Investeringar i Kina bevakas

Reportage | 2005-03-08
Även publicerad i AmnestyPress #1/2005

Under våren kommer Amnesty Business Group, ABG, att fokusera på Kina. Ett land som har blivit svensk industris hetaste mål – men där risken för att företag kränker mänskliga rättigheter är uppenbar.

Den första januari i år slopades maxkvoterna för textilexport för de länder som är med i Världshandelsorganisationen, WTO. Kina, en av världens största klädtillverkare, är ett av de länder som anses vinna på att kvoterna försvinner. Låga tillverkningskostnader gör den kinesiska marknaden attraktiv för utländska företag.

– Kina ses som det nya eldoradot av en rad industrier, säger Filippa Bergin, ansvarig för Amnesty Business Group, ABG, en specialgrupp inom svenska Amnesty.

ABG kommer under våren att lägga särskild fokus på Kina och de speciella risker som föreligger för de företag som vill investera i landet.

– Kina är ett land som kränker mänskliga rättigheter. Kombinerat med det faktum att exportindustrin handlar om enormt stora pengar och mycket tillverkning, gör det extra relevant för oss, säger Filippa Bergin.

Arbetsvillkoren på textilfabrikerna i Kina beskrivs inte sällan som usla med ständiga kränkningar av de anställdas rättigheter. Arbetarna får inte organisera sig i fria fackförbund, arbetstiderna sträcker sig ibland upp till 16 timmar om dagen och lönen uppgår sällan till mer än några kronor i timmen.

Det förekommer rapporter om fabriker där de anställda måste få tillstånd för att gå på toaletten och där farliga kemikalier hanteras utan skyddsutrustning.

– Vi kommer att prata om Kina med varje företag som vi har kontakt med. Vi kommer också att ha en speciell kunskapsbank som handlar om Kina som affärsområde. Och så kommer vi att utbilda investerare om de speciella risker som finns med Kina, säger Filippa Bergin.

Hon är kritisk mot att svenska regeringen inte informerar mer om de problem som finns ur ett människorättsperspektiv när det gäller investeringar i just Kina.

– Jag kan förstå att den svenska staten ser positivt på ett ökat finansiellt samarbete med Kina. Det som jag motsätter mig är att man så oreserverat uppmuntrar till investeringar i ett land där kränkningar av mänskliga rättigheter är så vanliga. Jag hade nog väntat mig att det positiva skulle kombineras med någon slags råd eller assistans till svenska företag så att de inte blir medlöpare, eller kanske till och med försämrar läget, säger Bergin.

På Kommerskollegium, regeringens myndighet för internationella handelsfrågor, försvarar sig pressekreteraren Ingrid Lindeberg med att arbetsvillkor inte är en fråga som ligger på myndighetens bord.

– Arbetsvillkor och kvotsystem har inte med varandra att göra. Vi är entusiastiska över att kvotsystemet har försvunnit, det är alltid konstigt att ha reglerande kvoter för handel. Men vi har inga åsikter vad det gäller etablering i länder där det begås brott mot mänskliga rättigheter.

– Vår uppgift är att se till att det finns så klara och öppna regler för handeln på världsmarknaden som möjligt. Frågorna om mänskliga rättigheter och arbetsvillkor får andra ta hand om, säger Ingrid Lindeberg.

Ingrid Schullström på Hennes & Mauritz är chef för miljö och socialt ansvar. Hon håller med om att Kina är ett land där riskbedömningen är särskilt svår.

– Många företag i Kina har blivit vana vid att utländska företag är intresserade av dessa frågor. Men jag skulle vilja varna för den medvetenheten. Det finns en tendens att kinesiska företag missleder utländska företag när dessa kommer för att inspektera en möjlig exportfabrik, säger Ingrid Schullström.

Att gå igenom alla papper och dokument är en nödvändighet. Men också att intervjua personal och kanske personer som bor i närheten av fabriken. Den bild som gästerna får vid sitt första besök är inte nödvändigtvis sann. Dokumenten kan vara falska och de intervjuade kan ha blivit tillsagda i förväg vad de ska svara.

– Ska man få en bild som stämmer måste man gå in med mycket misstänksamhet och dessutom måste man ha en generell idé om landet och arbetsvillkoren för att veta vad det är man letar efter.

Sammanlagt har Hennes & Mauritz omkring 700 leverantörer, av dessa ligger cirka 300 i Kina. Själv tror Schullström att de slopade kvoterna inte kommer att innebära en explosionsartad förändring i branschen, men kanske snarare en långsam förskjutning av ökad tillverkning i Asien.

Att H & M har flera kontor med personal på plats i landet ser hon som en styrka när det gäller just mänskliga rättigheter.

För ABG handlar det inte enbart om att granska tekoindustrin. Det finns många stora infrastrukturella projekt samt tung industri i Kina.

– I stora projekt arbetar man ofta med många olika partners och det kan vara svårt att kontrollera alla olika led. Vi har också kritiserat IT-industrin i Kina. IT har i vissa fall möjliggjort eller hjälpt den kinesiska staten att spionera på sina medborgare. Det finns dissidenter som försvunnit efter det att kinesiska staten har läst SMS trafik, säger Filippa Bergin.

Text: Görrel Espelund

Reportage | 2005-03-08
Även publicerad i AmnestyPress #1/2005