Mänskliga rättigheter som affärsidé
Reportage | 2000-07-14 Även publicerad i AmnestyPress #3/2000 |
Nästan hälften av de största svenska företagen har formulerat några slags riktlinjer om respekt för mänskliga rättigheter. Men inget företag har idag en oberoende kontroll av att de verkligen följs. Ett företag – ICA Handlarna – rekommenderar emellertid sina leverantörer att använda utomstående revisorer. Det visar en rundringning till de 20 största svenska företagen som Amnesty Press gjort.
Nio av företagen sade sig ha formulerat riktlinjer med koppling till mänskliga rättigheter, men ambitionsnivån i skrivningarna varierar kraftigt. Från verkstadsföretaget Atlas Copcos erbjudande om en arbetsmiljö där ”människors rättigheter respekteras” till skogsbolaget SCAs löfte om att följa Amnestys rekommendationer.
– Jag kan tänka mig att det är allt fler företag som håller frågan om mänskliga rättigheter aktuell. Det är intressant att se denna förändring men det är märkligt att vissa företag inte har någon skrivning alls, säger Henrik Zetterquist, kassör i Amnestys styrelse, som nyligen deltog i ett internationellt möte om företagsetik.
Att det inte finns någon extern kontroll av att företagens riktlinjer följs är ett problem, anser han.
– Frågan är vem som ska ta på sig rätten att revidera mänskliga rättigheter, säger han.
Idag är den populäraste etikstandarden SA8000, där förkortningen SA står för ”social accountability”. Den ställer krav på revision av utomstående, men bara 30-40 företag runt om i världen är certifierade, enligt Zetterquist.
ICA Handlarna baserar sina etiska riktlinjer på standarden i SA8000. Om en leverantör inte lever upp till kraven så ska åtgärder vidtas. Företaget kontrollerar hur riktlinjerna efterlevs, genom inköparna, olika samarbetspartners och i samråd med olika organisationer. ICA rekommenderar sina leverantörer att använda SA8000, och på sikt låta sig granskas av ett certifieringsorgan.
Själva ICA Handlarna har ingen extern revision.
– Det har inte varit aktuellt att låta någon revidera oss i Sverige. Vi har allt sådant väl reglerat, säger Lisbeth Kohls, chef för Konsument & Kvalitet på ICA.
Svensk-schweiziska ABB är det enda företag i undersökningen som gått in i ”partnerskap” med FN vad gäller etikinitiativet ”Global Compact”. Det innebär ingen extern kontroll, men företaget åtar sig att följa programmets nio punkter.
Bakom intresset för mänskliga rättigheter ligger ett personligt engagemang från koncernchefen Göran Lindahl, enligt företagets informationsavdelning. Han anses vara något av en inofficiell talesman för de multinationella företagen i debatten om globaliseringens baksidor, och har fungerat som ett ”bollplank” åt FN-chefen Kofi Annan.
ABB och andra storföretag vill uppfattas som ”goda samhällsmedborgare” och undvika konflikt med lokala opinioner och globala proteströrelser. Det handlar om lönsamhet.
ABB tillåter emellertid ingen kontroll över att de verkligen följer principerna, genom till exempel extern revision. En sådan ”nära kontroll” strider mot företagets filosofi om eget ansvar, enligt informationsavdelningen. Man vill inte heller visa upp sina interna riktlinjer.
Möbeljätten Ikea har anklagats för att använda barnarbetare. Nu har man nyligen skrivit ihop en uppförandekod. En extern kontroll av riktlinjerna håller på att utarbetas, enligt Marianne Barner, informationsansvarig på Ikea International. Koden är inspirerad av standarden SA8000 och en revisionsbyrå ska ha möjlighet att kontrollera hur den följs.
Telekomföretaget Ericsson hänvisar till FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna i sina etiska riktlinjer. Företaget har ett direkt ansvar för att rättigheterna respekteras inom den egna verksamheten i alla lägen, skriver man.
Ericsson ska också ”använda sitt inflytande för att lindra brott mot de mänskliga rättigheterna” i de länder man har sin verksamhet. Brott mot rättigheterna bidrar till social oro och till sämre affärsklimat konstaterar företaget. Ericsson har dock tidigare investerat i Burma, ett land med en mycket hårdför regim. Efter kritik, framförallt från USA, drog sig Ericsson ur landet.
Byggföretaget Skanska har idag inga riktlinjer för mänskliga rättigheter men är på väg att formulera en samling förhållningsregler. Det finns en enkel förklaring till engagemanget, enligt Rune Kjellman, personaldirektör på Skanska.
– Den här typen av frågeställningar får allt större betydelse för alla företag, och riktlinjer efterfrågas av många investerare och fonder. Man ska inte bara ha dokument och en policy utan också kunna leva upp till det, säger han.
Byggbolaget NCC har inga riktlinjer för mänskliga rättigheter, men pressavdelningen säger att företaget tacksamt tar emot tips om det finns ”goda exempel” på företag som har en policy. Inte heller Electrolux har några riktlinjer för just mänskliga rättigheter. Företaget har helt enkelt inte ställts inför några sådana problem, hävdar man.
– Det blir intressant att investera först när det finns demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Kina är ett undantag, säger presschefen Folke Hammarlind.
Han berättar att företaget följer ”allmänna politiska uppmaningar”, till exempel genom att dra sig ur Sydafrika under apartheidregimen. När det gäller Kina menar han emellertid att affärer skyndar på demokratin.
Text: Petter Ljunggren
9 av Sveriges 20 största företag har formulerade riktlinjer för mänskliga rättigheter:
ABB (verkstadsindustri, 199 232 anställda 1998): Ja. Företaget är partner i FNs Global Compactsamarbete.
Astra Zeneca (medicinteknik, 24 958): Nej.
Atlas Copco (verkstadsindustri, 23 857): Ja.
Företaget ”erbjuder en arbetsmiljö där människors rättigheter respekteras” står det i företagets strategibok.
Electrolux (verkstadsindustri, 99 322): Nej.
Ericsson (informationsteknologi, 103 667): Ja. Sedan 1992. Enligt riktlinjerna har företaget direkt ansvar för skyddet av de mänskliga rättigheterna vad gäller den egna verksamheten, med hänvisning till FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
ICA Handlarna (partihandelsbolag, 6 258): Ja. Skriftliga regler mot barn- och tvångsarbete sedan 1998. Har nyligen formulerat riktlinjer med utgångspunkt i bland andra FNs konventioner.
Ikea (detaljhandel, 40 400): Ja. En uppförandekod har nyligen arbetats fram med riktlinjer för arbetsvillkor och miljö. Den hänvisar bland annat till FNs barnkonvention när det gäller barnarbete, och till mänskliga rättigheter och ILO-konventionerna.
NCC (byggentrepenör, 21 654): Nej.
Pharmacia & Upjohn
(medicinteknik, 30 000): Nej.
Sandvik (verkstadsindustri, 37 520): Nej.
Men årsredovisningen innehåller formulering om jämställdhet och icke-diskriminering.
SAS (transport, 27 071): Ja. Förbud mot barnarbete, enligt ILO-konvention 138.
SCA (skogsindustri, 32 082): Ja. Företaget
följer Amnestys rekommendationer för företags uppträdande sedan 1998. Varje affärsgrupp har ansvar för att de följs, övertramp beivras.
Scania (verkstadsindustri, 21 836): Nej.
Skandia (försäkringsbolag, 10 185): Nej. Företaget accepterar dock inte att medarbetarna är medlemmar i eller aktivt sympatiserar med anti-demokratiska, rasistiska, våldsbenägna eller brottsliga organisationer. Etikansvariga rapporterar till cheferna och det finns en speciell etikgrupp.
Skanska (byggentrepenör, 39 246): Nej.
Men företaget är i förhandlingar om riktlinjer med facken inom Internationella bygg- och
träarbetareunionen (IBTU).
SKF (verkstadsindustri, 44 958): Nej.
Stora Enso (skogsindustri, 40 679): Nej.
Projekt för utformning av etiska riktlinjer pågår.
Telia (informationsteknologi, 31 320): Nej. Etikdiskussion pågår.
Tetra Pak (verkstadsindustri, 33 900): Ja.
Ingen diskriminering vid rekrytering av personal, på grundval av religion, social ställning, etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning eller politisk övertygelse. Företaget använder inte barnarbete i sin verksamhet och förbinder sig att erbjuda en säker arbetsmiljö i alla delar av världen.
Volvo (verkstadsindustri, 79 820): Nej.
Källa: Företagen.
Fotnot: Urvalet av företag och företagsfakta grundar sig på tidningen Veckans affärers lista över Sveriges 500 största företag, 1999.
Reportage | 2000-07-14 Även publicerad i AmnestyPress #3/2000 |