Sydafrikanska järnkvinnor kämpar för rättvisa

Rough Aunties
Regi: Kim Longinotto
Land: Storbritannien och Sydafrika

I staden Durban arbetar en grupp kvinnor i organisationen Bobbi Bear med att stötta barn som har utsatts för sexuella övergrepp eller har blivit övergivna. Dokumentärfilmaren Kim Longinotto har följt de hårdhudade kvinnorna i deras kamp mot strafffrihet och orättvisor. Filmen Rough Aunties är en gripande ögonöppnare och en viktig berättelse.

I början av 1990-talet lämnade Sydafrika mer än fyra årtionden av det rasistiska samhällssystemet apartheid bakom sig. Sedan dess har landet långsamt gått mot ett mer demokratiskt samhälle, men alla orättvisor är långt ifrån utplånade. I sin senaste dokumentärfilm Rough Aunties följer filmaren Kim Longinotto fem kvinnor i organisationen Bobbi Bear. Fem kvinnor med hjärtan av guld, viljor av stål och en oförtruten styrka att kämpa för andras rättigheter trots personliga motgångar. Tillsammans arbetar de för att ändra kulturella, ekonomiska, sociala och rasistiska strukturer i dagens sydafrikanska samhälle.

För att få barnen att känna sig trygga och våga berätta sina historier, använder kvinnorna i Bobbi Bear stora, mjuka och färgglada tygnallar till sin hjälp. Filmen inleds med ett samtal mellan Mildred, en av de aktiva i organisationen, och en flicka i 10-års åldern.

• Det är inte lätt att berätta, säger Mildred,_ _till flickan som uppmanas att berätta om de sexuella övergrepp hon utsatts för genom att sätta plåster och visa på nallen.

De färgglada nallarna finns till som trygghet för de barn som kommit i kontakt med Bobbi Bear och kramdjuren går som en röd tråd genom hela filmen. De livsöden och den problematik som kvinnorna i organisationen möter skulle nog få många människor att känna hopplöshet. Men det är detta, menar de själva, som har gjort dem till järnkvinnor -”rough ladies”. Under filmens gång blir en av kvinnornas släktingar skjuten till döds och en annans lille son drunknar. Men ingenting verkar stoppa dem från att fortsätta sin kamp.

Thuli, Eureka, Studla, Jackie och Mildred från den ideella organisationen Bobbi Bear i Durban, Sydafrika. BILD: Folkets Bio.

Filmen visar flickor som har utsatts för våldtäkt av familjemedlemmar eller män i bostadsområdet. Barn som lämnats vind för våg av sina föräldrar. Personer som gjort hjältemodiga insatser, de som bara tigit och de som ropat illasinnade kommentarer efter utsatta flickor. Filmen visar att tystnad och slagord kan göra lika ont och vara lika skadligt. Men också poliser som många gånger engagerar sig och gör sitt bästa för att ta barnens utsatthet på allvar. Framför allt skildras ett samhälle som i viss mån fortfarande menar att unga flickor låter sig bli våldtagna, att de tysta ska gilla sin lott i livet och inte sticka ut hakan och protestera_._

Det som kan ifrågasättas i filmens utförande, är om de barn som utsatts för övergrepp verkligen ges de bästa möjligheterna att gå vidare genom att så öppet exponeras som de görs i filmen. Kanske hade samma effekt kunnat uppnås även om barnens integritet hade värnats i större utsträckning.

Att vissa delar väljs ut och andra väljs bort i alla historier är ingen nyhet. Det finns ingen anledning att betvivla att förtroliga samtal och konversationer som filmen skildrar var genuina, men trots allt ger vissa delar en känsla av en ”utvald verklighet” i denna annars mycket välgjorda film.

Genom förtroliga samtal med de unga flickorna, upphetsade konversationer i telefon med rättsväsendet och dramatiska stormningar av våldtäktsmäns bostäder, skapar_ _filmen en komplex, sorglig men samtidigt hoppfull bild av dagens Sydafrika.

Bakgrund:
Brittiska dokumentärfilmaren Kim Longinotto tilldelades 2010 års Hiroshima Award för sitt arbete med att skildra situationen för kvinnliga offer för förtryck och diskriminering. Detta är första gången stiftelsen Edita & Ira Morris Hiroshima Foundation for Peace and Culture delar ut sitt huvudpris till en filmmakare. Stiftelsens syfte är att främja fred genom att stödja insatser inom kultursektorn som gynnar fred och försoning.

Rough Aunties och Kim Longinotto tilldelades också World Cinema Jury Prize: Documentary_på _Sundance Filmfestival i USA 2009.

TEXT: Malin Eriksson

Läs mer:

Rough Aunties, officiell hemsida

Folkets Bio

Edita & Ira Morris Hiroshima Foundation

Sundance Filmfestival 2009: Rough Aunties