Historisk folkomröstning - ny grundlag kan ge Bolivias urfolk stora rättigheter

Förändring på söndag? Väggmålning för ett ja i folkomröstningen.

Söndagen den 25 januari röstar det bolivianska folket ja eller nej till förslaget om en ny grundlag. Det innebär slutet på en lång process som varit fylld av förhoppningar, visioner och hårda konflikter. Om förslaget antas innebär det ett historiskt framsteg för landets urfolk. Amnesty Press är på plats i La Paz.

Krav på en ny grundlag som erkänner urfolken som en del av staten och garanterar deras rätt till bland annat markägande och att bli bemötta på sina egna språk har funnits länge. Trots att aymaras, quechuas och 34 andra folkgrupper utgör mer än hälften av befolkningen har den bolivianska staten länge dominerats av en vit, rik elit med europeiska rötter. Allmän rösträtt infördes först 1952, och det dröjde till 2006 innan landet fick sin första icke-vita president.

De första stegen mot en ny grundlag togs 2004, efter att starka folkliga protester fått president Gonzalo Sánchez de Lozada att avgå. Efterträdaren Carlos Mesa tillsatte en församling som skulle bestå av representanter från alla delar av samhället och fick i uppdrag att ta fram ett förslag till ny grundlag. Till skillnad från vad som var tänkt från början kom församlingens ledamöter att tillsättas utifrån partitillhörighet. Det ledde till en segdragen process där oppositionen gjorde allt för att stoppa regeringsanhängarnas förslag. I oktober förra året nåddes slutligen en kompromiss som nu går till folkomröstning.

En traditionell bön för den nya konstitutionen.

Kampanjen inför omröstningen är även den polariserad, med argument som är mer inriktade på att väcka känslor än att förklara innehållet i grundlagstexten. I landets östra, rikare delar uppmanar tidningsannonser och tv-reklam att rösta nej genom att måla upp hotfulla scenarion där jordbruksmark kommer konfiskeras och kristendom motarbetas. I västra Bolivia syns en leende president Evo Morales på valaffischerna och en ja-röst framställs som synonymt med att visa stöd för regeringen.

Om grundlagsförslaget antas kommer det att innebära flera betydelsefulla förändringar för ursprungsfolken. De 36 språken får samma officiella status som spanskan och den rutiga, mångfärgade wiphalan erkänns som nationell symbol tillsammans med den nuvarande flaggan. Kyrkan skiljs från staten och kristendomsundervisningen ersätts med religionskunskap. I ett försök att komma till rätta med den sneda jordfördelningen införs en övre gräns för hur mycket mark en enskild person får äga. Samtidigt stadgas att jordbruks- och skogsmark måste användas, annars har staten rätt att köpa ut den.

Den nya konstitutionen till försäljning.

Ana-Maria Campero är före detta ombudsman och leder numera UNIR, en organisation som samlar flera andra ideella organisationer och fungerar som nationell plattform för dialog och konfliktlösning. Hon är glad att det nu finns ett grundlagsförslag som arbetats fram av det civila samhället:
- Tidigare har grundlagarna formulerats av advokater och antagits av en politisk elit. Nu kommer förslaget från en bred rörelse och från grupper som har varit diskriminerade.
Ana-Maria Campero tycker att den viktigaste förändringen i den nya grundlagstexten är att alla mänskliga rättigheter finns specificerade. Det kommer göra det lättare att sätta press på regeringen, menar hon.

Förutom rättigheter som åsiktsfrihet och religionsfrihet innehåller förslaget en detaljerad uppräkning av ekonomiska och sociala rättigheter som till exempel mat, vatten, arbete och utbildning. Dessutom finns en paragraf om rätten till grundläggande samhällsservice i form av bland annat avlopp, el och tele.
En annan förbättring är enligt Ana-Maria Campero att staten enligt det nya förslaget ska präglas av ett interkulturellt förhållningssätt:
- Även den nuvarande grundlagen säger att Bolivia är en mångnationell stat. Men hittills har det mest handlat om att acceptera varandra. Då kan vi sitta i våra olika getton och titta på varandra. Nu blir det tydligare att vi måste gå ut och mötas.

En del bedömare menar att grundlagsförslaget skapar omvänd diskriminering, eftersom en viss andel av ledamöterna i kongressen och högsta domstolen enligt förslaget måste tillhöra ursprungsfolk. Den kritiken delar inte Ana-Maria Campero.
- Jag ser kvotering som en helt naturlig åtgärd tills dess att förutsättningarna blir lika, säger hon. Det är inget annat än vad ni har gjort i Sverige för att få in kvinnor i riksdagen.
Däremot är hon skeptisk till paragraferna om att domstolssystemet ska integreras med det traditionella systemet för rättsskipning som utövas på landsbygden.
- Det är två helt skilda system som styrs av olika sorters logik, anser hon. Det ena är individualistiskt och formellt och det andra kollektivt och informellt. Jag tror att de blir svåra att sammanföra.

En valaffisch inför söndagens omröstning.

Xavier Albó, antropolog, präst och samhällsanalytiker, tycker att den viktigaste förändringen i det nya förslaget är att urfolkens kultur och organisationsformer uttryckligen likställs med det spanskättade samhällsystemet. Bland annat får den andinska kosmovisionen samma status som andra religioner, rätten att äga mark kollektivt garanteras och det förtydligas att man inte måste väljas genom ett parti för att bli politisk ledare på lokal nivå.

En av de mer konkreta paragraferna fastställer att alla statstjänstemän måste kunna tala ett ursprungsspråk vid sidan om spanskan. Om den genomförs som det är tänkt kommer det få stor betydelse, tror Xavier Albó.
- Dels gör det att olika folkgrupper kan känna större stolthet över sina språk, dels skapas nya jobbmöjligheter för dem som är flerspråkiga.
Även om grundlagsförslaget innehåller många förändringar kommer det inte att leda till någon snabb omvälvning, betonar Xavier Albó. Särskilt inte eftersom ett stort antal lagar kommer behöva antas av kongressen för att reformerna ska träda i kraft.
- En ny grundlag är inte det heliga elixiret som ordnar allt, säger han. Men den är ett viktigt stöd och innebär en förändrad spelplan. För visst blir utgången av spelet en annan om spelplanen är rutig istället för randig.

Förändringarna kommer ta tid. Men Xavier Albó är ändå hoppfull:
- När man tittar framåt känns det ofta som att utvecklingen går långsamt. Men ser man bakåt så har det skett stora framsteg i Bolivia, där vanligt folk stegvis fått allt större deltagande i samhället. Så jag är optimist!

Text och bild: Fatima Grönblad/Metra Reportage
La Paz, Bolivia

Läs mer:
Bolivia - ett år med Evo Morales (reportage i Amnesty Press nr 1/2006)