ALMEDALEN: Bahrain och Jemen - de bortglömda revolutionerna

Revolutionerna i Nordafrika under den arabiska våren 2011 förlängdes till en höst och fortsätter ännu i allra högsta grad. Sedan dess har medierna främst rapporterat om situationen i Tunisien, Syrien och Egypten. Två länder som har hamnat i skuggan är Jemen och Bahrain. Under ett seminarium i Visby på torsdagen, arrangerat av Amnesty, Svenska freds- och skiljedomsföreningen och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) diskuterades dessa båda länders revolutioner och framtid.

reportage | 2013-07-05
Av: Josefine Nilsman

Afrah Nasser från Jemen och Sayed Mohamed från Bahrain. Foto: Annie Beckman

I panelen fanns människorättsförsvaren Sayed Mohamed från Bahrain, oppositionella journalisten och bloggaren Afrah Nasser från Jemen, Mellanösternjournalisten Bitte Hammargren samt forskaren Mikael Eriksson från FOI och moderator var Amnesty Press chefredaktör Ulf B. Andersson. För Afrah Nasser förändrades livet när demonstrationerna började i Jemen våren 2011. Hon växte upp i Jemen och deltog i protesterna när de började men bor numera i Sverige.
– Jag kom till Sverige på grund av att jag var aktivist och bloggare. Jag har inte varit tillbaka i Jemen sedan dess på grund av de hot som finns riktade mot mig. Nu är jag en aktivist i exil, sade Afrah Nasser.
Hon är positiv till det som nu händer i Egypten där militären tvingat president Mursi att avgå efter att en stor proteströrelse de senaste veckorna intensifierat sina protester mot Muslimska brödraskapet.
– Jag har kontakt med vänner och min syster som befinner sig i Kairo. Revolutionen fortsätter i allra högsta grad. Vad som händer i Egypten är väldigt viktigt för de närliggande länderna, menade, Afrah Nasser.

Under revolutionen 2011 i Jemen lyckades till sist protesterna tvinga bort presidenten från makten och i januari 2012 avgick Ali Abdullah Saleh efter att ha styrt landet sedan 1978. Afrah Nasser anser dock att det muslimska brödraskapet kapade revolutionen. Vicepresidenten, Abdu Rabbu Mansour Hadi, blev ny president medan den forna presidenten Saleh fick immunitet. Han är fortfarande kvar i Jemen och går runt som en fri man och kan fortsatt spela en politisk roll.

Just nu pågår en nationell konferens i Jemen sponsrad av FN mellan alla politiska partier i landet. Denna dialog, som inleddes i mars, stöds av USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och GCC, samarbetsorganet mellan gulfstaterna, inklusive Saudiarabien, har beskrivits som en chans att hitta en fredlig politisk lösning för Jemen. I dialogen deltar också representanter för de så kallade Houhti-rebellerna i norr och Southern Movement, den rörelse i södra Jemen som hotat med att åter utropa Sydjemen till en självständig stat (det var 1990 som Jemen blev ett land). Afrah Nasser är skeptisk mot den utländska inblandningen i dialogkonferensen men ser ändå positiva tecken.
– Det är i alla fall en början. Att alla sidor var samlade skulle aldrig ha hänt förr och att det dessutom är 30 procent kvinnor med i dialogen är lovande, menade Afrah Nasser.

Ali Hussein Neama var 16 år när han sköts till döds av polisen i september 2012. i samband med en protest. Hans far besöker här graven i januari 2013. Foto: Amnesty International

Jemen ligger söder om Saudiarabien. Strax öster om Saudiarabien ligger det lilla landet Bahrain men under en miljon invånare. Under den arabiska våren 2011 pågick massiva demonstrationer i landet. – Enligt CNN deltog 600 000 människor i demonstrationerna. När saudiska trupper kom in i landet i mars 2011 dödades och arresterades många. Bara genom att ta del av ett seminarium likt det här eller delta i en demonstration riskerade människor att hamna i fängelse, sade Sayed Mohamed, aktiv i Bahrain Center for Human Rights, men för närvarande bosatt i Sverige.

Sayed Mohamed. Foto: Annie Beckman

Han berättade vidare att många människor torteras i fängelser i Bahrain.
– De utöver sina mänskliga rättigheter och blir straffade för det. Om de twittrar 140 tecken kan de få livstids fängelse men de som torterar fångar till döds i fängelse får stöd från premiärministern, sade Sayed Mohamed.
I Bahrain fortsätter domstolarna att avkunna fängelsedomar mot twittrare, människorättsaktivister och fackligt aktiva, bland annat inom lärarfacket och Amnesty har belyst en rad fall av tvivelaktiga domar.

Bitte Hammargren, då korrespondent för Svenska Dagbladet, befann sig på rätt plats vid rätt tillfälle i mars 2011 då Saudiarabien invaderade Bahrain. Trots att hon var på plats fick hon dåligt mediautrymme att rapportera vad som hände.
– Precis samtidigt pågick kärnkraftsolyckan i Japan och det tog allt mediautrymme. Det är väldigt frustrerande att det inte fanns någon plats för denna händelse då det var så viktigt för hela regionen, sade Bitte Hammargren.

Journalisten Bitte Hammargren och forskaren Mikael Eriksson från FOI Foto: Annie Beckman

Nu är det svårt för journalister att över huvud taget ta sig in i Bahrain. Antingen blir de nekade visum eller utvisas de direkt. Amnesty och Human Rights Watch tilläts dock nyligen göra korta besök i Bahrain och fick då också träffa fångar.
– Jag är säker på att regimen ångrar att dessa organisationer släpptes in då de inte var nöjda med vad de såg. Det var bara ett propagandaförsök av regimen, ett försök att minska pressen mot landet, sade Sayed Mohamed.
Efter besöket från Human Rights Watch gick regimen ut med kraftig kritik mot organisationen.

Afrah Nasser avslutar seminariet då hon menar att det som händer i Egypten är historiskt då muslimer protesterar mot en islamistisk regering.
– Bilden av muslimer har raserats. Det är inte bara män som rider på kameler och människor som vill bli förtryckta, avslutade Afrah Nasser.

Text: Josefine Nilsman

Läs mer
Tårarnas port (reportage i Amnesty Press nummer 2/2013)

Boushra al-Maqtary om Jemen: Saleh har avgått men regimen är kvar (Amnesty Press 10 januari 2013)

Fredspristagare i fokus (Amnesty Press 15 december 2011)

Jemens en miljon krig (Amnesty Press nummer 4/2011)

”Grattis till oss alla” ((Amnesty Press nummer 4/2011)

reportage | 2013-07-05
Av: Josefine Nilsman