En by utan illusioner

Kim Leine
Tunu
Forum
Övers: Margareta Järnebrand

Kim Leine berättar om ett litet grönländskt samhälle i sin roman Tunu. I centrum står invånarnas vardagsliv i skuggan av de stora händelserna kring Arktis.

Det geopolitiska intresset för Arktis har ökat betydligt den sista tiden. Intresset är emellertid inte endast grundat i oron för stigande vattennivåer. Flera av världens växande ekonomier väntar nämligen också ivrigt på att få ta del av de ansenliga mängder naturgastillgångar som är på väg att frigöras i takt med att isarna smälter. Med anledning av denna utveckling har kulturtidskriften Glänta låtit Arktis utgöra temat för sitt senaste nummer, 1/2012.

I en av de artiklar som publiceras i numret skriver idéhistorikern Sverker Sörlin tillsammans med Dag Avango och Nina Wormbs om de berättelser och föreställningar som har dominerat bilden av Arktis från förra sekelskiftet fram till våra dagar. Trots att flera grupper med sitt ursprung i trakterna omkring Arktis nu för tiden åtnjuter en viss autonomi i förhållande till de stater som annekterat marken, så är det sällan deras egna röster som ägnats uppmärksamhet i utstakandet av överstatliga överenskommelser om hur områdena ska användas. Livet i en isolerad grönländsk by, exempelvis, tycks sällan ha gestaltas i andra sammanhang än antropologiska studier från mitten av förra seklet.

Den danske författaren Kim Leine skulle kunna ge röst åt en av dessa minoriteters hopp om upprättelse men i Tunu möter vi ingen kamp för rätten till urminnes hävd eller krav på minskade koldioxidutsläpp.

Karaktärerna i det lilla grönländska samhället dit författaren har förlagt handlingen lever ett till synes inskränkt liv. På ett oförblommerat sätt pusslas deras tillvaro ihop med hjälp av olika episoder som utspelar sig till sjöss, på land, i piskande snöstormar eller i dåligt isolerade hus.

Händelserna som återges får inte sällan tragiska konsekvenser men Leine bevarar sin distans och låter mycket av det som sker förbli okommenterat. Till en början får det invånarna i byn att verka lite korkade då de envisas med att bo kvar på denna ogästvänliga plats. I längden gör ändå författaren sin berättelse en tjänst genom att avstå från tillrättvisanden eller värderande omdömen. Skeendena tillåts liksom rymma sin komplexitet och jag uppmuntras som läsare att själv reflektera kring karaktärernas motiv och reaktioner.

Vad som träder fram är ett samhälle tyngt av en lokal tradition men som också är befriat från det rastlösa karriärprojekt som präglar många människors vardag på andra platser i världen. Den distinktionen förstärks i synnerhet när sjuksköterskan Jesper från det danska fastlandet kommer för att arbeta i byns sjukstuga.

Jesper flyr ett förflutet och söker omställning. Grönland känns långt ifrån allt annat, han träffar Sara, en ung tjej från trakten och de inleder ett förhållande men förhoppningarna infrias ändå aldrig helt och hållet. Byn gör inga illusioner om sig själv.

Tunu är Kim Leines tredje roman. Innan debuten 2004 arbetade han själv som sjuksköterska på Grönland. Mot bakgrund av den tilltagande debatten om Arktis framtid känns hans berättelse som en sansad påminnelse om den sköra vardag som pågår för de människor vars boplats plötsligt riskerar att ryckas upp med rötterna i den historiskt sett hänsynslösa jakten på resurser världen över.

Martin Karlsson
[email protected]