Madagaskar: Den stora torkan

I Le grand Sud på Madagaskar pågår den värsta torkan på över 40 år. 1,5 miljon människor lider av akut hungersnöd samtidigt som 7 av 10 saknar tillgång till rent vatten. Vissa skyller den humanitära katastrofen på klimatförändringar och andra på en korrupt regering som svikit sitt eget folk.

Mamma Vokasoa Origin (i hatt) bredvid dottern Bakoly som undersöks av personal på Läkare Utan Gränsers mobila klinik i Elomaka. Foto: Jacob Zocherman

När solen går upp har hon redan vandrat 17 kilometer genom natten. Nu står hon i morgonsolens skugga under en tillfällig presenning på den mobila kliniken i byn Elomaka, i Amboasary Sud-distriktet på södra Madagaskar i väntan på att träffa en sjuksköterska. Omgivningarna är natursköna, mjuka bergsformationer omger den stora dalgången dit trebarnsmamman Vokasoa Origin har tagit med sjuåriga dottern Bakoly, till kliniken som drivs av Läkare Utan Gränser och är på plats två gånger i månaden i byn.

Bakoly lider av undernäring och är trött efter nattens vandring. Hemma finns Vokasoas man och deras två andra barn som samlar kaktusfrukter; för tillfället det enda ätbara, utöver den mat de fått från internationella hjälporganisationer. Familjens två senaste skördar har blivit förstörda av torka och deras småskaliga jordbruk står inför en svår prövning. Men mot alla odds är Bakoly den enda i familjen som är undernärd.

– Det är fruktansvärt att inte kunna ge sina barn mat, att se dem gå hungriga, säger Vokasoa Origin. På den mobila kliniken utreds varje barn noga av den medicinska personalen, de vägs och mäts, för att ta reda på om de är undernärda, och hur undernärda de är. De som är undernärda får livsnödvändig matersättning och kosttillskott i form av Plumpy’Nut, en jordnötsbaserad kräm med mineraler och fetter. Barnen får sedan komma på återbesök till dess att de har lämnat undernäringen bakom sig, något som kan ta flera månader.

För Bakoly innebär hjälpen mycket.

– Nu behöver hon åtminstone inte vara hungrig hela tiden, säger mamman Vokasoa Origin.

Kvinnor och barn har uppsökt en mobil klinik som drivs av Läkare Utan Gränser. Här undersöks barnen och ges livsnödvändig matersättning och kosttillskott som räcker i två veckor då de återigen undersöks av personalen och proceduren upprepas tills att barnet lämnat undernäringen bakom sig. Foto: Jacob Zocherman

Under de temporära presenningarna sitter en stor grupp barn, kanske runt 100, vid sidan av sina föräldrar som väntar på att bli undersökta. Ingen stressar med att komma först i kön, alla väntar lugnt på sin tur. Det pratas i ett mjukt sorl av röster mellan kvinnorna som håller sina barn nära. De flesta familjer kommer från de närliggande byarna och lever som majoriteten av Madagaskars 28 miljoner invånare, som småskaliga jordbrukare.

Många byar i söder är isolerade till följd av sitt stora geografiska avstånd till varandra och de större städerna. Barnen under presenningarna, som ger skugga, är klädda i slitna och smutsiga kläder. Många är små till växten för sin ålder, ofta ett tecken och livslångt symptom på undernäring och svält vid låg ålder.

De hungriga barnen som får hjälp på kliniken är inte ensamma. 1,5 miljoner människor på södra Madagaskar är i behov av humanitär hjälp efter att torka ödelagt de två senaste skördarna för en majoritet av de hushåll som odlar. Samtidigt har situationen förvärrats av flera cykloner under början av 2022. Över en miljon människor i Le Grand Sud (Den stora södern) – en av de minst utvecklade delarna i landet – har inte tillräckligt med mat.

Foto: Karta: Lotta Lundin

Enligt FN:s barnorgan Unicef, beräknas 500 000 barn under fem års ålder vara akut undernärda och av dem är 110 000 allvarligt undernärda. Matbristen slår hårt mot barnen som redan lever i utbredd fattigdom.

– I många byar dör vart tionde spädbarn på grund av, diarré eller luftvägsinfektioner, och barn som kommer hit vet i många fall inte hur de ska äta, de saknar reflexerna och måste lära sig, berättar Higor Machado.

Doktor Higor, som han kallas av kollegorna, är ansvarig doktor på Broderskap Utan Gränsers (en brasiliansk hjälporganisation) sjukhus, i staden Ambovombe, fyra timmars bilresa från Elomaka. På det lokala sjukhuset bevittnar han åkommor hos patienterna ”han tidigare bara sett i medicinska böcker”. På sjukhuset vårdas flera av de som fallit offer för hungern i området. För Doktor Higor är det tydligt varför situationen är som den är:

– De här människorna är bortglömda av omvärlden och sin egen regering.

Sjukhusets korridorer är tysta trots att de borde sjuda av liv då de är fulla av barn i varierande åldrar som sitter bredvid sina mödrar. Men barnen gör inte många ljud ifrån sig i den varma stillastående luften. Istället sitter de stilla, några vaggar lite försiktigt med huvudet fram och tillbaka som att de var på väg någonstans men som att resten av kroppen inte riktigt orkar ta dem dit.

Roselein Danny gav upp sitt jobb som turist för att återvända till sin hemstad Ambovombe och jobba på sjukhuset. Foto: Jacob Zocherman

Mellan dessa svaga patienter rör sig sjuksköterskan Roselein Danny snabbt. Han arbetar på avdelningen för undernärda barn.

­– När jag såg allvaret i situationen, bestämde jag mig för att lämna mitt jobb som turistguide och hjälpa till här, berättar han.

Han är ständigt i rörelse, pratar med föräldrar, blandar kosttillskott eller mäter vikt-kurvor, allt för att hjälpa de många hungrande. Roselein Danny riktar sin fulla uppmärksamhet till de små patienterna som om just den han undersökte, var det enda barnet i världen. Han rör vid dem, försiktigt, nästan vördnadsfullt:

– Jag älskar dessa barn som mina egna, fortsätter han.

Många av de som behandlas av Danny, doktor Higor och den övriga personalen, är spädbarn vars föräldrar tvingats ta de nyfödda till sjukhuset. En av dem är nyblivna mamman Sambetoroe Jaqueline, med sina tvillingar Nodelimana och Mondelisoa. De har varit på sjukhuset under en månad eftersom Sambetoroe inte kunnat amma barnen sedan födseln då hon inte har någon bröstmjölk. Ett problem för många mödrar i områden där hungern härskar.

– När de kom hit var de väldigt svaga och vi visste inte om de skulle överleva, berättar sjuksköterskan Roselein Danny.

Idag har barnen återhämtat sig och lämnat sitt livshotande tillstånd bakom sig. Men för mamma Sambetoroe är situationen fortfarande osäker:

– Det är svårt att odla hemma när det inte kommer något regn och vi måste gå fyra timmar varje dag för att ens få något vatten, säger hon.

Sambetoroe Jaqueline, med sina tvillingar Nodelimana och Mondelisoa på sjukhuset i Ambovombe. Foto: Jacob Zocherman

Svält är inget nytt för befolkningen på södra Madagaskar. Humanitära hjälparbetare beskriver området som en plats som länge befunnit sig i en kronisk kris, men som eskalerat till en akut nödsituation då regnet nästan helt avstannat under de två senaste åren och FN beskriver det som ”den värsta torkan på 40 år”. Situationen hamnade i skymundan för världens uppmärksamhet på grund av pandemin. Nu har dock nödhjälpen börjat hitta fram. Trots det är situationen allvarlig och Roseleine Danny kan trots sin vilja och energi inte rädda alla:

– När ett barn dör framför dina ögon, gör det ont inombords, säger han i sjukhusets kvava korridor.

En oförutsägbar regnsäsong har varit ett problem så länge de äldre i området kan minnas. Men nu när cirka 80 procent av Madagaskars regnskog avverkats har det lett till en ökande ökenspridning. Det har i sin tur framkallat ett nytt problem som många beskriver som värre än torkan: tio mena, eller ”den röda vinden”.

Dominique Raherinidamy är sorgsen över att se sina grannar lämna byn där deras förfäder alltid har bott, men med sparsamma skördar finns det för många inga andra alternativ än att bryta upp: ”Den röda vinden förstör allt”, säger han. Foto: Jacob Zocherman

Dominique Raherinidamy menar att den ”förstör allting”. Han är lokal byledare i det lilla samhället Zambey Abkilidonga, några kilometer från Indiska Oceanen i Amboasary Sud-distriktet. Där han står bland de små och ömtåliga grödorna som skjuter upp från jorden, ser man havet som breder ut sig nedanför sluttningarna som fläckvis är fyllda med sand och grönt gräs. Vågorna kastar sig in över klippformationer och det är lätt att tro att utsikten från paradiset en gång såg ut så här; naken, orörd och bedårande vacker. Det är lätt att bli lurad av omgivningarna, men Dominique och hans grannar talar om en verklighet där de lider svårt av de många sandstormarna. Många i byn föredrar torkan framför ”den röda vinden”.

– Flera här har lämnat sina hem för att ta sig österut i hopp om att överleva, även om detta är våra förfäders land där vi alltid har bott, säger Dominique Raherinidamy.

Invånare i Zambey Abkilidonga säger att sandstormarna kommer tre-fyra gånger i månaden under delen av året då det blåser. De berättar om sanden som begraver odlingarna och ibland bryter av grödorna. När sanden sedan väl täcker marken är det extremt svårt att odla där igen då all sand måste tas bort för hand.

Under 2021 menade FN att den humanitära krisen till följd av torkan var en direkt följd av klimatförändringarna och refererade till situationen i landets södra delar som ”den första svälten orsakad av klimatförändring”. Men detta motsades av en rapport från forskningsnätverket World Weather Attribution (WWA) som hävdade att regnbristen under 2019-2021 ”visserligen var ovanlig” men inte hade att göra med en förändring av klimatet.

Många av samhällena på södra Madagaskar är isolerade och ligger långt ifrån varandra. I byn Elomaka finns inget vatten och varje morgon tvingas byborna gå tre timmar till närmsta ej uttrorkade flod och sedan tre timmar tillbaka. Foto: Jacob Zocherman

Samtidigt var WWAs rapport enig med en stor del av världens klimatforskare kring att Madagaskar drabbas av torka till följd av global uppvärmning om temperaturen höjs med två grader men att detta ännu inte har skett i området (Le Grand Sud). Nuvarande höjning är 1,1 grader. I WWA:s rapport läggs istället skulden för det humanitära nödläget på ”fattigdom, dålig infrastruktur och ett regnberoende jordbruk – i kombination med naturliga klimatvariationer, där klimatförändringar inte på betydande sätt bidragit”.

Att det traditionella jordbruket är sårbart har för många blivit tydligt under de senaste årens tilltagande torka. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, försöker göra jordbruket i Le Grand Sud, mer motståndskraftigt mot den rådande situationen.

­– En del av lösningen är tillgång till vatten, bättre kvalitet på fröerna och skydd av odlingsmarkerna, säger Mattias Ravelondralambo på FAO där han jobbar som planerare för verksamheten i regionen.

Han har sett förändringen dessa ingredienser bidrar till. Väster om Ambovombe i Ambondro, i Ambovombe-Androy distriktet, ett platt och trädlöst landskap omgivet av sand, finns något som kan liknas vid en grön oas. Det är en kooperativ odling som drivs av Ambondros invånare, gömt innanför buskar och träd som planterats kring odlingarna. På insidan av denna naturliga barriär, sträcker sig olika plantor upp mot himlen. 2019 borrade FAO en brunn i anslutning till vad som nu är odlingen och samtidigt fick invånarna i Ambondro nya frön att plantera som var mer tåliga.

Sedan dess har FAO använt den kooperativa odlingen som en slags plantskola för invånarna i byn. Här får de lära sig hur de kan odla mer hållbart och motståndskraftigt i form av att plantera träd runt odlingarna och samtidigt testar man nya trädsorter som ger frukt och bär. I dag har många invånare tagit sticklingar och frön från de tåligare plantorna och planterat ut på sina egna odlingar. Den nya kunskapen och tillgång till vatten från brunnen har gjort stor skillnad.

Mamonjeazye, ledare för en kooperativ odling som fått hjälp av FN:s mat och jordbruksorganisation FAO. Idag är skördarna mindre beroende av regnet då byn har fått tillgång till en brunn och bättre fröer. Foto: Jacob Zocherman

­ – För några år sedan hade vi det svårt här, speciellt 2006 när vi svalt. Men nu överlever vi, även om det kommer lite regn. Och sandstormarna påverkar inte våra liv lika mycket som förut, berättar Mamonjeazye, ledaren för den kooperativa odlingen.

På de ställen där det finns brunnar i Le Grand Sud, har invånarna större chans till en lyckad skörd. Men brunnar är en bristvara och 70 procent av södra Madagaskars befolkning saknar tillgång till rent vatten. Andry Rajoelina, Madagaskars president, hävdar att situationen i södern är skapad av omvärlden.

– Mina landsmän i söder axlar tyngden av klimatförändringarna som de själva inte varit med att skapa, sade han bland annat i FN:s generalförsamling under ett känslosamt tal i september 2021.

Samma år hamnade Rajoelinas Madagaskar på plats 147 av 180 (där plats 1 är det minst korrupta landet) av världens länder i Transparency Internationals korruptionsindex som bedömer hur korrupt ett land är. En viktig bedömningspunkt i indexet är hur mycket av landets offentliga medel som läggs på den offentlig sektorn, kort sagt: hur mycket pengar och investeringar som når landets invånare i förhållande till hur mycket pengar som finns i landets statskassa.

Bedömare menar att korruption är en betydande orsak till att en överväldigande del av Madagaskars befolkning lever i fattigdom och till stora delar får klara sig själva. I södern har det pratats om delvis regeringsfinansierade projekt med pipelines som ska leda vatten dit det inte finns idag. Men även om det skulle inträffa, vilket de flesta på plats betvivlar, så tar det lång tid. Och människorna som drabbats av hungersnöden kan inte vänta.

Den av befolkningen så fruktade tio mena, malagassiska för röd vind, som ödelägger alla odlingar i sin väg. Fenomenet har blivit ett vanligare och mer frekvent inslag i vardagen på södra Madagaskar. Foto: Jacob Zocherman

Den tidiga morgonen har hunnit bli eftermiddag för Vokasoa Origin och dottern Bakoly i Elomaka. Bakoly har lyckats dämpa hungern något med innehållet i den blå påsen med Plumpy’Nut som de fått av Läkare Utan Gränser och som mamma Vokasoa bär på. Nu har hon den feta och näringsgivande krämen som räcker i två veckor innan de kommer på återbesök till den mobila kliniken igen.

Egentligen vill Vokasoa att hennes barn ska gå i skolan men familjen har inte råd med böcker. Bakoly skulle egentligen gått i första klass men går inte till skolan överhuvudtaget. Även om böckerna skulle varit gratis, vilket inte är fallet, är det svårt att se hur hon skulle klara av att gå i skolan. När hela familjen dagligen tvingas leta efter mat och hämta vatten flera timmar bort finns det varken tid eller energi över till annat:

– Det var inte det här livet jag ville ge mina barn”, säger Vokasoa Origin strax innan hon och Bakoly påbörjar sin 17 kilometer långa vandring tillbaka hem under den stekheta solen.

Jacob Zocherman
[email protected]

Klimat och odling

70 procent av befolkningen på södra Madagaskar saknar tillgång till rent vatten och måste många gånger gå i timmar till närmsta vattenkälla. Foto: Jacob Zocherman

Södra Madagaskars klimat kategoriseras som ”torrt tropiskt”. Historiskt sett så infaller regnperioden under januari-mars varje år då även cyklonsäsongen infaller. Under 2022 har två cykloner drabbat Madagaskar, båda norr om de södra delarna av landet. Skördetiden infaller under april i landets södra delar. Hunger och svält är som värst under regnsäsongen då föregående års skördar varit dåliga och befolkningen då varit utan mat under lång tid.

Under 2020, då landet firade 60 år av självständighet, bestämde landets regering att det skulle planteras 60 miljoner träd som ett led att komma tillrätta med ökenspridningen i söder. FN beskriver torkan i landets södra delar som ”den värsta på 40 år”.

Inför hösten

Regnperioden 2022 var normal över stora delar av Madagaskar. Men i södern föll mindre regn än genomsnittet, även om det föll mer regn i Le Grand Sud än under de senaste tre åren, detta till följd av tropiska oväder och cykloner. 2022 års skörd var dock 63 procent mindre än under ett ”normalt” år. För många invånare är priserna för höga och de har inte råd när förråden tar slut. Samtidigt väntas effekten av torkan och de inadekvata odlingsförhållandena synas under hösten. Många hjälporganisationer är fortsatt på plats och förbereder sig för hösten.

Efter Rysslands anfall mot Ukraina den 24 februari steg det globala priset på mat kraftigt enligt FN-organet FAO. I sommar har dock priserna sjunkit, främst på vete, andra spannmål, socker och vegetabiliska oljor. De globala matpriserna var dock den 2 september 7.9 procent högre än under samma period förra året.

Madagaskar importerar 75 procent av sitt vete från Ryssland och Ukraina. Efter att Turkiet och FN förhandlat med Ryssland och Ukraina återupptogs export av ukrainska jordbruksprodukter från Odessas hamn den 1 augusti. Om avtalet respekteras och exporten kan fortsätta beräknas de globala priserna kunna sjunka.

Fakta/Madagaskar

Huvudstad: Antananarivo
Politik: Del av det franska kolonialimperiet 1897-1960. Under ledning av Didier Ratsiraka var landet en socialistisk republik 1975-1992. Stora protester 1991 ledde fram till flerpartival 1992. Politisk oro har präglat politiken under 2000-talet. Sedan 2019 är Andry Rajoelina president. FN räknar Madagaskar till kategorin av världens fattigaste länder. På södra Madagaskar saknar 70 procent av befolkningen tillgång till rent vatten.

Yta: 587 041 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 28,4 miljoner.

Läs också
Madagascar: Global leaders must act urgently to save lives and protect rights threatened by climate crisis (Amnesty International 27 oktober 2021)

Läs mer från Amnesty Press
Madagaskar efter statskuppen (19 mars 2012)

Presidenten avgår (17 mars 2009)

83 personer döda i politiska upplopp (2 februari 2009)