En sann hjältesaga

Den hotande ondskan är de amerikanska underrättelsetjänsternas massövervakning – ansiktslös och allomfattande. Filmregissören Oliver Stone vill varna världen för det som nu pågår genom sin film ”Snowden” som berättar om visselblåsaren Edward Snowden. Han skapade sommaren 2013 rubriker över hela världen när han flydde till Hongkong och berättade om en verklighet som var okänd.

filmer | 2016-09-15
Av: Ivar Andersen
Även publicerad i AmnestyPress #3/2016
Joseph Gordon-Levitt spelar Edward Snowden i Oliver Stones film ”Snowden”.

Joseph Gordon-Levitt spelar Edward Snowden i Oliver Stones film ”Snowden”. Foto: Scanbox

Film: Snowden
Regi: Oliver Stone
Manus: Oliver Stone, Kieran Fitzgerald
Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Shailene Woodley, Zachary Quinto
Land: USA
Längd: 134 minuter

Oliver Stone arbetade egentligen på ett långt framskridet spelfilmsprojekt om Martin Luther Kings liv – ett ämne han tidigare avhandlat i dokumentär form – men bytte spår för att istället skildra berättelsen om den världsberömde visselblåsaren Edward Snowden. Från en historisk medborgarrättsaktivist till en samtida. Från en vars öde inspirerat miljoner till en vars agerande fortfarande skapar efterdyningar inom de amerikanska underrättelsetjänsterna.

Snowden har ett biografiskt anslag och tar sin början åratal innan protagonisten som gett filmen dess titel kommit i kontakt med topphemliga övervakningssystem. Efter terrordåden den 11 september 2001 vill den unge Edward Snowden (Joseph Gordon-Levitt) tjäna sitt land och tar värvning. Han skildras som nästan komiskt olämplig för soldatlivet. Utskällningarna från exercissergeanten är frekventa. Slutligen bryter han bägge benen när han ska hoppa ur sängen och tvingas lämna armén. Men den naive idealisten får en ny chans att försvara USA mot hennes fiender. Som digital krigare för CIA och NSA.

Snowden är precis så tafflig som genier typiskt är inom populärkulturen. Han är bländande intelligent men kan knappt koka pasta. Inom underrättelsetjänsten får han fullt utlopp för sin begåvning och gör kometkarriär. Samtidigt möter han kärleken i nya flickvännen Lindsay Mills (Shailene Woodley) – som i dag lever med Snowden i exilen i Ryssland – och livet ser ljust ut. Men ju mer av den ljusskygga verksamheten Snowden får se desto större blir hans tvivel.

Underrättelsetjänsterna visar sig ljuga för såväl det amerikanska folket som kongressen. Övervakningen omfattar allt och alla. Rättssäkerheten offras på den nationella säkerhetens altare. I en värld där ingen brottsmisstanke krävs blir plötsligt alla behandlade som misstänkta. Samtidigt chockeras Snowden av underrättelsetjänsternas utpräglade cynism. Den överordnade som kommit att bli hans fadersgestalt på CIA kallar Irak för ”ett skitkrig om olja och sand”. Framtidens strider står istället på den geopolitiska spelplan där Kina och Iran är de stora hoten. ”Terrorism är ursäkten”, förklarar filmens Snowden. ”Det handlar om social och ekonomisk kontroll.”

Joseph Gordon-Levitt och Shailene Woodley spelar huvudrollerna i ”Snowden”.

Joseph Gordon-Levitt och Shailene Woodley spelar huvudrollerna i ”Snowden”. Foto: Scanbox

Snowden brottas med både stress och sitt samvete och hans kärleksförhållande blir lidande. Relationsdramat vävs ihop med berättelsen om övervakningssamhället. Under ett intimt ögonblick med flickvännen kommer Snowden av sig när han råkar se datorns webbkamera. Han har precis lärt sig att de kan fjärraktiveras.

Könsrollerna är stundtals högst stereotypa. Han är den manlige hjälten med en tung börda att bära. Hon är den väna kvinnan vars kärlek får honom att orka. Samtidigt är det Lindsay Mills som sår de frön av kritiskt tänkande som kommer att gro inom Snowden.

Oliver Stone lånar thrillerns dramaturgi, men här finns vare sig hämndlysten psykopat eller superskurk som planerar att ta över världen. Den hotande ondskan är istället de amerikanska underrättelsetjänsternas massövervakning – ansiktslös och allomfattande – som Stone gestaltar genom effektfull grafik. På bioduken för de digitala tentakler som illustrerar övervakningens räckvidd tankarna till ett virus som sprider sig. Eller möjligtvis ett nät som dras åt. Det är egentligen bara de nervkittlande scener där Snowden smugglar ut mikrochipet med NSA:s hemligheter som känns överdramatiserade, i övrigt litar Stone på att berättelsen ska bära spänningen.

Regissören har själv förklarat att dessa scener är fiktiva – men också att det var Snowden själv som föreslog hur händelseförloppet skulle skildras när han och Stone möttes i Moskva.

De stora frågorna skymtar förbi i dialogen. Vill folket veta? Värderar massorna sin trygghet mer än sin frihet? Vilka privatekonomiska intressen tjänar på övervakningen? Bara stundtals fördjupar sig filmen i dessa ämnen, och då oftast i form av Snowdens monologer. Men politiken är ständigt närvarande som spänningsskapande moment. En avgörande scen är när Snowden upptäcker att ett program han skrivit används för att dirigera drönarattacker. En annan när en CIA-chef, liksom i förbigående, förklarar att hans flickvän inte är otrogen. Underförstått: De vet för de spanar på henne.

Edward Snowden flyr från Hawaii till Hongkong där han möter journalisterna från The Guardian.

Edward Snowden flyr från Hawaii till Hongkong där han möter journalisterna från The Guardian. Foto: Scanbox

Karaktärsgalleriet innehåller såväl faktiska som fiktiva personer. Oliver Stone har berättat att de fiktiva inspirerats av George Orwells dystopiska 1984. De faktiska inkluderar bland andra journalisterna Glenn Greenwald och Laura Poitras, som Snowden kontaktade för hjälp med att sprida sitt material. Här blir Snowden också en film om journalistikens betydelse. Brittiska The Guardian står upp mot påtryckningarna från USA:s utrikesdepartement och publicerar i samarbete med Washington Post. Frågan är om någon svensk redaktion hade haft samma muskler och integritet.

Filmbolaget Columbia hade redan förvärvat rättigheterna till Greenwalds No Place to Hide. Istället baseras Snowdens manus på två andra böcker – The Snowden Files av Guardianjournalisten Luke Harding och semifiktiva Time of the Octopus, författad av Snowdens ryske advokat Anatoly Kucherena. Liksom på intervjuer med verklighetens Edward Snowden.

Visselblåsarens val att offentliggöra sin identitet är den förutsättning som möjliggjorde Stones filmatisering. Snowden motiverar det med att han i görligaste mån vill undvika myndighetsrepression mot tidigare kolleger. Det väcker fantasieggande frågor. Filmens Snowden har hjälp av en grupp förtrogna sympatisörer, var så fallet även i verkligheten? Hade Snowden föregångare, andra som försökte exponera myndigheternas övergrepp men ertappades och fälldes i de hemliga rättsprocesser som amerikanska antiterrorlagar möjliggjort?

Edward Snowden har kallats både hjälte och förövare. Oliver Stone gör ingen hemlighet av var han själv står i frågan. Hans film är vare sig sofistikerad eller nyanserad. Det handlar om en ogenerad hyllning till den ensamme idealisten som tar strid mot övermakten. Men Snowden är samtidigt en ursinnig attack mot ett politiskt system som medvetet kränker mänskliga rättigheter, stöpt i en Hollywoodform som förhoppningsvis kan nå en bredare publik än Laura Poitras Oscarsbelönade dokumentär Citizenfour.

Det är angeläget, för som Snowden själv säger i filmen: detta kan bara stoppas om människor får veta.

Ivar Andersen
[email protected]

En kortare version av denna text publiceras i Amnesty Press nummer 3/2016

Läs också
Pardon Edward Snowden (gemensamt debattinlägg av Kenneth Roth, chef för Human Rights Watch och Salil Shetty, Amnesty Internationals generalsekreterare, i New York Times 15 september 2016)

Snowden: Privacy Shield won't stop US mass surveillance (Euobserver 8 september 2016)

Edward Snowden's Long, Strange Journey to Hollywood (New York Times Magazine 30 augusti 2016)

Edward Snowden at Comic-Con: 'I live a surprisingly free life' (The Guardian 22 juli 2016)

S-kritik: Livelihood-priset riskerar att nedgraderas (SvD 22 maj 2016)

David Miranda in fresh challenge over Heathrow detention (The Guardian 8 december 2015)

NSA files: why the Guardian in London destroyed hard drives of leaked files (The Guardian 23 augusti 2013)

Prismottagare Snowden talade om frihet (Dagens Nyheter 1 december 2014)

Kampanj startar 14 september för att president Barack Obama ska benåda Edward Snowden

Amnesty driver kampanjen tillsammans med Human Rights Watch och ACLU.

Intervju med Glenn Greenwald på Democracy Now

Läs dessutom
Vad vill Oliver Stone säga med sin Castro-film? (Amnesty Press recenserar ”Comandante” 12 september 2003)

filmer | 2016-09-15
Av: Ivar Andersen
Även publicerad i AmnestyPress #3/2016