Kolonialismen huvudsak?

I ”Eurafrika. EU:s koloniala rötter” argumenterar Peo Hansen och Stefan Jonsson för att kolonialismen var huvudorsaken bakom bildandet av EEC, föregångaren till dagens EU. Christoffer Dahlin blir inte helt övertygad.

Eurafrika. EU:s koloniala rötter Foto: Leopard förlag

Bok: Eurafrika. EU:s koloniala rötter
Författare: Peo Hansen och Stefan Jonsson
Förlag: Leopard förlag

År 1957 bildades EEC – föregångaren till Europeiska Unionen. Efter två världskrig skulle Europa enas, tullar rivas och människor mötas. Ja, så brukar det låta när EU:s historia skrivs. Men stämmer historieskrivningen?

Nej, inte om man ska tro Peo Hansen och Stefan Jonsson, båda professorer vid Linköpings Universitet. I Eurafrika hävdar de att drivkraften bakom EEC egentligen var att upprätthålla europeisk överhöghet i Afrika.

De dyker ner i arkiven och söker en röd tråd från det tidiga 1900-talets föreställningar om Eurafrika – en bortglömd idé om att ena Europa och Afrika under den förstnämndas ledning – till det som idag är EU.

Det fanns flera motiv bakom att ena Europa: fred, ekonomi, USA och Sovjets dominans, de nationalistiska och panarabiska strömningarna i syd och viljan att bevara kolonierna. Visst, det handlade om geopolitik. Men att kolonialismen var huvudsak och inte bisak när EEC förhandlades fram lyckas författarna inte bevisa.

I sista kapitlet kan man läsa att de politiker som formade den europeiska integrationen ”såg den som djupt förankrad i en kamp mellan nord och syd och således som ett svar på en påstått fördjupad konflikt mellan kristna och muslimska civilisationer, mellan universella värderingar och jihad och mellan vita europeiska rasen och ´horderna´av bruna, svarta och gula raser”.

Jihad? Horder? Gula raser? EEC? Det krävs nog många akademiska poäng för att få ihop det här.

Christoffer Dahlin