Kvinnor i rosa saris - okonventionella metoder för att skipa indisk rättvisa

Det är en indisk höst i Stockholm och den mörka oktoberkvällen lystes upp av tre indiska feminister när de den 10 oktober delade med sig av sina erfarenheter på Södra Teatern. Samtalet, som leddes av journalisten Ira Mallik, ingår i höstens stora satsning INDIEN/Indien som pågår på flera platser i huvudstaden.

Den feministiska gruppen ___Gulabi Gang ___har__ blivit omskrivna för sina okonventionella metoder. Foto: Södra Teatern/Stockholm
Namnet Sampat Devi Pal kanske inte är känt för så många, men hennes feministiska grupp Gulabi Gang eller ”Kvinnor i rosa saris” har blivit omskrivna för sina okonventionella metoder för att skapa rättvisa. Nu besöker hon Sverige för första gången och det råder ingen tvekan om att hon var publikens favorit. De två andra samtalsdeltagarna var den tamilska författaren CS Lakshmi med pseudonymen Ambai, som har forskat inom Women’s Studies de senaste 35 åren, och förläggaren Urvashi Butalia, som startade Indiens första feministiska förlag, Kali, 1984.

Sampat Devi Pals blev bortgift när hon var 12 år och ville rädda andra från liknande situationer. Foto: Lisa Olsson
Kvinnorna som är med i ”Gulabi Gang” kännetecknas av sina rosa saris. Sampat Devi Pal valde den rosa färgen eftersom det var den enda som inte hade tagits över av något politiskt parti. För hon vill inte bli förknippad med politik eller ställa upp i val, som hon har blivit ombedd att göra, eftersom hon tror att det skulle begränsa hennes arbete.

Under samtalet på Södra Teatern bar Sampat Devi Pal dock ingen rosa sari, med den enkla förklaringen att Sverige är för kallt. Den finns dock med i resväskan, berättar hon. Det som de flesta undrar är var hennes mod kommer ifrån. Hon är trots allt en fattig kvinna i delstaten Uttar Pradesh som har vågat sätta sig upp mot politiker, poliser och misshandlande äkta män.
– Jag blev bortgift när jag var 12 år gammal och fick tidigt flera barn. Jag ville rädda andra från liknande situationer, förklarar hon.

Sampat Devi Pal berättar vidare om en kvinna i byn som blev misshandlad av sin man och hur hon, Sampat, inte kunde tolerera det. Hon fick med sig fem kvinnor och tillsammans misshandlade de mannen, som aldrig mer vågade slå sin fru. Efter den här händelsen förändrades något i byn och fler och fler kvinnor ville vara med i gruppen.

Sampat Devi Pal ber inte om ursäkt för sina politiskt inkorrekta metoder, även om hon menar att Gulabi Gang egentligen inte är särskilt våldsamma. Men hon tror inte på att bara stillsamt protestera eftersom hon anser att det inte ändrar något. Kvinnorna bär med sig påkar ifall det skulle behövas som självförsvar, men hon har bara använt den en gång och det var mot, ingen mindre än, polischefen.
– De hade hållit en fattig man fången i elva dagar utan att han blev anklagad för något och de torterade honom, berättar Sampat Devi Pal.

Även om Gulabi Gangs hjärtefrågor handlar om rättvisa och utbildning för kvinnor så är det viktiga för dem att stå på den svagas sida, även om det råkar vara en man. Sampat Devi Pal verkar inte vara rädd för maktpersoner utan har skapat sin egen makt med sitt gäng. De blandar sig i alla orättvisor vare sig det är kvinnor som misshandlas eller korruption där de fattiga drabbas. Sampat Devi Pal har släpat med en högt uppsatt politiker för att visa var en ny väg behövde byggas och hon har låst in massa människor på ett elbolag när byn varit utan el i två veckor.
Var hennes mod kommer ifrån har hon svårt att förklara, men eftersom hon själv vet att hon inte gör något fel är hon aldrig rädd.
– Det är något inom mig som ger mig mod. Alla kvinnor har styrka inom sig, men alla använder den inte. Jag vet att jag alltid är ärlig och jag måste vara stark för att de andra kvinnorna ska våga följa mig, säger Sampat Devi Pal.

Förläggaren Urvashi Butalia startade Indiens första feministiska förlag ___Kali,___1984. Foto: Lisa Olsson
Många kvinnor i delstaten Uttar Pradesh hör av sig till Sampat Devi Pal för att få vara med i det rosa gänget som kämpar för svagas rättigheter. Sampat Devi Pal tycker att det borde finnas ett Gulabi Gang i Sverige eftersom det säkert ”finns mycket korruption här också”.
– Det finns ju tillräckligt med träd här som ni kan göra påkar av och ni kan ha rosa t-shirts på er, föreslår hon med ett skratt.

Senare under kvällen diskuterade Urvashi Butalia och CS Lakshmi indisk feminism i jämförelse med den västerländska.
– Vi har lärt oss mycket från västerländsk feminism, men det finns en viss attityd att indisk feminism bara är en kopia. Det är viktigt att vi i öst får respekt från väst och att det finns en förståelse för att vi kan lära oss av varandra, inte bara att vi kan lära oss av väst, säger Urvashi Butalia.
När hon startade sitt förlag för 26 år sedan var det för att reflektera vad som hände inom kvinnorörelsen, eftersom inga vanliga medier skrev om detta.

Även CS Lakshmi vill ge en röst åt kvinnorna med sin forskning.
– Det är viktigt att kvinnors historia dokumenteras för annars kan vi aldrig få någon förändring, säger hon.

De båda menar att mycket har blivit bättre i Indien och att det finns bra lagar mot sexuella övergrepp och misshandel som kvinnor utsätts för. De lyfte även fram kvoteringslagen som innebär att politikerna på lokal nivå ska bestå av 30 procent kvinnor och att detta nu ska ändras till 50 procent kvinnor. Trots dessa framgångar medför ny teknik nya svårigheter.

– Den medicinska tekniken där man kan se vilket kön ett foster har innebär att många flickfoster aborteras. Nu är testet förbjudet i hela Indien men problematiken kvarstår. Dels det kulturella i att det är bättre att få en son och dels tekniken som hela tiden moderniseras, säger Urvashi Butalia.

En av samtalsdeltagarna på Södra Teatern den 10 oktober var författaren CS Lakshmi, som skriver under pseudonymen Amba__i.__ Foto:__ Södra Teatern__
En annan aspekt av de medicinska framgångarna är de många indiska kvinnor som blir surrogatmödrar åt västerländska par, något som indiska feminister har protesterat starkt mot. Debatten är högaktuell i Sverige och den svenska författaren Kajsa Ekis Ekman släppte nyligen en bok som handlar om just detta,”Varat och varan”.

– Vi feminister är upprörda, men det är svårt när kvinnorna själva säger att de vill göra det. De får mellan 100 000 och 250 000 rupees (cirkaa 15 000-40 000 kr) för en graviditet vilket är mycket pengar för dem, menar Urvashi Butalia.

De förbättringar som ändå har skett märks främst inom medelklassen. Det är lättare för kvinnor att få både utbildning och jobb och det är inte är lika vanligt med påtvingade äktenskap. Både CS Lakshmi och Urvashi Butalia tror att förändringarna påverkar alla, inte bara medelklassen. Att många kvinnors liv fortfarande är begränsade av män som bestämmer över dem är något som de båda kvinnorna ser som ett internationellt problem och inte bara ett indiskt.

Text: Lisa Olsson