Avslöjanden om Titos arbetsläger Goli Otok skapar starka reaktioner

Nu avslöjas sanningen om Goli Otok.

En av det forna Jugoslaviens bäst bevarade hemligheter finns nu för allmän beskådan på internet. Det handlar om namnen på de 16 101 fångarna i det Gulag-liknande arbetslägret Goli Otok. Bland de få överlevande fångarna och deras anhöriga har publiceringen väckt starka minnen till liv.

Goli Otok, den nakna ön, var det dåvarande Jugoslaviens enda Gulag-liknande arbetsläger, dit oppositionella kommunister skickades efter att lägret stod klart i juli 1949.

Nu har en lista med alla namnen på fångarna publicerats på en kroatisk webbplats och reaktionerna har blivit starka. Familjerna till de fångar som skickades till Goli Otok drabbades ofta av skam som kunde spänna över flera generationer. Nu när namnen har offentliggjorts kan en del förhoppningsvis försonas med sina traumatiska familjeminnen.

En del barn fick av sina familjer höra att deras pappa varit tvungen att bege sig på en ”affärsresa” som kunde vara i flera års tid.

– Jag ville alltid försöka få reda på vad som hade gått snett i min morfars liv, berättar Smiljana Stojkovic, 45, för IPS.

Hon säger att hon minns hur hennes morfar Stanko brukade berätta om hur han arbetade som skomakarlärling innan andra världskriget och hur han som kommunist sedan deltog i kampen mot nazisterna.

– Men därifrån och fram tills att vi barnbarn föddes på 1960-talet fanns det ett stort vakuum. Vi fick veta att vi aldrig skulle ställa några frågor om vad som hände däremellan, berättar hon för IPS.

Nu har Smiljana Stojkovic fått reda på sanningen. Hennes morfar, som avled år 2000, satt fängslad på Goli Otok i sju års tid.

– Han måste ställt sig bakom Stalin istället för den jugoslaviske ledaren Josip Broz Tito, eftersom han var en lojal kommunist som var lojal med Sovjetunionen. Nu förstår jag hans tystnad, säger hon.

Goli Otok är en obebodd liten ö som ligger sex kilometer utanför Kroatiens kust. I juli 1949 inrättades här ett fängelse dit den jugoslaviska regimen skickade sina politiska opponenter efter att landet i juni 1948 beslutat att bryta med Sovjet. Beslutet betraktas som ett historiskt ”nej” till Sovjetunionens ledare Josef Stalin, som krävde att de jugoslaviska kommunisterna skulle störta sin ledare Tito. Enligt Stalin blev Tito en ”imperialismens tjänare”. Fram till dess hade Sovjet och Jugoslavien varit allierade ända sedan kriget mot nazisterna under andra världskriget.

– För många kommunister var det omöjligt att Stalin skulle ha fel, berättar Zoran Asanin, som är ordförande för Belgrads Goli Otok-förbund.

Många av de som överlevde Goli Otok har senare berättat om hur de på ett partimöte fick frågan om de föredrog Stalin framför Tito. De som svarade ja skickades till Goli Otok, utan vare sig någon rättegång eller dom. Inte ens de närmaste anhöriga fick veta vad som hade skett.

Det fanns fyra olika läger på Goli Otok, och förhållandena var förfärliga. Ön är känd för sitt hårda klimat – stekande hett på sommaren och mycket kyliga vintrar. Fångarna tvingades slita i ett stenbrott där de ofta misshandlades av vakterna som kallade dem för ”förrädare”. De tvingades dessutom både svälta och törsta. Varje fånge fick endast två liter vatten om dagen tillsammans med ett enkelt bröd.

Enligt den nyligen publicerade namnlistan dog 413 fångar mellan 1949 och 1956 - då de sista politiska fångarna överfördes till vanliga fängelser på fastlandet. Sjukdomar, obehandlade hjärtproblem eller självmord var vanliga dödsorsaker.

Många av de fångar som frigetts blev berövade sina politiska rättigheter, de hade svårt att få arbete och många blev utfrusna av sina familjer som hade trakasserats av den hemliga polisen, men ibland även av grannar och tidigare vänner.

Enligt de kommentarer som publicerats i samband med namnlistan fick många barn höra att deras pappor hade rest iväg på resor som varade i flera år. Kvinnor vars män sändes till Goli Otok fick omgående skilsmässor. Men ibland räckte inte det.

– Jag tvingades att offentligt ta avstånd från min man på ett partimöte för att kunna fortsätta min karriär som universitetsprofessor, berättar 88-åriga Rada B. för IPS. – Jag tvingades även lova att han aldrig skulle få se vår dotter igen och så blev det också. Hon förlät mig aldrig för det.

Sanningen om Goli Otok började sippra fram under 1990-talet då det forna Jugoslavien föll samman. Men de blodiga krig som följde kom i vägen för processen.

Det är först på senare år som myndigheterna i Kroatien, Serbien och Slovenien har börjat betala ut skadestånd till Goli Otoks offer, varav många var helt oskyldiga, eller inte ens kommunister.

Enligt Zoran Asanin vid Belgrads Goli Otok-förbund finns det runt 300 personer i livet i Serbien som satt fängslade på ön. Den serbiska staten har bestämt att dessa före detta fångar ska få motsvarande runt 50 kronor i skadestånd för varje dag de hölls fångna på Goli Otok.

Många anhöriga har nu berättat om den tystnad som uppstod i familjerna efter att någon nära anhörig plötsligt försvann och fördes till arbetslägret. Ön Goli Otok har förblivit öde och besöks endast då och då av turister som vill se resterna av det beryktade arbetslägret.
Vesna Peric Zimonjic
IPS/Belgrad

10 februari 2014

Läs också understreckare i SvD av Kjell Albin Abrahamson om Goli Otok (14 augusti 2013)