Barnsoldater i en surrealistisk mardrömstillvaro
reportage | 2009-07-09 |
Johnny Mad Dog är en film om femton tonårskillar som är barnsoldater i ett fiktivt krig i Afrika. Den franske regissören Jean-Stéphane Sauvaire vill att publiken kommer riktigt nära soldaterna för att verkligen kunna förstå hur det känns för dem just i det ögonblicket när de deltar i strid, plundrar eller till och med våldtar kvinnor. Han problematiserar också barnens eget ansvar för sina handlingar vilket ger ett intressant perspektiv.
Som förberedelse inför inspelningen av Johnny Mad Dog bodde Jean-Stéphane Sauvaire ett år i Liberias huvudstad Monrovia tillsammans med pojkarna som är med i filmen.
– De är alla före detta barnsoldater och vi improviserade fram scener så att de skulle kännas äkta och realistiska för killarna, berättar Jean-Stéphane Sauvaire, när han gästar Stockholm för att lansera filmen vid Stockholms filmfestival i november 2008.
Han använder också grepp som att ändra tempot i filmen för att publiken ska uppleva stressen i situationen och att många beslut fattas på impuls, under rädsla, grupptryck och starkt narkotikarus.
Laokolé och hennes lillebror Fofo flyr när rebellerna intar huvudstaden.
Syftet med filmen är att skildra hur det påverkar barn att växa upp under våldsamma förhållanden. Jean-Stéphane Sauvaire har tidigare gjort Carlitos Medellín, en film om barn i Colombia som strider mot Farc-gerillan och i största allmänhet lever med våldet i sin vardag. __Där flög kulorna bokstavligen runt huvudet när de filmade.
– Alla de här barnen förlorar sin barndom, säger Jean-Stéphane Sauvaire. I Liberia ser man barn överallt som bor på gatan, de har inga jobb och går inte i skolan.
Liksom i Colombia har de inget vidare hopp om framtiden och är en rekryteringsgrund för både milisgrupper och kriminella nätverk.
Johnny Mad Dog har två huvudpersoner. Johnny Mad Dog, som är ledare för barnmilisen, och Laokolé, en civil flicka i 13-årsåldern. Kontrasten mellan de två karaktärerna, en soldat och en civil, är effektfull. En stark scen är när Laokolé med nästan övernaturlig styrka slår tillbaka mot ett hotfullt närmande från Johnny. Det kan uppfattas som ett ställningstagande mot sexuellt våld.
– Hon är den som kämpar och han den som dödar, tills våldet sakta tar sig in i hennes liv. Men hon symboliserar också ett hopp för kvinnorna, förklarar Jean-Stéphane Sauvaire.
Omvärlden har inte tagit tillräckligt ansvar för att rehabilitera före detta barnsoldater och har även ytterst ansvar för att de inte dras in i nya krig, anser regissören:
– Det är inte bara en ”quick fix” som behövs innan man drar vidare till nya konfliktområden. I Liberia fick barnen 150 dollar om de lämnade in sina vapen och ytterligare 150 dollar om de började skolan. För de här killarna är det ingenting.
– Vi måste också fokusera på vapenförsäljningen, fortsätter han. Det är dubbelmoral att samma länder som förser krigen med vapen är de som är med och förhandlar fram fred och dessutom skor sig på rikedomarna från dessa länder.
Barnsoldaterna klär ut sig i prylar de hittar under sina plundringståg mot oskyldiga civila, när de gör räder mot deras byar. Det fungerar som en förklädnad och en sköld mot det brutala liv de lever.
Från förtjänsterna av Johnny Mad Dog har Jean-Stéphane Sauvaire satt upp en stiftelse, Johnny Mad Dog Foundatio__n, som ska hjälpa de femton barnen som är med i filmen.
– Vid centret kan de äta och sova och det finns lärare och personal de kan prata med. Tanken är att verksamheten ska utvecklas till ett kulturcentrum för andra barn som har hoppat av skolan, där de kan jobba med film, musik och teater.
– Vi vill inte svika dem som så många andra redan gjort , säger Jean-Stéphane Sauvaire.
Vid filmfestivalen i Stockholm vann Jean-Stéphane Sauvaire ett hedersomnämnande vid festivalen för sin film.
FAKTA/BARNSOLDATER
FN uppskattar att det idag finns runt 300 000 barnsoldater runt om i världen. De utnyttjas som soldater, bärare, kokerskor, sexslavar och minröjare i krig. Det är förbjudet enligt Barnkonventionen och den internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, bedömer det som ett krigsbrott.
I Liberia beräknas cirka 100 000 personer i olika åldrar, av en befolkning på tre miljoner, ha varit engagerade i olika stridande grupper under inbördeskriget 1989-2003. Av dessa beräknas omkring en tredjedel ha varit kvinnor.
Text: Solveig Hauser
Läs mer:
Oppositionen kräver att Ellen Johnson-Sirleaf avgår som president (Amnesty Press 7 juli 2009)
==
En film där våldet kommer nära
Johnny Mad Dog
Regissör: Jean-Stéphane Sauvaire
Skådespelare: Christopher Minie, Daisy Victoria Vandy, Dagbeh Tweh med flera
Land: Frankrike, Belgien, Liberia
Johnny Mad Dog visar kriget precis så sorgligt, onödigt och oplanerat som det kan vara. Ett maktspel där alla utnyttjar alla, och det inte finns några segrare. Men filmen, som vill skildra barns utsatthet i ett större perspektiv, ger också uttryck för en positiv förhoppning om att det ska gå att sätta stopp.
Precis som i alla moderna krig i Afrika liksom på andra platser i världen, är civilbefolkningen de som är värst drabbade. Det är tydligt att de är i fokus för filmens franske regissör, Jean-Stéphane Sauvaire, som med filmen Johnny Mad Dog gör sin första dramaproduktion efter en bok av Emmanuel Dongala.
I spåren av en grupp barnsoldaters härjningar i ett oidentifierat land i Västafrika följer vi våld, plundring, död, och människor på flykt, som snabbt får lämna sina hem och bära med sig vad de kan. Pappan på en skottkärra och bebisen på ryggen. Alla riskerar att när som helst skjutas till döds.
Jean-Stéphane Sauvaire när han får ett hedersomnämnande för bästa regidebut på Stockholms filmfestival. Foto: Stockholms filmfestival.
Men det viktiga har också varit att låta publiken komma riktigt nära en barnsoldat, och verkligen uppleva hur oförutsägbart deras liv är, och hur de är totalt utlämnade till de auktoritära befälhavarnas godtycke. I den här filmen heter ”generalen”, Never Die, och det är bara att lyda hans order om man vill ha livet i behåll.
Barnen brutaliseras av våldet som ständigt omger dem och genomför helt på eget bevåg omänskliga handlingar som ingen har beordrat om. Detta skildrar Jean-Stéphane Sauvaire utan att ducka.
Ett exempel är när barnen angriper en by ute på landet som inte har några vapen att försvara sig med. En mamma tvingas lämna ifrån sig sitt spädbarn som bokstavligen slits ur händerna på henne.
- Hon är en jäkla Dogo, jag ska äta hennes barn, skriker en av barnsoldaterna, aggressivt som en hyena.
Vid ett annat tillfälle skjuter Johnny Mad Dogs femton man starka pluton ihjäl en liten pojke på runt 8-9 år, efter att ha förhört honom under tortyrliknande former om varför han gömt sig, när rebellerna under kraftig beskjutning intar landets huvudstad. Han är säkert regeringssoldat, säger de, och avfyrar ett dussintal skott i ryggen på pojken när han försöker fly med sin lilla apelsinkorg under armen.
Barnmilisen i filmen leds av Johnny Mad Dog som är 15 år. Gruppen är i kontakt med general Never Die, men i princip avgör de själva hur de ska agera och använda sina vapen. Utan någon vuxen i närheten och med maskingevär som är nästan lika stora som de själva är blir situationen nästan overklig. Ibland är det osäkert om de själva förstår att det är allvar och inte en lek som de själva iscensätter, och där konsekvenserna tyvärr är oåterkalleliga.
Som förberedelse inför filmen bodde regissören Jean-Stephane Stéphane ett år i Liberias huvudstad Monrovia, där filmen också är inspelad. Alla pojkar som är med är tidigare barnsoldater och valdes ut genom casting av 500 före detta barnsoldater.
Huvudrollshavaren, Johnny Mad Dog (Christopher Minie), var 13 år när han träffade Jean-Stéphane Sauvaire första gången inför researcharbetet och var då enligt regissören för ung för att vara med i filmen. Men innan han kom igång med filmandet hade Johnny hunnit bli 15 år och var perfekt för rollen. Jean-Stéphane Sauvaire vill skildra ungdomar som är så vuxna att de själva kan ansvara för sina handlingar och förstår konsekvenserna av sina val.
Kriget i Liberia tog slut 2003, två år innan de träffades, vilket betyder att Johnny var 11 år när han stred som barnsoldat och hans smeknamn var då “Babyboy”.
Många scener i Johnny Mad Dog improviserades fram så att de ska kännas trovärdiga och äkta för pojkarna och ibland var det enda sättet att jobba eftersom barnen är amatörer och inte har någon skådespelarutbildning. Under första förberedelseåret användes också kameran flitigt för att de skulle slappna av och kännas naturligt för dem att agera framför kameran.
Det som framförallt lyckas beröra är att filmen har två huvudpersoner som vi följer parallellt. De är varandras kontraster, en civil och en soldat, och när deras vägar korsas står tiden stilla, så hög är spänningen. De två personerna är Johnny Mad Dog, barnsoldaten, som ser kall och sorgsen ut, med ett återhållsamt, nästan mekaniskt kroppsspråk, och Laokolé (Daisy Victoria Vandy), den stolta flickan med det högburna huvudet. Hon är en 13-årig flicka som bor i huvudstaden med sin pappa, som fått benen avkapade och inte kan gå, och den femåriga lillebrodern Fofo.
Första gången de träffas, skonar Johnny Mad Dog, Laokolé och Fofos liv. Sista gången möts de i filmens slutscener när Laokolé avvärjer något som kan uppfattas som ett våldtäktsförsök från Johnnys sida. Och även om Jean-Stephane Sauvaire förklarar att Johnny bara söker Laokolés kärlek och uppmärksamhet, så uttrycker scenen ett starkt ställningstagande mot sexuellt våld och ger en självkänslo-boost för kvinnor att slå ifrån mot våldet. Våldet i filmen skildras genomgående mycket realistiskt och filmens budskap blir därigenom tydligt: som biopublik kan vi inte värja oss från offren för våldet.
Det är intressant att Jean-Stéphane Sauvaire tar upp förövarnas ansvar för sina handlingar men minst lika viktigt är omvärldens svek – både vad gäller att återanpassa barnsoldater och att erbjuda dem alternativ när krigen är slut, men också att skydda civilbefolkningen och att förhindra att nya krig startas.
Text: Solveig Hauser
reportage | 2009-07-09 |