vanliga rättssystemet finns "Gacaca" som är en form av folktribunaler där en byäldste dömer de skyldiga i byarna där brotten begicks. Ingen jurist deltar i processen.

• Vi försöker att vara kreativa eftersom vi inte har något annat val, sade den rwandiska advokaten Alice Karekezi på Café Zenit.

Folktribunalerna är omtvistade. En del ser rättegångarna som ett sätt för människor att hämnas. Andra menar att de är oumbärliga för försoningsprocessen eftersom folket får en möjlighet att vädra sådant som de har varit med om.

• Det här innebär att vi ger freden en chans. Samtidigt tar vi en enorm risk, sade Alice Karekezi.

Om det behövs hundra åklagare finns det kanske tillgång till femton stycken som är utbildade påpekade Sten Heckscher. Han ser inte något motsatsförhållande mellan det vanliga rättssystemet och gacacadomstolarna.

Ingvar Carlsson är kritisk till FN:s agerande i
samband med folkmordet i Rwanda.

Alice Karekezi berättade att hon har undervisat i kriminologi i Rwanda sedan i augusti 1997:

• Nu är mina studenter kollegor.

Tio år efter folkmordet är omvärldens ansvar ett återkommande tema i debatten.

Ingvar Carlsson, som utrett FN:s agerande före folkmordet, uttryckte sig i skarpa ordalag:

• Femtusen välutrustade soldater hade förmodligen räckt för att förebygga en av de värsta katastroferna i den moderna historien.

Massakren kunde fortgå eftersom Rwanda är ett fattigt land där västvärlden saknar strategiska intressen.

• FN saknade politisk vilja, sade Ingvar Carlsson.

Enligt honom hade Clintonadministrationen i USA fortfarande misslyckandet i Somalia året innan i färskt minne.

På frågan om hur människorna i Rwanda kan leva vidare efter allt som hänt svarar Alice Karekezi med en motfråga:

– Finns det något alternativ?

Många rwandier som befunnit sig i exil har återvänt hem. Kanske är det känslan av ett gemensamt öde som ger folket, i det lilla landet som är stort som Dalarna, kraft att gå vidare.

Emma Welander,
Praktikant, Amnesty press