Ska EU bestämma över ländernas abortlagar?
Reportage | 2005-06-10 Även publicerad i AmnestyPress #2/2005 |
När EU utökades med flera starkt katolska länder väcktes oro för att konservativa krafter inom katolska kyrkan skulle få mer inflytande över abortfrågan. Få tror dock att EU kommer att inskränka rätten till abort i Sverige eller för den delen ge polska kvinnor rätt till legala aborter – åtminstone inte än.
I EUs nya grundlag som det nu röstas om runt om i Europa står det i rättighetsstadgan att »var och en har rätt till liv«.
Den svenska moderaten och EU-parlamentarikern Charlotte Cederschiöld satt med i gruppen som jobbade med den delen av konstitutionen. Hon ville att det skulle stå att kvinnor och män har rätt till liv för att undvika att artikeln skulle användas fel.
Nu menar hon att abortmotståndare på sikt kommer att försöka använda sig av bestämmelsen och hävda att abort strider mot EUs grundlag.
Samtidigt menar motståndarna till legal abort att det faktum att rätten till liv i konstitutionen står efter artikeln om att människans värdighet är okränkbar, så skulle människans värdighet kunna väga tyngre än rätten till liv och därför är de rädda att konstitutionen kan användas för att legalisera abort.
Sedan EU utökades med tio nya medlemsländer 1 maj 2004 sedan fick moralkonservativa krafter inom katolska kyrkan en starkare ställning i EU.
De krafterna har redan skaffat sig positioner inom EU. När den konservativa gruppen i EU-parlamentet skulle utse Anna Záborská till ordförande för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet skrev en slovakisk organisation, som jobbar för legal abort, brev till alla parlamentsledamöter och bad dem att rösta emot Záborská.
Anna Záborská har en rad klassiska moralkonservativa åsikter; homosexuella ska inte få gifta sig eftersom äktenskapet främst är till för att göra barn, pappaledighet är konstigt och abort är mord.
Hennes pappa var ambassadör i Vatikanstaten och förre påven, Johannes Paulus II, är en stor idol för Anna Záborská som menar att det är orimligt att kritisera en påve för hans abortmotstånd eftersom det är hans jobb att försvara doktrinen och därmed livet.
I praktiken har inte Anna Záborskás åsikter om abort särskilt stor betydelse, åtminstone inte än. Det utskott hon basar för har nämligen inget formellt inflytande när det ska stiftas lagar.
Men utskottet för kvinnors rättigheter har ändå lyckats påverka tidigare genom att få upp frågor som trafficking på dagordningen inom EU.
Före Záborskás tid som ordförande, 2002, antog EU-parlamentet en rapport från kvinnoutskottet där det stod att parlamentet skulle verka för att legalisera abort i hela unionen.
Rapporten kom precis när Polen skulle skriva på sitt medlemsavtal med EU. De polska politikerna drabbades av panik och krävde en särskild deklaration i sitt medlemsavtal där det skulle stå att EU inte ska lägga sig i Polens restriktiva abortlagstiftning.
Men egentligen var det helt i onödan för abortlagar är inget EU kan bestämma om. Och Anna Záborská har lagt kvinnoutskottets rapport åt sidan.
Om EUs grundlag antas så innebär det ändå ingen förändring. För att ge unionen makt över nya områden måste det till ett nytt avtal som i så fall alla länder måste vara överens om.
Det vill varken de som är för laglig abort eller de som är emot abort ge EU, åtminstone inte just nu. Ingen av sidorna kan nämligen vara säker på att få den politik man i så fall skulle behöva enas om.
– Om jag kunde vara säker på att den lag som skulle bli resultatet skulle vara en bra lag som skulle tillåta abort skulle jag applådera. Men det är jag inte säker på, säger belgiskan Anne Van Lancker.
Hon är EU-parlamentariker för de flamländska socialisterna och var drivande bakom kvinnoutskottets rapport 2002. När nu Anna Záborska leder kvinnoutskottet försöker Anne Van Lancker och andra engagerade för laglig abort att verka genom andra utskott i EU-parlamentet, det för hälsa till exempel.
Att kalla abort, kondomer och sexualupplysning för frågor om reproduktiv hälsa snarare än frågor om reproduktiva rättigheter har fördelen att EU faktiskt har lite grann att säga till om på hälsoområdet.
– Men det räcker inte att tala om abort som en hälsofråga, det finns tillfällen där en kvinna bara inte vill föda barn och då måste hon ha rätt att välja, säger Anne Van Lancker.
Båda sidor lobbar hårt för sin åsikt. World Youth Alliance höll tyst om sitt antiabortbudskap och lyckades få pengar av EU-kommissionen till en cykeltur genom Bryssel för att förena Europas unga och få fram budskapet om avhållsamhet i stället för preventivmedel och abort.
Organisationen Care, Christian Action Research and Education, skrev brev till EU-parlamentarikerna med krav på att stoppa utvecklingsbistånd som befattar sig med abort och barnbegränsning.
Det här är vad aktivister för laglig abort kallar Vatikanlobbyn. Anne Van Lancker säger att den framför allt vänder sig till den »grå massan« som inte har någon stark åsikt om abort och inte till »hopplösa fall« som de flesta svenska EU-parlamentariker.
På den andra sidan finns organisationer som Catholics for a free choice där tyska Elfriede Harth är Europaansvarig.
Hon menar att problemet med Europa är att det är så sekulariserat att ingen bryr sig om de konservativa katolikernas inflytande.
– Det finns en tradition i Europa av respekt och tolerans. Den katolska kyrkan i de nya EU-länderna måste lära sig hur det fungerar. Och vi måste vara på vår vakt, säger Elfriede Harth.
Text: Kajsa Norell
Reportage | 2005-06-10 Även publicerad i AmnestyPress #2/2005 |