Hoten mot det öppna samhället

I ett enda våldsamt slag ändrades världspolitikens dagordning i september förra året. Genom självmordsattackerna i USA sattes kampen mot terrorismen före allt annat. Men det öppna samhället hotas inte bara av de grupper som använder terrorn som vapen. Hotet kommer också från de hårdare tag som samhället svarar med. Risken är att reaktionen drabbar just det som ska skyddas, nämligen öppenheten och respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna.

Redan de senaste årens våldsamma protester i samband med toppmöten satte ökad kontroll högt på den politiska dagordningen. Efter den 11 september går utvecklingen snabbare än någonsin.

– Jag har känt mig orolig för rättssäkerheten många gånger sedan dess. Det kommer förslag från många håll och finns ett politiskt tryck som kan innebära att man inskränker de demokratiska fri- och rättigheterna, säger justitieminister Thomas Bodström.

I diskussionerna i EU:s ministerråd har till exempel förslag kommit upp om att skapa jättelika dataregister av olika slag, över personer som misstänks vara våldsamma demonstranter och över "utlänningar", det vill säga icke-EU-medborgare. Registren har än så länge inte blivit verklighet.

I den handlingsplan mot terrorism som EU enats om ingår ökat polissamarbete och samarbete med amerikanska myndigheter. Polisbyrån Europol har fått en särskild terroristgrupp, och ny lagstiftning klubbas igenom i rasande fart. Till exempel har "terrorism" definierats för att införas som ett särskilt brott i EU-ländernas lagstiftning, enligt ett rambeslut.

Att definiera terrorism har alltid varit kontroversiellt. Därför har en särskild skrivning införts om att terroristbrottet inte ska gälla "frihetskämpar", exemplifierat med motståndsrörelsen i de ockuperade länderna under andra världskriget. Detta utgör emellertid inte någon garanti mot missbruk av terroriststämplingen, medger Bodström.

En annan skrivning säger att "terrorism" inte heller ska tolkas så att personer som utövar sin grundläggande rätt att lägga fram sina åsikter stämplas som terrorister, även om de samtidigt begår ett brott. Ett uttalande som Sverige ensamt drev igenom.

– Vi tyckte att det behövdes en särskild skrivelse så att det inte råder någon som helst tvekan om att demonstrationsfriheten och fackföreningsfriheten inte inskränks, säger Thomas Bodström.

Men alla är inte så säkra på att skrivningen är tillräcklig. Den är till att börja med inte juridiskt bindande, och när terroristdefinitionen först diskuterades var syftet helt klart att komma åt de våldsamma protesterna i samband med toppmöten, hävdar kritikerna.

I EU:s definition av brottet terrorism måste det röra sig om en handling som allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation. Syftet ska vara att "allvarligt skrämma en befolkning", tvinga myndigheter och internationella organisationer att utföra en handling eller för att "allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna" i ett land eller en organisation.

På EU:s långa lista över handlingar som ska begås för att uppnå detta syfte, om det ska kallas terrorism, finns exempelvis mord, misshandel och kidnappning. Men där finns också något vagare definitioner på handlingar, som omfattande förstörelse av offentliga byggnader, transportsystem och annan infrastruktur. Även hot om att utföra dessa handlingar räknas. Att leda en terroristgrupp ska kunna ge 15 års fängelse och att delta i en - även genom att ge upplysningar eller bidra med någon form av finansiering - ska kunna ge 8 års fängelse.

Kriminologen Janne Flyghed anser att definitionen är luddig och kan inkludera flygplanssprängare såväl som stenkastande demonstranter.

– Jag undrar fortfarande vad som händer om det gäller spontana protester som inte är sanktionerade av fackföreningar, som till exempel demonstrerande franska lastbilschaufförer eller protester mot EU:s toppmöten, säger han.

EU har dessutom upprättat en egen lista över organisationer och personer som ska terroriststämplas. På den finns ett drygt tiotal organisationer, bland annat baskiska ETA, väpnade Hamas och organisationer kopplade till konflikten på Nordirland, som Ulster Defence Association och Real IRA. Men Spanien tryckte också på för att få med det baskiska separatistpartiet Batasuna på listan, vilket misslyckades. Försöket har emellertid kritiserats av Amnesty, som anser att det är en "attack mot föreningsfriheten".

Ett annat EU-beslut, från december förra året, gäller en gemensam europeisk arresteringsorder, något som påverkar svensk lag. För en rad brott försvinner regeln om dubbel straffbarhet. Det vill säga, den gärning som en person kan dömas för i landet dit personen ska utlämnas behöver inte vara straffbar även i Sverige. Det gäller bland annat det nyligen definierade brottet "terrorism". En medlemsstat kan dock fortfarande vägra lämna ut en person, om arresteringsordern skulle gälla bestraffning kopplad till kön, sexuell läggning, ras, religion eller politisk uppfattning. Och arresteringsordern ska inte gälla handlingar som är grundlagsskyddade, som rör
föreningsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet.

Andra brott på listan är: rasism och främlingsfientlighet, deltagande i kriminell organisation, hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse, alltså att smuggla in och gömma flyktingar.

Janne Flyghed är orolig för att arresteringsordern på sikt kan inskränka asylrätten, och han är rädd för att de som förespråkar ökad kontroll flyttar fram sina positioner permanent. Istället för ny lagstiftning bör samhällets svar på hotet från terrorismen istället vara konkreta åtgärder, som att stärka säkerheten på flygplatser, anser han.
Det handlar om en känslig balansgång, där de kritiska röster som betonat riskerna med det totalitära kontrollsamhället idag arbetar i motvind. Frågan är var gränsen går för kampen mot terrorismen.

Något konkret svar på den frågan ger inte justitieminister Thomas Bodström med bakgrund som försvarsadvokat.

– Jag kan inte ge något direkt lagtekniskt svar. Men man måste hela tiden behålla det demokratiska samhället, det fria samhället. Det är hela tiden en avvägning, säger han.

Text: Petter Ljunggren