Exilens villkor

Den franske regissören Jacques Audiard skildrar i ”Dheepan” människor på flykt undan krigets Sri Lanka och den tillvaro som möter dem i Frankrike där en nedgången förort till Paris är ett laglöst land.

filmer | 2015-10-16
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2015

Film: Dheepan
Regi: Jacques Audiard
Skådespelare: Jesuthasan Antonythasan, Kalieaswari Srinivasan, Claudine Vinasithamby, Vincent Rottiers
Land: Frankrike

Inledningsscenerna i Jacques Audiards film Dheepan är fyllda av autentisk närvarokänsla. Dheepan (Jesuthasan Antonythasan) bränner sin uniform och tar på sig civila kläder våren 2009 när kampen är över för LTTE, de tamilska befrielsetigrarna, då Sri Lankas armé har krossat det uppror som inleddes år 1983 för ett tamilskt hemland.

Claudine Vinasithamby och Jesuthasan Antonythasan i ”Dheepan”.

Claudine Vinasithamby och Jesuthasan Antonythasan i ”Dheepan”. Foto: Triart

Tillsammans med Yalini (Kalieaswari Srinivasan) ska han bara hitta ett barn i flyktinglägret innan de som en falsk familj kan bege sig ut i exilens osäkra tillvaro. Föräldralösa nioåriga Illayaal (Claudine Vinasithamby) blir deras följeslagare.

Med falska papper lyckas de få asyl i Frankrike och där hamnar de i en nedgången förort till Paris.

Audiard är mycket övertygande när han skildrar den svåra anpassningen till ett liv i ett land där de sociala koderna är annorlunda och språket en barriär att ta sig över.

Samspelet mellan de tre, som ska uppträda som familj, är stundtals mycket övertygande. Samhörigheten mellan tamiler i exil skildras också, liksom den LTTE-överste som dyker upp och inte har förstått att kriget är över.

Förorten är ett laglöst land där olika gangsterligor konkurrerar om makten och Audiard låter filmen glida in i en gangsterthriller som slutar med en skjutorgie. Det känns dessvärre som en annan film och det är synd på ett mycket gott anslag där vi i dessa tider av ökat antal flyktingar i världen faktiskt får en möjlighet att identifiera oss med flyktingar som individer.

Ulf B Andersson

filmer | 2015-10-16
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2015