Inspirerande film om unga människors engagemang

Nils Petter Löfstedt var ung och drömde om att bli fotograf när han i juni 2001 reste till Göteborg och i samband med EU-toppmötet var en av dem som bodde på Hvitfeldtska gymnasiet. 22 år senare återvänder han till sina bilder och några av dem som var med den gången. Det har blivit en gripande film.

filmer | 2023-04-19
Av: Sanna Blomgren
Även publicerad i AmnestyPress #2/2023
Unga aktivister hade erbjudits sovplats på Hvitfeldtska gymnasiet.

Unga aktivister hade erbjudits sovplats på Hvitfeldtska gymnasiet. Foto: Folkets Bio

Film: På Hvitfeldtska bodde vi
Regi: Nils Petter Löfstedt
Längd: 74 minuter
Land: Sverige

Det är lika bra att säga det direkt. Redan i början av dokumentären På Hvitfeldtska bodde vi får jag gåshud. Strax därpå börjar jag gråta. Inte för att det är sorgligt. Inte för att det är våldsamt. Inte för att en oförrätt sker. Utan för att Nils Petter Löfstedt, i virrvarret av det som blev startskottet för kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001, lyckas skapa ett slags ode till vänskapen, kärleken och unga människors engagemang.

I mitten av juni 2001 samlades omkring 500 unga aktivister på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. De hade rest dit för att umgås, ha kul och delta i demonstrationerna som anordnades med anledning av EU-toppmötet och hade erbjudits sovplats i skolans lokaler. Deras planer fick dock ett abrupt avslut då skolans område omringades av polis och spärrades av med hjälp av lastcontainrar. Ingen fick komma in, ingen fick gå ut och tio timmar senare greps alla som befann sig på skolans område misstänkta för våldsamt upplopp.

Bland dem som blev instängda på Hvitfeldtska fanns Nils Petter Löfstedt med sin kamera och sin dröm om att bli fotograf. Nu har han framkallat sina bilder och hör av sig till några av dem som fastnade på fotografierna för att prata om det som hände de där junidagarna för tjugotvå år sedan.

Göteborg juni 2001.

Göteborg juni 2001. Foto: Folkets Bio

De möten som följer är känslosamma, men också reflekterande och tillåtande. Där ryms både ilska, sorg, ånger, glädje och tacksamhet. Tårar varvas med skratt och gråskalorna i den situation som utifrån sett verkat vara svartvit träder fram. Det är befriande och inspirerande i en värld som allt oftare söker enkla svar på svåra frågor.

Sanna Blomgren
[email protected]

Läs också

Göteborgskravallerna: Rättvisa straff eller "institutionell vrede"? (Amnesty Press 11 december 2002)

AFA på debatt om Göteborg: ”Det var fel att maskera sig i fredlig demonstration” (Amnesty Press 31 augusti 2001)

filmer | 2023-04-19
Av: Sanna Blomgren
Även publicerad i AmnestyPress #2/2023