Imponerade redogörelse om Spektrum
böcker | 2011-07-21 |
Spektrum – Den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur
Johan Svedjedal
Wahlström & Widstrand
Johan Svedjedal har tagit sig an ett ambitiöst uppdrag med att nedteckna en fullskalig redogörelse över tidskriften Spektrums historia och de personer som var involverade i den. Hans bok ger en imponerande inblick i svenskt 1930-tal.
I början av 1930-talet var modernismen en etablerad rörelse på stora delar av den europeiska kontinenten. Det var en ny och omvälvande riktning inom framförallt de konstnärliga uttrycksformerna litteratur, måleri och film, men i sin bredd kom den även att bidra med nya idéer inom filosofi, arkitektur och samhällsplanering. Sverige som kulturnation befann sig dock vid den här tiden på stort avstånd från modernismens epicentrum; dadaism, surrealism, expressionism och psykoanalys var idéströmningar med ett marginellt inslag i kulturlivet. En grupp unga intellektuella såg dock sin chans att fylla detta tomrum. Med en imponerande förmåga, ambition och lust lyckades de till sist göra verklighet både av drömmen om en radikal tidskrift och ett annat sätt att leva.
Författaren Johan Svedjedal, professor i Litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet, inleder med att ta oss tillbaka till sent 1920-tal och några avgörande möten i Uppsala, i och omkring den lokala Clartésektionen.
I slutet av 1920-talet är Clarté en av de mer progressiva rörelser som växt fram i Sverige. I botten var den en freds- och solidaritetsrörelse med internationell spridning, för de studenter som anslöt sig till Uppsalasektionen blev den även ett forum för att framföra socialistiska idéer och förslag till den politiska utvecklingen i världen och i Sverige. Några av de personerna som presenteras här är Karin Boye, Erik Mesterton, Victor Svanberg och Leif Björk – samtliga humanister, unga intellektuella med olika men betydande livsöden framför sig.
Redan i det inledande skedet låter oss Svedjedal ta del av de bakomliggande passioner, svek och kärleksaffärer som löper som en rödtråd genom hela Spektrums historia. De kantas emellanåt av erotisk åtrå och ibland bara av intellektuell beundran, gemensamt har de dock en sorts ideologisk dimension, mycket influerad av psykoanalysen, vilken appellerade starkt till deltagarna i Spektrumkretsen. Dessa episoder, ty de är sällan speciellt långvariga, får således ofta drag av en sorts medvetna protester mot den normbundna sexualiteten och proklamationer för en fantasieggande och driftsstyrd sexualitet. Mest framåtskridande i det här avseendet är kanske Karin Boye som efter en kort tids äktenskap med Leif Björk, bryter sig helt fri från den förhärskande hetronormativa parbildningen och hänger sig, inte helt utan sårande tvivel, åt sitt begär.
Det är emellertid först i Stockholm, närmre bestämt i det för tiden nybyggda Atlasområdet vid S:t Eriksplan, som den innersta kretsen i Spektrum formeras. I ett kollektiv sammanstrålar så småningom översättaren Josef Riwkin, poeten och författarinnan Karin Boye samt den begynnande surrealisten Gunnar Ekelöf. Flera andra tongivande personer, bland annat. från Uppsala, deltog i diskussionerna om syftet med och innehållet i tidskriften – den skulle provocera, vara innovativ; staka upp en ny väg ur det gamla Sverige mot det nya inom alla områden från konst till politiska reformer. Häri fångar och belyser Johan Svedjedal en väsentlig och intressant skillnad mellan modernismens uttryck på den europeiska kontinenten och i Sverige.
Framförallt tedde den sig i Sverige som mer reformerande än revolutionerande i motsats till övriga Europa. Denna skillnad visar sig i Spektrum bland annat genom publiceringen av essän ”Socialpolitikens dilemma” av Gunnar Myrdal där den framväxande svenska socialdemokratin jämförs med kommunismen och liberalismen. Myrdal ser socialdemokratins möjlighet som en ”klasskamp inom parlamentarismens ram”.
Ett annat sådant bidrag står att finna i arkitektens Uno Åhréns text ”Om funktionalismen”, som behandlade 1930-talets svenska bostadsbrist och argumenterade för övergivandet av konstnärliga ideal till förmån för funktionalistiska i arkitekturen. Svedjedal väljer att förklara skillnaden med den relativt stabila politiska utveckling som rådde i Sverige, befriad från de storskaliga konflikter och totalitära regimer som plågade resten av Europa. De rätta förutsättningarna saknades helt enkelt för en revolutionär konströrelse vilket också förde med sig en fördröjning av kulturen i Sverige men, som när den väl kom, tilläts växa inom ”parlamentarismens ram”.
Arbetet med utgivningen av det första numret av Spektrum var intensivt och liksom för samtliga av de övriga numren var det största problemet finansieringen. Josef Riwkin, kanske den i Spektrum-gruppen med de tydligaste redaktör- och förläggarambitionerna, jagade runt i Stockholm efter annonsörer inom alla möjliga branscher. Ett annat viktigt ekonomiskt stöd blev Gunnar Ekelöf, som förutom att bidra med dikten ”Oktoberspegel” (hans första publikation), hade näsa för börsaffärer och dessutom disponerade över ett ansenligt arv. Det första numret utkom till slut i oktober 1931 och blev en succé.
Johan Svedjedal omnämner förutom Uno Åhréns ”Om funktionalismen”, Karin Boyes text ”Dagdrömmeriet som livsåskådning” och Victor Svanbergs ”Strindbergskulten” som särskilt signifikativa för numret. Boye angriper vad hon anser vara ett förlamande dagdrömmeri inom kulturen och samhället i stort vilket hindrar människor från att aktivt förändra och påverka sin omvärld. Svanberg gör upp med en för tiden anakronistisk bild av Strindberg som radikal och samhällsomstörtande, istället påpekar han hur Strindberg, framförallt i slutet av sin karriär, uppfyllde rollen som en egoistisk patriark utan hänsyn för sina medmänniskor. Ett stort utrymme ägnas dessutom av Svedjedal till att berätta om betydelsen av sättningen och layouten i Spektrumnumren; hur formatet samspelade med innehållet för att ge en ny läsupplevelse.
Trots succén med det första numret präglades Spektrums fortlevnad av ekonomiska bekymmer, detta gick mirakulöst nog ändå inte ut över kvalitén av det innehåll som presenterades. Flera texter , viktiga för dåtidens debatt, kommer i tryck men för Sverige förblir kanske den största gärningen ändå översättningen (av Erik Mesterton och Karin Boye) av T.S. Elliots ”The waste land” i det andra numret.
Finansieringen splittrade till slut den ursprungliga Spektrum-gruppen och det illustreras kanske bäst när Josef Riwkin föreslår en förlagsverksamhet vid sidan av tidskriften. Trots ambitionen att översätta och utge samtida begåvade författare som André Gide, förkastades förslaget av Boye. Mycket på grund av att grundidén med Spektrum aldrig hade varit att tjäna pengar.
Johan Svedjedal har tagit sig an ett ambitiöst uppdrag med att nedteckna en fullskalig redogörelse över Spektrums historia och de personer som var involverade i den. Källmaterialet är imponerande och består till stor del av tidigare opublicerade brev från medlemmarna i och omkring Spektrum. Bearbetningen av materialet är välgjort och Svedjedal behåller en kritisk distans rakt igenom. Boken är värdefull både ur ett litteraturhistoriskt perspektiv men även för alla de levnadsteckningar över personer, många tidigare orättvisst bortglömda, som Svedjedal tar fram och nu ger ett rättfullt och nyanserat erkännande. Variationen av perspektiv och sidospår gör läsningen varierad och djupt lärofull.
Martin Karlsson
[email protected]
böcker | 2011-07-21 |