Långt bortom könets ramar

Ozon har lyckats göra en film som ställer sig över unkna roller om kön

Film: En ny flickvän
Regi: François Ozon
Skådespelare: Roman Duris, Anaïs Demoustier, Raphaël Personnaz
Land: Frankrike

Simone de Beauvoir skrev en gång att ”man föds inte till kvinna, man blir det” och det citatet dyker upp i ”En ny flickvän” där vi får se den franske filmregissören François Ozon från hans allra bästa sida. Lagom kontroversiell med spännande växlingar i välspelade scener och dessutom med ett budskap som tvingar tittaren att reflektera över fördomar och acceptansen för det som är ”olika”, det vill säga rätten att få vara hur en vill som person. Lägg därtill Ozons beprövade förmåga att få sexualiteten att bli tankeväckande.

Claire ( Anaïs Demoustier) i ”En ny flickvän”. Foto: Folkets Bio

Ytligt sett kan En ny flickvän betraktas som en transkomedi där en man klär sig i kläder som vi förknippar med kvinnor och satsar på de mest överdrivna feminina dragen vi kan tänka oss. Roman Duris är övertygande i rollen som den nyblivne änklingen David med ett litet barn att sköta. Den avlidna hustruns bästa vän, Claire ( Anaïs Demoustier), får en chock när hon upptäcker att David också vill bli betraktad som kvinnan Virginie. Claire invigs i hemligheten och uppmuntrar David. Genom dramat följer vi Claires utforskande och funderingar kring sin egen sexualitet och hennes åtrå.

Jag tycker att Ozon har lyckats göra en film som ställer sig över unkna roller om kön och lägg därtill att han på ett okonstlat sätt visar att även franska män kan handskas med små barn.

Ulf B Andersson