En envis advokat och 50 dagars kamp för frihet

20 ugandiska hbtq-ungdomar fängslades för att ha brutit mot Ugandas coronarestriktioner. På utsidan kämpade advokaten Patricia Kimera och hennes kollegor för att hitta en väg ut ur den långa byråkratiska labyrint som pandemin skapat. Och till sist slutade arbetet med frigivning och skadestånd till ungdomarna.

Reportage | 2020-10-16
Av: Sofi Lundin
Även publicerad i AmnestyPress #3/2020

23 personer greps på ett boende för hemlösa hbtq-personer utanför Kampala den 29 mars. De anklagades senare för att ha brutit mot president Yoweri Musevenis strikta coronarestriktioner. Foto: Skärmdump från video från Sky News.

29 mars 2020, stadsdelen Kyengera: Det är tidigt på morgonen och Shidie Hamdan (fingerat namn) städar och lagar mat i ett boende för hemlösa i Ugandas huvudstad Kampala. Här bor han med ett 20-tal andra ungdomar som har kastats ut från sina hem på grund av sexuell läggning.

Tidigt på morgonen stormar borgmästaren för staden Nsangi, Hajji Abdul Kiyimba, in i huset med polis och armésoldater.

”Vad gör ni så många här inne, och varför är det bara män här!?” frågar borgmästaren och beordrar alla att sitta på marken.

Enligt en video från platsen beordrar han ungdomarna att titta in i videokameran medan han ställer frågor om vem de har sex med. När han inte får något svar börjar han slå de sittande med en lång käpp. Representanter från myndigheterna är också närvarande och förklarar syftet med åtgärden:

”Det går rykten om att det finns homosexuella i området och vi frågar oss vad vi ska göra åt saken. Vi har sagt till folk att vi ska agera snabbt”, säger Vincent Nyanzi, informationsansvarig från regeringskontoret i Nsangi.

De 20 personerna som greps den 29 mars och sedan kvarhölls förvägrades av en domstol frigivning mot borgen. Efter 50 dagar i häkte meddelade åklagarna den 19 maj att åtalet hade lagts ned och alla männen frigavs. Foto: HRAPF

Shidie Hamdan och de andra blir ihopbundna med ett långt rep och tas med ut på gatan där folk står samlade och ropar homofobiska slagord. De tvingas gå genom området till polisstationen där de berövas sina personliga tillhörigheter och nekas juridisk hjälp.

Nästa dag släpps tre av de gripna och efter ytterligare en natt går färden till rättssalen i Nsangi. Ungdomarna placeras på ett öppet lastbilsflak och körs till rättssalen. De uppmanas att bli sittande på flaket och vänta på domen, vilket kommer som en total överraskning. De åtalas inte för att ha brutit mot Ugandas strikta anti-homolagar, utan för att ha brutit presidenten Yoweri Musevenis coronarestriktioner om social distansering.

I ett försök att stoppa spridningen av coronaviruset har ugandiska myndigheter förbjudit sammankomster med mer än fem personer. Samtidigt uppmuntrar presidenten folk att stanna hemma, något ungdomarna gjorde dagen då de arresterades.

Fängelset Kitalya. Foto: Facebook

Samtidigt som ungdomarna förs till högsäkerhetsfängelset Kitalya är advokat Patricia Kimera och en kollega från Human Rights Awareness and Promotion Forum, HRAPF, på väg till rättssalen. Coronapandemin och den rikstäckande ”lockdown” har begränsat kollektivtrafiken och eftersom juridiska tjänster inte anses nödvändiga får de inte köra bil. De tar risken och sätter sig i en pick-up och kör mot rättssalen, där de tror att ungdomarna befinner sig. Där möts de av stängda dörrar. De finner vägen till Kitalya-fängelset där de vet att många som bryter mot presidentens strikta "coronaregler" hamnar.

– När vi anlände till Kitalya fick vi veta att ingen får tillgång utan tillstånd från fängelsehögkvarteret i Kampala och personalen på fängelset nekade till att våra klienter var där. Vi åkte från fängelse till fängelse men fick samma svar överallt: ”Vi har inte era klienter här”, berättar Patricia Kimera när vi möter henne i Kampala.

De återvänder till Kitalya-fängelset om och om igen, och till slut får de veta, genom en person högt upp i systemet, att de 20 gripna befinner sig där. Men återigen nekas de kontakt med ungdomarna. Kimera och kollegorna skriver ett brev till Ugandas fängelsekommissionär där de ber om tillstånd att få kontakta sina klienter. Det tar tre veckor innan svaret kommer och de blir besvikna igen. De nekas kontakt på grund av presidentens coronaregler och uppmanas att vänta tills restriktionerna lättas.

– Att neka folk rättshjälp är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och det strider mot lagen, med eller utan en pandemi, säger Patricia Kimera, som har arbetat som människorättsadvokat i nio år.

– Att försvara marginaliserade grupper är ett svårt jobb men det är mitt kall i livet. Vi har en transsexuell person i min familj och jag ser hur hon har kämpat hela livet för att bli respekterad. Jag drömmer om ett Uganda där alla människor är lika mycket värda, säger Patricia Kimera. Foto: Sofi Lundin

Hon och teamet träffas dagligen för att komma fram till en lösning. Nu har flera människorättsorganisationer fått kännedom om fallet och kampen för att få ut ungdomarna från fängelset står på dagordningen för bland andra hbtq-organisationen SMUG (Sexual Minorities Uganda), FN-organet UNAIDS, danska biståndsorganet Danida och de svenska EU-parlamentarikerna Abir Al-Sahlani och Fredrick Federley.

– Det var en hemsk tid och jag sov inte en enda natt. Allt jag tänkte på var att vi måste hitta en lösning för att hjälpa dem, säger Patricia Kimera.

De går till högsta domstolen med en ”brådskande ansökan». De får tillstånd att komma in i fängelset och den 15 maj åker Patricia Kimera tillsammans med kollegorna Adrian Jjuuko och Juliet Kanyange för att träffa ungdomarna för första gången.

– De blev chockade när de såg oss och trodde att de hade lämnats för att dö i fängelset. Många var svaga och sjuka. De berättade om mental och fysisk tortyr och hur de hade nekats medicinering, säger Patricia Kimera.

Den 18 maj kom ungdomarna till domstol för förhandling om frigivning mot borgen och till deras stora glädje drog Ugandas riksåklagare tillbaka alla anklagelser och lade ned ärendet. Efter nästan 50 dagar i fängelse väntade friheten utanför murarna, men för Shidie Hamdan och de andra ungdomarna är vardagen allt annat än frihet.

Shidie Hamdan var en av 23 personer som arresterades i ett boende för hemlösa i Kampala i mars. Ungdomarna blev dömda och fängslades för att ha brutit mot presidentens coronarestriktioner. Foto: Sofi Lundin

25 juni 2020, utanför Kampala: Shidie Hamdan vänder huvudet och blinkar bort några tårar. Han bläddrar i mobilens fotoarkiv och visar närbilder av kroppsdelar med sår, blåmärken och brännskador. Han sitter på en madrass på en hemlig plats i Kampala med flera av de andra ungdomarna. De senaste månaderna har satt djupa spår både fysiskt och psykiskt och han kan knappt prata om det han har upplevt.

– Vi utsattes för tortyr från de intagna och fängelsevakterna. Jag hade gått till moskén för att be när jag hörde mina vänner gråta, skrika och be för sina liv. Jag gömde mig i fyra timmar medan tortyren där fortsatte. När jag vågade komma ut var det min tur att bli slagen, säger Shidie Hamdan.

Alla ungdomarna har hemska minnen från tiden i fängelset.

– De slog oss med pinnar, elektriska ledningar och brände oss med glödande vedträ på grund av vår läggning. Det var en hemsk tid, säger 19-årige Ivan Kawooya.

Ungdomar är samlade på ett hemligt ställe någonstans i huvudstaden Kampala. De flesta saknar jobb och har ingen kontakt med sina familjer längre. Foto: Sofi Lundin

Hans familj har varit helt frånvarande efter händelsen.

– När jag släpptes ur fängelset ringde jag till min mamma som sade att hon inte vill se mig. Nu har jag förlorat både jobb och familj, säger Ivan Kawooya.

Dennis Ashoka, 23, förlorade, precis som resten av ungdomarna, sitt jobb efter uthängningen i media.

– Min familj hade sett nyheterna och när jag slog på min mobiltelefon igen efter tiden i fängelset hade min bror skickat ett meddelande: "Kom aldrig tillbaka till vår familj!", säger Dennis Ashoka.

Oryem Nyeko är utredare för Uganda och Tanzania på Human Rights Watch. Foto: HRW

Människorättsorganisationer anser att situationen för sexuella minoriteter har försämrats sedan coronakrisen drabbade Uganda. Human Rights Watch har publicerat flera rapporter de senaste månaderna där polisen och militären kritiseras för maktmissbruk.

– Vi har sett otaliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna sedan pandemin kom till landet. Polisen och säkerhetsstyrkorna har använt överdriven makt för att genomdriva regeringens coronaregler. Fängslandet av de 20 ungdomarna är bara en händelse av många, säger Oryem Nyeko, utredare vid Afrikaavdelningen på Human Rights Watch, HRW, i en intervju med Amnesty Press.

Advokat Patricia Kimera och kollegorna i HRAPF stämde Ugandas riksåklagare och fängelsekommissionären för att ha nekat ungdomarna rättshjälp. Den 15 juni kom domen från Högsta domstolen, som gick till deras favör. De 20 ungdomarna får fem miljoner ugandiska shilling (cirka 12 000 kronor) vardera i ersättning.

– De använde coronan som förevändning för att få dem fängslade. I brevet som vi fick från fängelseadministrationen står det att advokater inte får tillgång på grund av den rikstäckande nedstängningen av landet. Vi krävde aldrig fysisk kontakt med våra klienter, det hade räckt med telefonkontakt, något vi nekades, säger ledaren för HRAPF, Adrian Juuko.

Den 21 juli inlämnade HRAPF, tillsammans med de 20 ungdomarna, en anmälan mot ordförande Hajji Abdul Kiyimba och biträdande chef för Kitalya-fängelset, Philimon Woniala, där de kräver skadestånd för de kränkningar och den tortyr de utsatts för. Fallet väntades komma upp i domstol den 23 september.

Ledaren för stiftelsen "Children of the Sun" och grundaren av boendet för hemlösa i Kyengera, Henry Mukiibi: – Jag mottar många telefonsamtal varje vecka från ungdomar som har blivit hemlösa på grund av sexuell läggning och jag gör så gott jag kan för att hjälpa, säger Henry Mukiibi. Foto: Sofi Lundin

Kampen för att få ungdomarna fria slutade väl, men människorättsadvokaternas kamp för att värna rättshjälp till samhällets mest utsatta fortsätter.

– Vi har kommit långt i arbetet med att skapa acceptans för sexuella minoriteter i Uganda men coronakrisen har gett polisen nya innovativa metoder för att kränka vissa samhällsgrupper. Att ge rättshjälp till folk i denna krisen är det svåraste jag har gjort i mitt jobb som advokat, säger Patricia Kimera.

Sofi Lundin
[email protected]

Fotnot: Amnesty Press har försökt nå borgmästare Hajji Abdul Kiyimba för en kommentar flera gånger men har inte fått något svar.

Ugandas lagar

Liksom många andra brittiska kolonier fick Uganda 1894 en lag som förbjöd ”könsligt umgänge i strid med naturens ordning”. Vid självständigheten 1962 behölls lagen och uttolkades senare till att gälla både kvinnor och män som har samkönat sex.

År 2014 undertecknade president Yoweri Museveni en anti-homosexualitetslag som innebar en allvarlig skärpning. Livstids fängelse infördes i vissa fall och lagen gjorde det straffbart att inte anmäla misstänkta homosexuella. Sommaren 2014 upphävdes den nya lagen av Ugandas konstitutionsdomstol då för få ledamöter varit på plats i parlamentet när lagen antogs.

Personer som utpekas som homosexuella fortsätter att förföljas, både av privatpersoner, och av myndigheterna.

Covid-19

Uganda hade den 8 september 3 900 bekräftade fall av covid-19. 46 personer hade avlidit.

Fakta/Uganda

Huvudstad: Kampala

Politik: Brittisk koloni till 1962. 1971 tog general Idi Amin makten. Under hans styre utvisades de flesta inom den asiatiska minoriteten på 80 000 personer. Idi Amin styrde med brutala metoder men med hjälp av Tanzanias armé störtades han 1979. Milton Obote, premiärminister 1962-1971, återkom till makten.
1981 inledde Yoweri Museveni ett uppror mot Obote och ett blodigt inbördeskrig pågick till 1985. Sedan 1986 har Museveni styrt Uganda. Oppositionen har varit splittrad och sedan flerpartival tilläts 2005 har Museveni anklagats för valfusk.

Yta: 241 038 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 45 miljoner.

Läs mer om Uganda från Amnesty Press

Uganda: Musiken och politiken inför valet nästa år (21 juni 2020)

Annika Hamruds bok ”Fundamentalisterna”: När kyrkors budskap göder hatet mot homosexuella (25 april 2019)

Trycket ökar på Ugandas medier (27 december 2017)

PRIDE2017: Rainbow Riots artister rappar mot homofobi (4 augusti 2017)

En universell kärlekshistoria under extrema förhållanden (18 februari 2017)

FN:s första hbtq-expert inleder sitt arbete (17 februari 2017)

Svårare för hbtqi-flyktingar: ”Du flyr från ett helvete och hamnar i ett nytt” (7 november 2016)

ÅRSMÖTE2016: Jimmy Sserwadda flydde från förtrycket i Uganda (17 maj 2016)

Homosexmotståndarna i Uganda planerar nytt lagförslag (20 januari 2015)

PRIDE: Livet efter antihomosexlagen i Uganda och hoppet efter konstitutionsdomstolens utslag (2 augusti 2014)