Kvinnorna - ” förlorare i kriget mot terrorism”

Tio år har gått sedan al-Qaida utförde terrorattackerna den 11 september 2001, en händelse som i ett svep förändrade den politiska utvecklingen i världen. När Utrikespolitiska Institutet tillsammans med Kvinna till Kvinna bjuder in till seminariet ”Terror, makt och kön” för att analysera vilka konsekvenser kriget mot terrorism har haft för kvinnors rättigheter är det fullt på åhörarplatserna. Ämnet engagerar helt klart.

Kvinna till Kvinnas generalsekreterare Lena Ag inledde med att själv svara ett tydligt nej på frågan om kriget mot terrorismen har gjort världen säkrare. Hon poängterade den stora ökningen av de globala militärutgifterna som har skett de senaste tio åren. Ökningen på 50 procent har mestadels gått till krigen i Irak och Afghanistan. Dessutom har andelen av världens terrorbrott i Irak ökat från 3 till 69 procent.

– Tänk er att man hade använt 4 procent av förra årets militärutgifter till millenniemålen istället, då hade man faktiskt kunnat uppfylla dem till år 2015, säger Lena Ag.

Lena Ag, Jayne Huckerby, Hans Blix och Hanaa Edwar på seminariet den 1 september.

Diplomaten Hans Blix beskrev de två motstridiga åsikter som finns i USA i dag vad gäller säkerhetspolitiken. Det gemensamma minnet av 11 september är stort och det finns en önskan att vara världens militära supermakt. Denna önskan gör att många amerikaner tycker att det är okej att 20 procent av statsbudgeten går till militären och att utvecklingen av nya vapen fortsätter.

– Men det finns också en krigströtthet bland amerikanarna, som gjorde att Obama vann valet 2008. Hela första hälften av nittiotalet präglades av nedrustning efter kalla kriget och det var en lovande utveckling. Jag hoppas verkligen att det går att vända de tillbakagångar som vi har sett de senaste tio-femton åren, säger han.

I samband med seminariet presenterades den nya rapporten ”A decade lost” av Jayne Huckerby från NYU School of Law. Enligt rapporten har USA:s krig mot terrorismen gjort kvinnor och HBTQ-personer till osynliga offer. Jayne Huckerby var på plats för att diskutera vad hon och hennes team har kommit fram till.

Under seminariet var dock fokus på kvinnors rättigheter och någon särskild diskussion om hur just HBTQ-personer har drabbats av terroråtgärderna förekom inte. En djupare analys av detta hade varit intressant att få höra, även om man förstår att ämnets bredd gör det svårt att få med allt på ett några timmar långt seminarium.

Jayne Huckerby gav flera exempel på hur kvinnor har blivit offer i kriget mot terrorismen. Enligt henne är det stora problemet att det saknas en helhetssyn. Till exempel har pengar som tidigare gått till utbildning för flickor i Kenya istället flyttats över till program för unga män eftersom de anses vara mer i riskgruppen för att bli terrorister. Ett mer känt exempel är de kvinnofientliga lagar som föreslagits i Afghanistan, där det verkar som att kvinnors rättigheter kan förhandlas bort med talibanerna i en eventuell fredsprocess.

– I Somalia har biståndspengar som gick till kvinnor och barn dragits in vilket i praktiken innebär att de blir beroende av al-Shabab för att få mat. Dessutom har organisationer som arbetar med kvinnors rättigheter fått mindre stöd sedan kriget mot terrorn startade. Politikerna tenderar att vilja samarbeta med stora, etablerade och välkända organisationer. Många kvinnogrupper är små, nya och jobbar ofta under radarn, säger Jayne Huckerby.

Kvinnogrupper som jobbar för att stoppa trafficking har dock fått mer stöd eftersom USA:s ledning ansåg att pengar från den verksamheten finansierade terrorism.

Jayne Huckerby menar också att det kan bli problematiskt när militären ger sig in i sådant hjälparbete som biståndsorganisationerna sysslar med. Enligt henne råder det en brist på kommunikation med kvinnorna som de ska hjälpa, något som biståndsorganisationer inte heller alltid kan svära sig fria från.

Med på seminariet var även den irakiska kvinnorättsaktivisten Hanaa Edwar, som har startat flera organisationer och arbetar aktivt för kvinnors rättigheter i Irak. Hon gav en dyster bild av hur situationen har sett ut för irakiska kvinnor sedan kriget bröt ut 2003.

– Deras rättigheter kränks ständigt och det är stora problem med fattigdom och hälsovård. Det är inte ovanligt att etniska minoriteter och kvinnor med annan religion utnyttjas, säger Hanaa Edwar.

– Att kvinnogrupperna kommer in i den politiska diskussionen är fundamentalt för utvecklingen i Irak. Politikerna kan inte komma överens och det är kvinnorna som får lida för det. Till exempel när de inte kunde forma en regering på flera månader, då stannande den sociala hjälpen till änkor av. I den förra regeringen fanns det fem kvinnor, men i den nya regeringen finns det inga kvinnor alls.

Enligt Hanaa Edwar är det stora problemet hur man ska få säkerhetsstyrkorna att samarbeta med folket istället för att motarbeta dem.

– Vi måste ändra deras mentalitet och vi måste få bort all korruption, säger hon.

Anders Brännström, Kennet G Forslund och Karin Enström med Anna Jardfelt i bakgrunden.

Vad kan man då lära sig från de senaste tio årens misstag? Det diskuterades i en panel som bestod av Karin Enström (M), Kennet G Forslund (S), Johan Frisell från UD, Anders Brännström från Försvarsmakten, Lena Ag från Kvinna till Kvinna och Anna Jardfelt från UI. De var alla överens om att det internationella samfundet måste göra bättre ifrån sig i Nordafrika och Mellanöstern än vad de har gjort i Irak och Afghanistan.

– Vi får inte låta våra ekonomiska kortsiktiga intressen gå före långsiktighet vilket har skett tidigare. Det är viktigt att stötta både ekonomiskt och politiskt och vi måste utgå från våra grundläggande värderingar, säger Kennet G Forslund och får medhåll av Karin Enström som menar att vi aldrig får kompromissa med mänskliga rättigheter.

Lena Ag poängterade också det viktiga i att inte backa på krav om kvinnors rättigheter i Nordafrika och Mellanöstern och att vi måste visa solidaritet med det civila samhället. Samtidigt uppmanade hon politikerna att redovisa vad som faktiskt görs när det gäller säkerhets- och kvinnofrågor.

– Det är bra att det finns en handlingsplan vad gäller säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, men någonstans tar det stopp. Vi har inget tålamod och vi måste vara ännu mer på i den här frågan, säger hon.

Ett första steg är att göra politiker medvetna om de misstag som begåtts. Jayne Huckerby har under arbetets gång diskuterat rapportens resultat med FBI, säkerhetspersoner och politiker och de flesta reagerade med förvåning och olust. För dem var tanken att kriget mot terrorismen också skulle stå på kvinnornas sida när det gäller deras rättigheter.

– Det kändes som att vi fyllde ett stort kunskapsglapp, säger Jayne Huckerby.

Text och bild: Lisa Olsson

Rapporten om ett förlorat årtionde.