Mutor och strömavbrott konstanter i vardagen i Lagos

Den nigerianska ekonomin växer så att det knakar, men vidsträckt korruption håller utvecklingen tillbaka. I ”Varje dag är tjuvens dag” återvänder Teju Cole till Lagos och återfinner hatkärleken till hemlandet.

böcker | 2015-07-25
Av: Elias Kukkola Settervik
Teju Cole.

Teju Cole. Foto: Tim Knox

Bok: Varje dag är tjuvens dag
Författare: Teju Cole
Översättning: Ragnar Strömberg
Förlag: Natur & Kultur

Den nigerianska författarscenens elit befinner sig i en självvald, harmonisk exil, och även om röster som Chimamanda Ngozi Adichie, Taiye Selasi och Sefi Atta knappast talar i en stämma går ett tema igen hos dem alla: den ambivalenta relationen till hemlandet. Och hos ingen av dem verkar hatkärleken till Nigeria brinna lika intensivt som hos Teju Cole. I debuten ”Varje dag är tjuvens dag”, som nu finns i svensk översättning, återvänder han till Lagos för första gången på 15 år bara för att konfronteras med korruption som har slagit rötterna djupt i samhällsordningen.

Redan på det nigerianska konsulatet i New York får Teju Cole, essäromanens jag, ett smakprov på vardagen som väntar i Lagos: mutor maskerade som expedieringsavgifter är hans enda sätt att få det nigerianska passet utfärdat i tid. Han reagerar med förvånad bestörtning, men under månaden som följer kommer hans inställning till korruptionen successivt bytas ut mot indignerad frustration. Mutor och strömavbrott blir konstanter i hans tillvaro.

Hemlandet välkomnar honom med öppna armar och såväl familj som barndomsvänner tar leende emot honom i sina hem. Men Cole är den försvunna sonen som återvänder med den utomståendes blick. Lagos har blivit en främmande, märkligt välbekant plats, och i ögonen på främlingar på gator och torg ser han att han inte längre är en av dem.

Varje dag är tjuvens dag.

Varje dag är tjuvens dag. Foto: Natur och Kultur

Han noterar att internetcaféer har dykt upp i hundratal och konstaterar kyligt att det är ett tecken på den ”vitaliserade nigerianska ekonomin." Reflektioner som denna har visserligen en plats i en essäroman, men stundvis upplever jag att Coles analyser av det han betraktar tar udden av de livfulla beskrivningarna. Det är som att han känner sig tvungen att hamra in en poäng som redan har gått hem. De personliga anekdoterna och skildringarna av kulturkrockar – på stadens gator såväl som inom honom själv – hade varit nog, och jag önskar att Cole kunde tygla den föreläsande tonen.

“Varje dag är tjuvens dag” är bevisligen mättad med kritiska betraktelser och en sorts förakt mot Nigeria. Ändå är det Coles omisskännliga, villkorslösa kärlek till landet och dess folk som präglar berättelsen, och det är i denna brännpunkt av motstridiga känslor som romanen kommer till liv. Cole formulerar sin besvikelse och sitt hoppfulla förtroende för Nigeria i samma andetag.

Det är nedlåtande att kalla “Varje dag är tjuvens dag” för en prototyp av New York-skildringen “Öppen stad”, Coles verkliga genombrott. Samtidigt har de flanörromanens form gemensamt och speglar varandra på ett fascinerande sätt, så jämförelser är oundvikliga. “Öppen stad” må vara den stilistiskt överlägsna romanen, men perspektivet i “Varje dag är tjuvens dag” – den rotlösa hemvändarens – är mer engagerande och Lagos den mer intressanta staden.

Elias Kukkola Settervik
elias.k.settervik@gmail.com

Läs också
Ett drabbande ögonblick som förändrar allt (recension av ”Öppen stad”). Amnesty Press 17 januari 2014

böcker | 2015-07-25
Av: Elias Kukkola Settervik