Protestvåg fortsätter i Etiopien – värsta krisen på tio år

Protesterna har enligt uppgift lett till att en av militärens elitstyrkor skickats ut för att ge stöd till den lokala polisen. Foto: James Jeffrey/IPS

Den etiopiska regimen står mitt i sin kanske värsta politiska kris på över ett årtionde. Den tändande gnistan var myndigheternas beslut att överta en mindre bit mark i den lilla staden Ginchi, åtta mil från huvudstaden Addis Abeba.

De unga demonstranter som i november begav sig ut på Ginchis gator för att protestera blev snabbt nedtystade. Men snart följde flera protester från oromofolket, landets enskilt största etniska grupp, som beräknas utgöra en tredjedel av Etiopiens 95 miljoner invånare.

Protesterna har varit riktade mot planerna på att utöka huvudstadens stadsgränser in i regionen Oromia, ett område av flera som omger huvudstaden.

Alla marker i Etiopien är statligt ägda, och frågan om marktillgångar har blivit allt mer brännande i takt med att landet öppnats upp mot omvärlden. Det handlar om en global trend som särskilt påverkar utvecklingsländer som Etiopien, där investerare blivit allt mer intresserade av att investera i markområden utomlands.

Etiopiens marker är särskilt intressanta och landets regering har snabbt svarat på intresset. Sedan 2009 har närmare 2,5 miljoner hektar jordar hyrts ut till fler än 50 olika investerare från länder som Indien, Turkiet, Pakistan, Kina, Sudan och Saudiarabien.

Expanderingsplanen för Addis Abeba uppfattades av många inom folkgruppen oromo som ytterligare en del av en oroande utveckling och många småjordbrukare beslöt sig därför för att gå ut och protestera.

Trots att regimen sedan skrotade planen, en händelse som vissa bedömare anser var historisk, så fortsatte protesterna. En ledarskribent vid tidningen Fortune i Addis Abeba skrev i februari att ”de omfattande, ihärdiga och återkommande protesterna är ett tydligt budskap om brist på förtroende från en ung och rastlös del av befolkningen som känner sig marginaliserad”.

Många såväl lokala som internationella analytiker påpekar att även om protesterna har en etnisk dimension och i första hand har varit inriktade på markfrågor så finns det djupare rötter än så. Det handlar om korruption, orättvisa val, politisk och social marginalisering – kända frågor för många desillusionerade etiopiska väljare.

Exakt hur många som dödats i samband med de protester som pågått i landet sedan i november förra året går inte att slå fast. Uppskattningarna varierar mellan 80 och upp till över 250 dödade.

Etiopiens säkerhetsstyrkor har arbetat hårt för att kväsa de protester som på senare tid har brutit ut i landet. Foto: James Jeffrey/IPS

Samtidigt som det kommit rapporter om regimens brutala tillslag mot protesterna har det även rapporteras om plundringar och om hur kriminella gäng attackerat såväl fabriker som privata och statliga byggnader. Regimens talesperson Getachew Reda menar att det är medborgarnas rättighet att ifrågasätta expanderingsplanen, men att protesterna tagits över av personer som vill uppvigla till våld.

En säkerhetsanalytiker som inte vill bli citerad med namn har en annan syn:

– Man kan inte stämpla en till stora delar fredlig rörelse på det sättet, säger analytikern.

Många lokala bedömare påpekar att de flesta protester har varit fredliga. De menar samtidigt att regimen måste tillåta att befolkningen utnyttjar sin rätt att protestera och inte bidra till att situationen eskalerar.

För att kväsa protesterna har polisen även fått hjälp av militären. Både polisen och militären har ofta anklagats för grova övergrepp. Det har kommit rapporter om poliser som skjutit människor i huvudet och i ryggen.

Att demonstranter blir skjutna och att människor utsätts för godtyckliga gripanden är inget nytt i Etiopien, utan det förekom även innan den nuvarande regimen kom till makten.

Många etiopier som flydde under den brutala militärdiktaturen i landet mellan 1974 och fram till 1991 ingår nu i den etiopiska diasporan som enligt den nuvarande regimen ingår i en USA-baserad grupp av aktivister som försöker utnyttja situationen till sin egen fördel.

– Diasporan överdriver nyheterna om det som händer. Men de har ingen möjlighet att styra vad som sker på bynivå i Etiopien. Detta handlar om missnöje, säger Jawar Mohammed, som är ordförande för USA-baserade Oromia Media Network, en nyhetsförmedlare som kritiserats hårt av regimen som anser att nätverket underblåser konflikter.

Jawar Mohammed menar att fängslandet av ledarna för Oromo federalistkongress, liksom det faktum att tusentals anhängare till rörelsen sitter fängslade av politiska skäl, gör att det blir mycket svårt att lösa konflikten genom förhandlingar.

Etiopiens styrande partiallians EPRDF har med åren utvecklats i en allt mer auktoritär riktning. Situationen i dag är en helt annan än den som rådde i samband med att en ny konstitution skrevs efter att militärdiktaturen hade störtats 1991. Efter valet år 2015 har EPRDF samtliga platser i parlamentet.

– Den konstitution som regimen förde fram innehöll löften och befolkningen litade på EPRDF. Nu kräver folket att dessa rättigheter förverkligas och då svarar regimen med kulor och våld, säger analytikern som inte vill bli citerad med namn.

James Jeffrey

14 april 2016

Läs mer om protesterna

Deafening Silence from Ethiopia (Human Rights Watch 12 april 2016)

Ethiopia: Further Information: Detained Oromo protesters must be released (Amnesty International 17 februari 2016)

Ethiopia: Civil society groups urge the international community to address killing of Oromo protesters (Amnesty International 14 januari 2016)

Ethiopia: Lethal Force Against Protesters. Military Deployment, Terrorism Rhetoric Risk Escalating Violence (Human Rights Watch 18 december 2015)

James Jeffrey
IPS/ Addis Abeba