Afrikanskt disneyalternativ med attityd

filmer | 2007-03-27

Titel: Kirikou och vilddjuret
Premiär: 23 mars
Land: Frankrike
Producent: Michel Ocelot
Svenska röster: Benjamin Wahlgren, Ewa Fröling, Hans Wahlgren m fl.

En liten animerad superhjälte från Västafrika har intagit många hjärtan i helgen när Kirikou och Vilddjuret hade premiär.

Ackompanjerad av den senegalesiska nationalskalden Youssou N’Dours funkiga rytmer, räddar Kirikou med charm och list sin hemby från diverse större och mindre katastrofer. Filmen är producerad i Frankrike och är en explosion i färgstarka Gaugain-inspirerade animationer.

En tvärhand hög hjälper Kirikou snabbt och välvilligt till med alla vardagssysslor i den västafrikanska byn. Han plöjer jorden med en hacka, planterar och smakar på de första grödorna – som inte är riktigt mogna. En dag till kan de behöva. Men när skörden ska in påföljande dag är allt förstört. Är det den onda häxan Karaba som ligger bakom?

I den första filmen om Kirikou, Kirikou och häxan, lade hon en förbannelse över deras by och tillfångatog alla männen. De vuxna i byn tror att det är häxans verk medan Kirikou undersöker saken och kommer fram till att det är ett vilddjur, en stor, svart, skräckinjagande hyena som förstört grödorna. Kirikou är också den enda som har mod nog att jaga bort hyenan när hon återkommer på kvällen. Han kommer även på ett sätt för byn att tjäna pengar nu när maten är förstörd och de måste köpa det de behöver på marknaden i staden.

Kirikou och vilddjuret har många klassiska sagoingredienser, som den onda häxan och en ensam liten person som klarar att bekämpa alla faror – och Kirokou är en liten snäll och godhjärtad Emil eller Pippi, som vågar göra det som ingen annan gör, och ser allt med barnets oförstörda blick. Det som gör filmen speciell – förutom det uppenbara som att alla karaktärer är afrikaner – är kanske att Kirikou är så liten.

Det slog mig att det måste vara så här som barn kan känna sig. Precis som Kirikou, väldigt små, men väldigt duktiga. De kan allt: mest av allt skulle man förstås vilja rädda mamma och hela byn som Kirikou gör i slutscenenerna – om man kunde. Och är det inte det vi älskar hos barn? Att de kan gå in i fantasin och bli sina egna superhjältar.

En superhjälte i miniformat som slåss mot häxor och det vuxnas enkelsidighet bland elefanter, giraffer och snidade afrikanska trärobotar (!) på den honungsfärgade afrikanska savannen. En riktig liten förebild.

Solveig Hauser

filmer | 2007-03-27