För mycket av det goda

I "Resan från mörkrets hjärta" vill Eva-Lotta Hultén både förstå och förklara ondskan och samtidigt föreslå hur ondskan ska bekämpas. Författarens folkbildande intention är hedervärd och viktig men tyvärr skapar Hultén orsakssamband på alldeles för lösa grunder.

böcker | 2013-09-12
Av: Hannah Laustiola
Även publicerad i AmnestyPress #3/2013
Eva-Lotta Hultén

Eva-Lotta Hultén Foto: Marie Hedberg

Bok: »Resan från mörkrets hjärta – om ondskans och godhetens mekanismer«
Författare: Eva-Lotta Hultén
Förlag: Ordfront

Det är något av ett kamikazeuppdrag journalisten Eva-Lotta Hultén ger sig ut på i Resan från mörkrets hjärta. Hon vill inte bara förstå och förklara ondskan utan även föreslå hur den kan bekämpas. Det är ett lovvärt försök men det räcker tyvärr inte hela vägen.
Hultén kokar soppa på en uppsjö ingredienser: några deciliter forskning, några matskedar populärkulturella referenser och några kraftiga nypor personliga erfarenheter strödda ovanpå. Det blir för mycket av allt. Exemplen hämtade ur hennes eget liv lämnar en fadd eftersmak då de känns både aningen självgoda och samtidigt uppläxande, trots att avsikten säkerligen är att skapa identifikation.

Det största problemet är dock att Hultén skapar orsakssamband på alldeles för lösa grunder. Detta är förvisso inte någon akademisk avhandling men alltför ofta drar hon långtgående slutsatser utifrån lösryckta exempel. Hulténs uttalade ambition att tala om hur samhället bör se ut gör att texten ofrånkomligen färgas av hennes egen politiska övertygelse.

Författarens folkbildande intention är trots allt hedervärd och viktig. Om ondskan är just så banal som Hannah Arendt famöst har beskrivit, med få vuxna människor som reflekterar kring eget ansvar och samtidigt brister i mod att ifrågasätta både auktoriteter och flockbeteende – är det kanske just en sådan här bok som krävs.

Resan från mörkrets hjärta

Resan från mörkrets hjärta Foto: Ordfront

Hulténs stryka är när hon talar om vikten av att vara medveten om att gränsen mellan gott och ont inte går ”mellan människor utan inne i varje människa”. Det är först när vi vågar erkänna att de flesta av oss under vissa omständigheter skulle vara kapabla till grymma övergrepp mot våra medmänniskor, som vi kan undvika alltifrån mobbning till folkmord.

Med Hegels ord som Hultén citerar: ”Det enda vi lär av historien är att vi inget lär av historien”. Med senaste tidens grymheter i Syrien och Egypten känns det desto mer beklagligt att boken är så rörig och brister i resonemangen. För den behövs.

Hannah Laustiola

böcker | 2013-09-12
Av: Hannah Laustiola
Även publicerad i AmnestyPress #3/2013