Kvinnor behövs för att skapa fred

Reportage | 2004-03-04
Även publicerad i AmnestyPress #1/2004

Krig och konflikter drabbar alla. Men nu finns en resolution från FN:s säkerhetsråd som slår fast att män och kvinnor påverkas på olika sätt. I resolution 1325 krävs också att kvinnor ska involveras i fredsbyggande arbete.

De flesta av oss har läst om hur kvinnor våldtogs under inbördeskriget i forna Jugoslavien eller hur unga flickor tillfångatogs för att bli sexslavar till milisgrupper i Kongo. I väpnade konflikter och postkonflikter ökar våldet mot kvinnor och flickor enormt. Man brukar säga att det säkraste sättet att klara sig igenom ett krig med livet i behåll är att vara soldat. Generellt är det kvinnor, barn och gamla som drabbas av oroligheterna i civilsamhället, medan männen deltar i krigsföringen.
Forskning har också visat att det könsrelaterade våldet inte är en biprodukt till militariseringen av ett samhälle. Det är istället ett av dess centrala teman. Samtidigt får man inte glömma att även kvinnor deltar som soldater och befäl i väpnade konflikter, som exempelvis i inbördeskrigen i Sri Lanka och Liberia.

Även efter eld upphör är kvinnor särskilt sårbara för den ökade våldsspiralen i samhällena. Våld i nära relationer ökar och sker utan att förövarna ställs inför rätta. Men kvinnor riskerar inte bara att utsättas för våld av de stridande parterna. Till och med aktörer inom det internationella samfundet som ska övervaka fredsprocessen utsätter kvinnor för könsrelaterat våld.

Och kränkningarna fortsätter under fredsförhandlingarna då kvinnor mer eller mindre utesluts från förhandlingsborden. Trots att de utgör mer än hälften av jordens befolkning, trots att de har skött det civila samhället under kriget och vet vad som behövs för att bygga upp samhället igen och trots att de har ett annat perspektiv på hur fred ska byggas än de stridande parterna.

I oktober 2000 antog FN:s säkerhetsråd den historiska resolutionen 1325 för att råda bot på kvinnors frånvaro vid fredsförhandlingar. Och se till att kvinnors mänskliga rättigheter skyddas i konflikter.

Eva Zillén arbetar för Kvinna till Kvinna, en svensk organisation som stödjer kvinnoorganisationer i regioner som har drabbats av krig och väpnade konflikter. Hon menar att det kändes helt otroligt när resolution 1325 kom.

– Bara det faktum att den finns är en möjlighet, säger Eva Zillén. Och att den betonar kvinnor också som aktörer och inte enbart som offer är extremt viktigt.
Men det finns en risk att resolutionen bara blir en papperstiger.

– Trots att resolutionen är juridiskt bindande så finns det inga krav på uppföljning av hur resolutionen efterlevs, säger Eva Zillén.

Enligt Eva Zillén har det också varit svårt att få FN och andra stora internationella organisationer att leva upp till att ha fler kvinnor i sina egna organisationer och ute på fältet. Man kan skylla på kultur för att slippa. Kulturen i de konfliktdrabbade länderna skulle göra det svårt för kvinnor att sitta med vid förhandlingsbordet.
Kvinna till Kvinna försöker genom enträget lobbyarbete få Sverige att implementera resolution 1325.

– Vi ringer och frågar för att se vad som händer, säger Eva Zillén. Vi vill också få svenska politiker att inse att Sverige har en viktig roll i att implementera 1325 eftersom vårt land är internationellt känt för sitt jämställdhetsarbete. I nuläget verkar Försvarsmakten ha kommit längst i Sverige med att implementera 1325.

Vad gör då Sveriges regering och riksdag för att 1325 ska bli verklighet? Enligt Ann Blomberg, handläggare på Utrikesdepartementets enhet för global säkerhet, driver Sverige internationellt ett intensivt lobby- och påverkansarbete i frågan. Som till exempel i FN:s särskilda kommitté för fredsbevarande verksamhet, den så kallade C34-kommittén. Eller i oktober förra året då Sverige och Grekland gemensamt tog upp hur EU skulle kunna införliva 1325 inom det gemensamma försvarssamarbetet. Man föreslog bland annat uppförandekoder och etiska regler för EU-ledda insatser och att det skulle bli fler kvinnor i insatserna och på alla nivåer.

Före detta jämställdhetsministern och vice statsministern Margareta Winberg tog också ett initiativ förra året för att tillsammans med Utrikes-, Justitie- och Försvarsdepartementet skapa en ny arbetsgrupp.

Gruppen skulle ta fram förslag på utbildning, kompetensutveckling och ledarskapsutveckling för att öka antalet kvinnor i internationella uppdrag som hanterar konflikter. Gruppen skulle också föreslå hur man kan få in ett genusperspektiv i hur FN, EU och det internationella samfundet hanterar konflikter.

– Men gruppen har lagts på is eftersom Margareta Winberg har lämnat regeringen, säger Ann Blomberg. Så därför finns det inget samordnat och specifikt projekt just nu som arbetar för att uppnå 1325.

Men hon menar att frågan ändå drivs på flera olika nivåer. Exempelvis genom att organisationer som Kvinna till Kvinna får stöd eller utbildning av personal som ska åka ut på fredsbevarande uppdrag. Hon betonar också att jämställdhetsarbetet är ett högprioriterat område generellt för den svenska regeringen.

Strax före jul ordnade Sida ett seminarium i Stockholm om hur man praktiskt kan genomföra 1325. En av seminariets föreläsare påpekade att resolutionens mål långt ifrån har uppnåtts. Ancil Adrian-Paul från den brittiska organisationen International Alert, IA, menade att det finns färre kvinnor inom FN-systemet nu än för några år sedan.

– Det verkar vara så och det beror förmodligen på en mängd olika faktorer, säger Ancil Adrian-Paul. De kvinnor som hade höga positioner, som Gro Harlem Bruntland, har fortsatt till andra jobb.
Svårigheterna för kvinnor att delta i arbetet med att skapa fred är många.

– Det saknas en politisk vilja och brist på organisation på det här området, säger Ancil Adrian-Paul. Vi inom IA ställer frågor om hur FN, stater, organisationer garanterar att kvinnor i det konfliktdrabbade området rent praktiskt får del av 1325.

Hon menar också att det är dåligt med mainstreamingen av ett genusperspektiv inom det internationella samfundet. Konceptet är inte helt och hållet klart för alla. Säkerhetsresolutionen 1325 ger där lite vägledning. Och där termen genus används förknippas den enbart med »kvinnor och flickor«.

– Vi måste uppmärksamma både kvinnors viktiga roll i fredsbyggandet och männens roll i konflikter, säger Ancil Adrian-Paul. Och se hur männens roll under och efter konflikter bygger på en viss bild av maskulinitet.

International Alert, IA, är en lobbyorganisation som arbetar med konfliktlösning och fredsbyggande. Men man gör även fältarbete och samarbetar då med organisationer på plats i de konfliktdrabbade områdena. En viktig del av organisationens arbete är att stödja kvinnors roll i att skapa fred.

– Det borde finnas en genusenhet inom varje fredsoperation, säger Nicola Johnston, som också arbetar för IA.

Text: Camilla Törngren

Fakta

FN:s säkerhetsrådsresolution 1325:
Den 31 oktober 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Den slog för första gången fast att män och kvinnor påverkas olika av krig. Och den förde in ett genusperspektiv på fredsprocesser. Resolutionen kräver att kvinnor ska involveras i fredsbyggande och konfliktlösande arbete. Och att kvinnors utsatta situation under och efter militära konflikter uppmärksammas.

Resolutionen är juridiskt bindande för FN:s medlemsländer men saknar krav på uppföljning. Kvinna till Kvinna arbetar bland annat för att resolutionen ska få ett uppföljningssystem som liknar det som kvinnokonventionen, CEDAW, har.

Reportage | 2004-03-04
Även publicerad i AmnestyPress #1/2004