Samvetsfånge i Pakistan på 1980-talet – Din Chaudry Sials historia i bok

1982-1983 satt Din Chaudry Sial i ett ökänt fängelse i Pakistan. Han hjälpte sedan Amnesty International att dokumentera fallet, vilket blottlade den pakistanska militärregimens brutalitet. Berättelsen förevigas nu genom en roman, ”Samvetsfången” av sonen Danish Sial, som utkommer 11 oktober.

Redan som ung reagerade Din Chaudry Sial över orättvisor i det militärstyrda Pakistan. Foto: Johan Mikaelsson

Din Chaudry Sial föddes 1943 i Jalandhar i Indien, men bodde större delen av barndomen i Chaundra i Pakistan. Det var en omvälvande tid i världen och i regionen Sydasien. Efter andra världskrigets slut skulle nya nationer byggas. Storbritannien drog sig tillbaka och 1947 skedde den historiska ”delningen”, då Indien och Pakistan gick skilda vägar.

Vi ses en het julidag 2021 i lummiga Tessinparken på Östermalm i Stockholm, där Din möter upp tillsammans med dottern Natalie Sial och sonen Danish Sial. Din har levt drygt 50 av sina 78 år i Sverige, men vi kommer snart in på barndomen, då Din fick ett starkt intresse för att läsa och skriva:

– En kompis fick en fråga av en lärare, men kunde inte svaret. När jag fick frågan och svarade rätt sade läraren till mig att slå min kompis. Men jag vägrade, Varför skulle jag slå honom? Det hade varit fel.

Din blev populär för att han handlat efter eget huvud och vänt sig mot bestraffningskulturen. Idag har Din silverglänsande, yvigt hår och skägg och glimrande ögon. Händelsen i andra klass kom att prägla och definiera Din och etsades fast i själen. Hans personlighet och övertygelser förde honom till den plats han nu befinner sig på.

Som student kunde Din inte bara betrakta orättvisorna som var ett faktum i Pakistan efter militärkuppen 1957 och under general Ayub Khans styre. I skolans debattklubb var ämnet vid ett tillfälle om nationens framtid skulle ligga i militärens eller folkets händer.

– Jag valde folket, förklarar Din. Men jag vann inte debatten.

Så småningom relegerades han från skolan på grund av sina åsikter, alltså att han ogillade militären.

På den tiden var det mest kommunister som gjorde motstånd och Din hittade till dessa kretsar. Med åren blev det allt farligare att vara dissident i Pakistan. När Din var 21 år blev han efterlyst, tvingades gå under jorden och 1965 smugglades han ur landet, till Sovjetunionen.

Danish Sial (till höger) är glad att pappan Din Chaudry Sials berättelse nu ska ges ut som bok. Dottern Natalie Sial (till vänster) intervjuade sin pappa om hans liv. Foto: Johan Mikaelsson

I Moskva läste han vid universitetet och fick arbete vid Radio Moskva som radiopratare och spred kommunistisk propaganda. Vid radiostationen fick han kontakt med människor från olika länder, däribland en svensk journalist.

Din insåg att Sovjet var en totalitär stat och när sovjetiska stridsvagnar rullades in i Tjeckoslovakien 1968 för att stoppa Pragvåren kunde han inte hålla tyst. Han gjorde ett plakat och gick ut, helt själv, på Röda torget och demonstrerade mot Warszawapakten.

– De sade åt mig att det fanns två alternativ: ”Antingen lämnar du landet, eller så skickar vi dig till Sibirien”, berättar han.

Boken ”Samvetsfången” kommer den 11 oktober. Foto: Bokförlaget Atlas

Det skulle bli Sverige nästa. Han hade haft en svensk brevvän och visste att landet var neutralt och att många kunde engelska. Genom den svenska journalisten kunde han få kontakt med svenska myndigheter. Drömmarna om att bli läkare fanns kvar när han i december 1969 kom till Sverige, men gick om intet, då tiden rann ut.

– Det blev inte så. I Sverige blev jag istället den förste pakistaniern att köra tunnelbanetåg, konstaterar han.

Det politiska engagemanget fortsatte under 1970-talet. Han grundade Svenska Pakistankommittén och var in på 1980-talet engagerad i det socialistiska partiet Pakistan Peoples Party, PPP. General Mohammad Zia ul-Haq hade tagit makten i Pakistan 1977 och skulle sitta kvar till 1988.

Under en demonstration vid Sergels torg, en hungerstrejk för vännen Jam Saqi, fängslad ledare för Pakistans kommunistparti, krävde demonstranterna att Pakistans ambassadör skulle utvisas. Plötsligt såg han Olof Palme passera förbi.

– Jag sprang efter honom och ropade: ”Olof Palme!”. Han vände sig och svarade: ”Hej, vad kan jag göra för dig? Du ser ut som en uggla!”, berättar Din.

Visst, på bilder från tidigt 1980-tal påminner Din Chaudry Sial till utseendet åtminstone om Ugglan Helge, spelad av Bert-Åke Varg i TV-serien ”Från A till Ö” med Birgitta Andersson.

– Han kallade mig ”Ugglemannen”, säger Din och ler. Detta eftersom jag hade stora runda glasögon. Jag kommer aldrig att glömma det.

Olof Palme var inte bara insatt i Pakistan utan även i det specifika fallet. Ett band knöts. Din hade tidigare gått med bakom Palme i demonstrationerna i Stockholm mot Vietnamkriget, som ledde till att USA tillfälligt frös de diplomatiska kontakterna.

Danish Sial ger nu ut berättelsen om sin pappa i bokform. Foto: Johan Mikaelsson

I december 1982 skulle en syster till Dins fru Abida Sial gifta sig i Pakistan. Din beviljades en månads turistvisum och bestämde sig för att resa men hålla låg profil.

Första veckan gick allt bra. Men en dag knackade en civil polis på dörren och började ställa frågor. Efter en stund kom ytterligare två poliser in och ställde sig på varsin sida om Din. Utanför väntade 20 män i uniformer.

– Jag blev haffad. Någon hade tjallat. Sedan visade de foton på mig från demonstrationer i Sverige. De hade spionerat på mig, konstaterar Din Chaudry Sial.

Din fördes till polisstationen i Multan och sattes i häktet. Han fick tag på ett pappersark och började skriva ett brev till Olof Palme som han kunde lämna till sin fru, när hon fick besöka Din i häktet dagen efter.

Statsminister Olof Palme skriver brev 1983 till Abida Sial.

Abida Sial kontaktade svenska ambassaden i huvudstaden Islamabad, där andresekreteraren Christina Palm satte sig in i omständigheterna och började arbeta för Dins frigivning. Christina Palm var sedan med vid den snabba ”rättegång” där Din anklagades för anti-statlig verksamhet under de militära undantagslagarna. Därmed fråntogs han alla mänskliga rättigheter och kunde utsättas för valfri förhörsteknik och behandling, på obestämd tid.

Abida Sial reste hem till Sverige med dottern Alia (storasyster till Natalie och Danish) men utan sin man. Samtidigt fördes Din till ökända Shahi Qila (Lahore Fort), i Lahore.

– Det var känt som ett tortyrfängelse. Man kom in men inte ut därifrån, förklarar Din.

Vakter i fängelset välkomnade honom med några timmars ”uppmjukning”. Den råa misshandeln var bara början. Din fick utstå daglig fysisk och psykisk tortyr. Förhållandena var usla. Det serverades enbart salt soppa och stanken i fängelset gjorde att Dins luktsinne förstördes.

Medfångar knäcktes psykiskt eller bröts ned fysiskt. En mor till en av Dins vänner som också satt i fängelset kände inte igen sin son när hon fick identifiera hans döda kropp.

I Sverige fick Dins fru Abida Sial träffa justitieministern Lennart Bodström och kabinettssekreteraren Pierre Schori på UD. Olof Palme besvarade Dins brev och bedyrade Sveriges engagemang och avslutade med en förhoppning om att UD:s och ambassadens arbete skulle leda till en snar frigivning. Svenska medier gav också fallet uppmärksamhet.

Artikel i DN den 13 mars 1983 om att Din Chaudry Sial har blivit frigiven. Foto: DN

Det skulle bli totalt 82 dagar i fångenskap, men tack vare enträget arbete av ambassaden och outtröttligt engagemang från släkt och vänner fick Din sin frihet åter. Celldörren låstes upp, vakter kom in, satte handfängsel och förde utan ett ord ut Din till ett militärfordon. De körde i timmar och kom till flygplatsen. Inne i avgångshallen blev Din av med bojorna och förstod att han skulle få åka hem till Sverige. Han fick en stämpel i passet och satt snart i en flygplansstol, på väg hem.

– Jag var mycket glad att träffa min fru och dotter och blev mottagen av journalister. Sedan kom nya problem. Jag kunde inte sova. Så fort jag blundade såg jag allt jag hade gått igenom, säger han.

Därför höll han ögonen öppna. Han fick sömnmedicin, men det tog tid att hantera den posttraumatiska stressen.

En händelse som ser ut som en tanke är att FN året efter, 1984, antog ”Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”. Men någon ursäkt eller förklaring från Pakistan har aldrig kommit.

– Vi har inte riktigt vetat vad pappa gått igenom. Det var först när vi började prata mer om det för några år sedan och han började berätta som vi förstod, förklarar dottern Natalie Sial.

Din Chaudry Sials fall väckte uppmärksamhet i svenska medier. Här en artikel från GT i mars 1983.

Hon intervjuade Din under 2017 och spelade in samtalen, som sonen Danish sedan transkriberade 2019. De hade vetat att pappa Din haft ont i fötterna, men inte att det hängde ihop med att han hade torterats. De minns att han varit mån om barnens fötter och att de skulle ha bra skor. De visste att han inte hade något luktsinne, men inte varför.

När det sjönk in vad pappa Din fått utstå började Natalie gråta. Amnestyrapporten från 1983, baserad på Dins uppgifter till Amnesty Internationals medarbetare om fängelsetiden, har hon låtit bli att läsa.

Danish Sial har alltid varit säker på att deras fars historia en dag skulle bli en bok och han tror att den kan beröra många.

– Dels är pappas berättelse unik, den innehåller ett gripande människoöde, världspolitik, Sovjettiden och hur han hamnade i Sverige, säger Danish Sial. Men också för att en av fyra i Sverige är födda i ett annat land. Många berättelser förblir oberättade. Det har inte bara varit guld och gröna skogar att komma hit. Det var en tuff period att etablera sig i Sverige.

Nu är förlagsavtal skrivet och boken ges ut 11 oktober 2022 på bokförlaget Atlas. https://bokforlagetatlas.se/bocker/samvetsfangen/

Din Chaudry Sial hjälper sin gamla hemtrakt i Pakistan genom stöd till flickskolor som drivs av kvinnlig personal. Han har också översatt väl vald litteratur till urdu – ”Hur man botar en fanatiker” av Amos Oz och Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump, som han presenterade i Pakistan i början av 2000-talet i samarbete med svenska ambassaden.

– Pippi var flicka, hon var stark och hon stod upp för de svagare, säger han.

Johan Mikaelsson
[email protected]

Mohammad Zia ul-Haq

General Mohammad Zia ul-Haq tog makten i en kupp 1977 och en islamisering inleddes. Oppositionen i Pakistan förtrycktes hårt under de undantagslagar som generalen införde. Utrikespolitiskt spelade Zia ul-Haq en viktig roll då han tillsammans med USA och Saudiarabien stödde det uppror som 1978 inleddes i Afghanistan mot den Sovjetstödda kommunistregimen.

USA såg Zia ul-Haqs militärregim i Pakistan som en nära allierad i kampen mot kommunismen. Här besöker Zia ul-Haq (i mitten) USA 7 december 1982 och möter Bill Clark (till vänster), nationell säkerhetsrådgivare och president Ronald Reagan. Foto: White House Photographic Collection/Wikimedia

Den 17 augusti 1988 dog Zia ul-Haq och 31 andra personer i en flygplanskrasch, som anses ha varit ett attentat. Det finns många teorier om vem som ska ha varit ansvarig för attentatet.

Lahore Fort

Lahore Fort. Foto: Rohaan Bhatti/Wikimedia

Denna magnifika byggnad blev klar 1580 och finns på Unescos lista över världsarv. Under Mohammad Zia ul-Haqs tid vid makten sattes fångar i fängelsehålor i fortet.

PPP

Pakistan Peoples Party, Pakistans folkparti, grundades 1967. Zulfikar Ali Bhutto blev partiets ledare och var president 1971-1973 och sedan premiärminister till 1977. Han fängslades vid Mohammad Zia ul-Haqs kupp 1977. Bhutto anklagades för ett mord på en politisk motståndare 1974, vilket han förnekade. Han avrättades 1979.

Dottern, Benazir Bhutto, blev ledare för PPP och var premiärminister 1988-1990 och 1993-1996. Efter nästan tio år utomlands återvände Benazir Bhutto hem men mördades i ett attentat i Rawalpindi 27 december 2007. Efter valet 2008 blev Yousaf Raza Gillani från PPP premiärminister men avsattes av högsta domstolen 2012.

PPP leds nu av Bilawal Bhutto Zardari, son till Benazir Bhutto och Pakistans tidigare president Asif Ali Zardari. Vid valet 2018 fick partiet drygt 13 procent av rösterna.

Partiet är anslutet till Socialistinternationalen, som också svenska socialdemokraterna tillhörde fram till 2017.