Medierna och folkmord

Massmedier har spelat en central roll i det senaste århundradets folkmord. Men bara ett fåtal personer har ställts till svars för sina handlingar.

»Vad väntar ni på? Gravarna är tomma. Ta era macheteknivar och hacka era fiender i bitar!« Programledarna i radiokanalen RTML, eller Radio Machete som den kom att kallas, spelade en viktig roll i folkmordet i Rwanda som under 100 dagar 1994 beräknas ha krävt 800 000 människoliv.

Radiokanalen hade startats ett år tidigare i samband med att ett visst mått pressfrihet infördes och som landets första fria radiokanal blev den snabbt populär. I kontrast till regimens egen radiokanal spelade RTML popmusik och hade skämtglada programledare. Men radion spred också ett hatbudskap och när folkmordet bröt ut fungerade den som en kommandocentral.

– Programledarna pratade om att »gå till arbetet«. De pekade ut var tutsier gömde sig och uppmanade alla hutuer att gå dit. Hutumiliserna lyssnade till radion vid vägspärrarna runt om i landet där många dödades och man lyssnade på radion på marknader, i barer och taxibilar. Den hade en enorm genomslagskraft, säger Niclas Sennerteg.

Niclas Sennerteg är journalist på Borås Tidning. Nu har han skrivit en bok om journalisters roll i folkmord. Foto: Carl-Magnus Höglund

Han är aktuell med boken Ord som dödar. Den handlar om rättegångar mot journalister och mediechefer i internationella domstolar.

– Vid alla folkmord har man haft hjälp av propaganda och medieverkstäder. Mediernas roll har dels varit att göra folkmorden politiskt accepterade, dels att förmå människor att ställa upp på folkmördarnas sida och gå till handling. Men bara i ytterst få fall har de här människorna fått stå till svars för sina handlingar, förklarar Niclas Sennerteg.

I Nürnberg-rättegången efter Nazitysklands nederlag i andra världskriget dömdes Julius Streicher, ansvarig utgivare för Der Stürmer, till döden för brott mot mänskligheten. Der Stürmer spred hatpropaganda mot judar redan i början av 1920-talet och hade som mest en upplaga på en miljon.

– Man ville från segrarmakternas sida ställa en representant för propagandan inför rätta. Man tog den person som varit den mest kända utåt, berättar Niclas Sennerteg.

Förutom Julius Streicher är det bara i FN:s Rwandatribunal i Arusha som journalister har ställts inför rätta. Mest betydelsefull är den så kallade medierättegången som pågick i tre år, från år 2000 till 2003. Två chefer för RTML, Ferdinand Nahimana och Jean-Bosco Barayagwiza, och en chefredaktör för tidningen Kangura, Hassan Ngeze, ställdes då till svars.

– Åklagaren visade i fallet med Julius Streicher att denne kände till utrotningen samtidigt som han i omskrivningar uppmanade till mord på judar. Men åklagaren avstod från att koppla artiklarna till enskilda händelser. Det behöver inte finnas en konkret konsekvens av propagandan för att man ska dömas, påpekar Niclas Sennerteg.

I Rwanda agerade man tvärtom. Där kunde åklagaren genom en lång rad vittnen knyta radioinslag som uppmanade till folkmord med handlingar som utfördes direkt efter inslagen. Det fanns dock problem med att binda Ferdinand Nahimana och Jean-Bosco Barayagwiza till radion. De förnekade allt samröre och eftersom all dokumentation kring radiokanalen hade förstörts tog det lång tid att rekonstruera hur ledningen hade sett ut. Slutligen dömdes de till långa fängelsestraff.

Även Hassan Ngeze dömdes till ett långt fängelsestraff för sin medverkan i både Kangura och RTML. När domarna i medierättegången i Arusha avkunnades jublade omvärlden. Ändå har rättegången inte fått någon efterföljare. Vid FN:s tribunal för det forna Jugoslavien har till exempel ingen journalist eller mediechef ställts inför rätta. Diktaturer har istället dragit nytta av domen.

– Grundberättelsen i domen är att det startades fria medier som uppviglade till folkmordet. Därför har domen utnyttjats som argument för att stoppa pressfrihet. Men de här medierna var inte fria. De var finansierade och styrda av Rwandas ledning. Tyvärr har man inte tagit ställning till det i domarna, konstaterar Niclas Sennerteg.

Carl-Magnus Höglund

Niclas Sennerteg är journalist på Borås Tidning. Nu har han skrivit en bok om journalisters roll i folkmord.