Aung San Suu Kyi: »Varje dag utan demokrati är en förlorad dag för Burma«

Hon har sammanlagt tillbringat mer än sju år i fångenskap. I maj släpptes hon fri efter 19 månader i husarrest.
Den norske frilansjournalisten Mariann Ruud Hagen har träffat Aung San Suu Kyi i Burma.

Det har tidigare hänt att du blivit gripen efter frigivning, är det annorlunda denna gång?
– Det har skett förändringar i Burma sedan förra gången jag frigavs och nu känner jag att förändringarna gått åt rätt håll. Stämningen kring frigivningen nu är mycket bättre än 1995. Jag vill gärna tro att det idag råder större förståelse mellan NLD och myndigheterna.

Burmas generaler har under senare år levt mycket gott på att styra Burma. Kan du tänka dig att ingå ett avtal där de får amnesti för sina handlingar under dessa år?
– Jag ser framför mig att vi kommer fram till ett avtal som bägge parter kan leva med och som är till fördel för majoriteten av folket. Det är det viktigaste. Ett avtal innebär givetvis att ge och ta. Man kan se detta i andra länder som gått från diktatur till demokrati.

Vad tror du att det burmesiska folket känner nu när du släpps fri?
– Människor hoppas på det bästa. Jag måste erkänna att många hoppas men inte gör så mycket rent praktiskt. Det är förståeligt att burmeserna efter att levt under förtryck i så många år inte riktigt vet vad de kan göra. På ett sätt kan man kanske säga att de ännu inte har tillräckligt självförtroende för att gå den vägen. Folk måste få veta att de har makt, att de har något att bidra med för sitt lands framgång. Det vill jag få dem att begripa.

Vad anser du är burmesernas mest angelägna problem idag?
– På grund av sin dåliga ekonomi har människor inte möjlighet att ge sina barn den hälsovård eller utbildning de behöver. Detta är det största bekymret för vanligt folk men jag tror att många inte inser att detta hänger ihop med politiken. Man kan inte skilja politik från ekonomi eller sociala omständigheter.

Många människor är beroende av dig, de känner att utan dig finns inget hopp om frihet. Är det ett tungt ansvar att bära?
– Det är ett ansvar men jag vet inte om jag vill kalla det en börda. Jag ser objektivt på det. Folkmeningen skiftar. Jag kan den ena månaden stå högt i kurs, nästa månad är det något nytt. Detta är politikens villkor och jag accepterar mitt ansvar men det tynger mig inte alltför mycket.

Vägen mot ett öppnare samhälle, som till exempel i Kina, har inte alltid varit smärtfri. Finns det något du tänker vara särskilt försiktig med när det gäller Burmas utveckling?
– Det är alltid samma saker man måste vara försiktig med när det sker snabba förändringar vare sig det är i Kina, Vietnam eller Burma. Ibland kommer förändringarna så snabbt att samhällsorgan blir kastade över ända innan man hunnit skapa fungerande ersättningar. Då finner sig människor återigen utan fast grund att stå på i sitt dagliga liv.

Det kan vara farligt och kan också betyda splittrade familjer och uppbrutna samfund liksom brist på social omsorg. Ekonomisk utveckling måste gå hand i hand med utveckling av de institutioner som är nödvändiga för att ersätta de traditionella institutioner som går förlorade i processen.

Hur lång tid tror du det kommer att ta för Burma att bli en verklig demokrati?
– Det är väldigt svårt att säga något om det. Låt oss bara hoppas att det sker så fort som möjligt. För vi känner att varje dag som går förlorad innebär en stor förlust för Burma.

Hur ser det nya Burma ut i dina ögon?
– Demokrati. Det är ett ord men det innehåller många innebörder.

Text: Mariann Ruud Hagen

Fotnot: En längre version av denna intervju publicerades i norska Amnestys tidning Amnestynytt nr 2/02 i juni.