Årets viktigaste bok

Lisa Bjurwald har gedigna kunskaper om den högerextremism och främlingsfientliga populism som de senaste åren har haft stora framgångar i en rad europeiska länder. I ”Europas skam. Rasister på frammarsch” beskriver hon insiktsfullt hur islamofobi, antiziganism och antisemitism på olika sätt används för att få väljarstöd.

Foto: Natur&Kultur

Bok: Europas skam. Rasister på frammarsch
Författare: Lisa Bjurwald
Förlag: Natur&Kultur

I det tyska veckomagasinet der Spiegel ges den 19 augusti en mycket mörk bild av tillståndet i dagens Ungern, ”gulasch-arkipelagen” som artikelförfattaren kallar landet. Ungerns premiärminister, Viktor Orbán, tillhörde under 1980-talet de frihetliga dissidenterna under kommunistregimen och hans parti Fidesz, med stort stöd av ungerska ungdomar, sågs som liberaler med dragning åt anarkismen.

Efter valet år 2010 har Orbán stöd av över två tredjedelar i parlamentet och är nu en konservativ högernationalist. I der Spiegel konstateras att EU är tyst inför Ungerns utveckling mot en enpartistat där yttrandefriheten stryps, den nya grundlagen står på en kristen nationalistisk grund och arbetsmarknadspolitiken fick den ungerska dagstidningen Népzsava att nyligen varna för att ”arbetsläger upprättas mitt i Europa”.

Ungerska intellektuella drar paralleller mellan Orbán och Gyula Gömbös, Ungerns premiärminister 1932–36, som inspirerad av Mussolinis Italien ville göra Ungern till enpartistat.

Kapitlet om Ungern är bland det mest skrämmande i Lisa Bjurwalds bok Europas skam. Här möter vi personer som inte ens i en intervju med en svensk författare år 2010 vågar framträda med namn och som ser dagens Ungern som Weimarrepubliken, det vill säga Tyskland före Adolf Hitlers makttillträde 1933.

På gatorna i Ungern marscherar Ungerska gardet, inspirerade av pilkorsrörelsen, de ungerska nazister som 1944 fick makten i Budapest och terroriserade befolkningen medan de gjorde sitt bästa för att hinna utrota landets judiska befolkning. Ungerska gardet har goda kontakter med Jobbik, det parti som i valet förra året fick 17 procent av rösterna. Partiet är öppet antisemitiskt, hetsar mot landets romer och vill »rensa« den ungerska nationen från ”ohyra”.

Lisa Bjurwald har gedigna kunskaper om den högerextremism och främlingsfientliga populism som de senaste åren har haft stora framgångar i en rad europeiska länder. I denna bok beskriver hon insiktsfullt hur islamofobi, antiziganism och antisemitism på olika sätt används för att få väljarstöd.

Just genom att beskriva likheterna, men också skillnaderna, lyckas Bjurwald förklara stödet för minaretförbud i Schweiz, islamofobin hos partier som Sverigedemokraterna och de militanta islamofobhuliganerna i English Defence League. Hon tar också upp kvinnornas starka position inom den moderna högerextremismen och populismen i Europa.

Det nya landskapet innebär också många paradoxer. Medan antisemiterna i Ungern pratar om landets huvudstad som ”Judapest” ser andra högerextremister Israel som ett bålverk mot islam och har goda kontakter med den israeliska högern. När Italien år 2009 fick sin första svarta borgmästare, italiensk-amerikanskan Sandy Cane, förklarade hon att ”i USA röstade jag på Obama, i Italien på Bossi”. Umberto Bossi leder Lega Nord, ett av de italienska regeringspartierna, som hetsar mot invandrare, vill se ett självständigt Norditalien och har parlamentariker dömda för mordbrand.

Genom att intervjua så många politiker inom det högerextrema lägret i Europa och själv besöka så många arrangemang får läsaren en unik inblick i den grumliga politiska sörja som nu har fått starka politiska positioner i nationella parlament, regeringar och Europaparlamentet.

För den som vill förstå det politiska landskapet i dagens Europa är detta årets viktigaste bok.

Enda svagheten är Bjurwalds avslutande kapitel ”Hur kan vi stoppa hatet?” där hon försöker skissera vägar både för politiker och massmedierna i bemötande av extremhögern. Bjurwald diskuterar här allt från folkpartiets syn på burkaförbud och antirasistdemonstrationernas paroller till liberalernas omfamnande av Ayaan Hirsi Ali, exmuslimen från Somalia som stödde minaretförbudet i Schweiz. Det kapitlet hade gärna fått bli en egen bok.

Ulf B Andersson