MR-brott i kriget mot terrorismen

Reportage | 2006-03-03
Av: Lars Truedsson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2006

Europas roll i brotten

Avslöjandena om brott mot mänskliga rättigheter i kampen mot terrorism fortsätter. Den senaste tiden har det blivit allt tydligare att europeiska länder deltar. Bland annat pekas Polen och Rumänien ut.

När avslöjandena kommit allt närmare Europa (se tidslinjen här bredvid) har också europeiska institutioner reagerat. Europarådet och EU-parlamentet har tillsatt varsin granskning. Europarådets sköts av schweizaren Dick Marty, som lämnat en preliminär rapport där han konstaterar att det får anses bevisat att CIA:s fångtransporter och »outsourcing« av tortyr förekommit och att regeringarna i Europa rimligen måste ha känt till dem.
EU-parlamentets granskningsutskott har bara haft ett första möte. Det kommer att bjuda in människorättsorganisationer och forskare, samla skriftligt material och juridiska utlåtanden och liksom Marty ta hjälp av satellitfoton för att försöka klarlägga om några fångläger finns på EU-territorium.
– Vi kommer senare att kalla ett antal personer till förhör, säger Cecilia Malmström (fp), som sitter i undersökningsutskottets ledningsgrupp.
Hon konstaterar att EU har starka påtryckningsmedel inte minst på Rumänien och Bulgarien, som står i kö för att komma med i unionen.
– Men det viktigaste är att ta fram fakta som gör det möjligt för medborgarna i de aktuella länderna att avsätta sina regeringar i val om de gör den bedömningen, säger hon.

Thomas Hammarberg, som i april tillträder som Europarådets människorättskommissionär, varnade vid ett seminarium för en tid sedan för att det vuxit fram en bild av att mänskliga rättigheter är ett hinder i kampen mot terrorn.
– Det är i huvudsak en allvarlig felsyn. Demokratins styrka är inte att möta terror med terror, utan den demokratiska uthålligheten – att vi även i kris upprätthåller rättssäkerheten, sade han.
Han konstaterade att USAs regering på punkt efter punkt agerat som al Qaida skulle ha önskat.
– »Kriget« mot terrorismen har blivit ett fiasko. Inte en enda person har dömts i rättegång. Många av dem som hållits fängslade har varit helt oskyldiga. Internationella rödakorskommittén har sagt att 65 till 85 procent av dem de besökt i Abu Ghraib-fängelset i Irak säkert var helt oskyldiga, sade han.

Det har inte saknats protester mot den amerikanska politiken, men de internationella institutioner som skapats för att bevaka respekten för de mänskliga rättigheterna har ignorerats eller till och med underminerats.
Thomas Hammarberg räknade upp hur Mary Robinson stoppades som FN-kommissarie för mänskliga rättigheter efter sin kritik mot Guantánamo, en FN-rapportör om Afghanistan (Cherif Bassiouni) fick sitt mandat avbrutet sedan han kritiserat behandlingen av fångar i de amerikanska fängelserna där, FN-rapportörer har hindrats besöka fångarna på Guantánamo, Röda korsets arbete har allvarligt saboterats och dess rapporter negligerats, Genèvekonventionerna ifrågasätts och kampanjen för att underminera den internationella brottmålsdomstolen drivs vidare av USA.

Text: Lars Truedson

Sveriges roll i brotten

Även Sverige har begått en rad kränkningar av mänskliga rättigheter i kampen mot terrorismen. De mest kända fallen är de två egyptierna och de tre Sverigesomalierna. Men regeringen försvarar frenetiskt sitt agerande.

Sverige har fällts i FN:s kommitté mot tortyr, som granskar hur länder följt tortyrkonventionen, för avvisningen av de två egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Al Zery. Agiza sitter fortfarande fängslad i Egypten utan att hans skuld prövats i en korrekt rättegång. Al Zery släpptes fri efter nästan två år i fängelse och ställdes aldrig inför rätta. Båda har vittnat om att de utsatts för tortyr.
Den svenska regeringen har förnekat allt ansvar för tortyren och för behandlingen på Bromma flygplats och menar att man förlitat sig på garantier av Egypten att tortyr inte ska förekomma. Uppgifter om att de två egyptierna redan i det första samtalet med personal från ambassaden i Kairo berättat att de torterats hölls länge hemliga, till och med för FN:s tortyrkommitté. När Amnesty, som fått samma uppgifter på andra vägar, frågade blånekade UD.
– Ulla Ström, som då var MR-ambassadör, for vid ett möte med Carl Söderbergh och mig rent faktiskt med osanning angående vad Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary hade berättat vid det första besöket från svenska ambassaden i Kairo, säger juristen Madelaine Seidlitz hos Amnesty.

Anna Wigenmark, människorättsjurist på Svenska Helsingforskommittén anser att de personer som medverkade till avvisningen av egyptierna borde ha hållits ansvariga för tortyr eller delaktighet i tortyr.
– I fallet med egyptierna är det ett problem att det inte finns ett särskilt tortyrbrott i svensk lagstiftning. Det ska istället dömas som misshandel. Åklagaren har avfärdat polisanmälan mot amerikanska agenter med att brott inte förekommit enligt svensk lag, säger hon.
Hon är också upprörd över att UD-företrädare försöker förminska betydelsen av fällningen i tortyrkommittén.
– Sverige godtar inte processen i tortyrkommittén utan driver något slags egen »utredning« parallellt. Man vill dessutom göra skillnad på en fällning för direkt tortyr och för avvisningar till tortyr, säger Anna Wigenmark.
Hon anser att agerandet är förkastligt.
– Det är omoraliskt och ställer Sverige i dålig dager. Liksom USA har vi försvagat vår röst när vi vill utkräva
ansvar av andra länder, säger hon.
Folkpartistiska EU-parlamentarikern Cecilia Malmström konstaterar att regeringens roll är oklar – och regeringen har inte medverkat till att göra det tydligare.
– Regeringen har på ett lite otäckt sätt gömt sig bakom Anna Lindhs minne. Hon var inte ensam i regeringen. Jag kan till exempel inte tänka mig att justitieminister Thomas Bodström inte var informerad. Bodström står högt på listan över personer att fråga ut i EU-parlamentet, säger hon.
Anna Wigenmark konstaterar att det tycks som att den svenska säkerhetspolisen inte accepterar den svenska rättsprövningen, eftersom den tipsade Danmark om att en person som inte åtalats i det svenska systemet reste in i grannlandet. Mannen greps då av danskarna.
Sverige har inte heller agerat när en svensk medborgare gripits i Tjeckien efter en utlämnningsbegäran från USA. Mannen har tidigare friats från terroristmisstankar i Sverige.

Samtidigt är Sverige det första land som i domstol fällt en person för finansiering av terrorism. Två personer med kurdiskt ursprung dömdes i oktober 2005 för att ha skickat pengar till den terroriststämplade organisationen Ansar al Islam, som misstänks för att ha begått terrordåd i irakiska Kurdistan.
De tre Sverigesomalierna Abdirisak Aden, Ahmed Ali Yusuf och Abdi Abdulaziz Ali arbetade med svenska grenen av pengaöverföringsnätverket Al Barakat. Efter en märklig kedjereaktion genom den internationella juridiken berövades de 2001 alla möjligheter att försörja sig. USA lade då fram en lista på misstänkta terroristorganisationer och ett krav på att frysa de ekonomiska tillgångarna för ett antal organisationer och personer på listan.
Listan fastställdes av FN:s säkerhetsråd och sedan nästan omedelbart av EU enligt en beslutsmodell som gör den till tvingande lag även i Sverige. Sverige hade två dygn på sig att protestera i säkerhetsrådet, men gjorde det inte. Det står klart att det inte finns några som helst bevis för att de tre begått något brott.
Ändå står Ahmed Yusuf fortfarande kvar på listan. Han har försökt få EG-domstolen att upphäva beslutet, men domstolen konstaterade att beslut av säkerhetsrådet är bindande och prövade inte faktaunderlaget i beslutet.
– FN:s säkerhetsråd misslyckades med att tydligt skydda mänskliga rättigheter och rättssäkerhet i de anti-terror resolutioner som antogs efter 11 september, säger Anna Wigenmark.

Text: Lars Truedson

Fakta: MR-brott i kriget mot terrorismen

Ända sedan attackerna 11 september 2001 har »kriget mot terrorismen« varit den amerikanska regeringens högsta prioritet. Det har fått rättfärdiga en rad brott mot mänskliga rättigheter.

Mest uppmärksamhet har nog bilderna på tortyrliknande behandling och förnedring i Abu Ghraib-fängelset fått. Länge försökte USA skylla allt på några vakter på nattskiftet i fängelset, men steg för steg har medier och människorättsorganisationer kunnat visa hur presidenten och inte minst hans nuvarande justitieminister Alberto Gonzales tänjt juridiken och mjukat upp tortyrförbudet. Omkring 100 personer har dött i amerikansk fångenskap främst i Irak och Afghanistan. Många av dem misstänks ha dött efter tortyr. I februari dömdes en amerikansk officer i militärdomstol för att ha vållat en irakisk generals död under tortyr. Annars har få blivit åtalade eller dömda för mord eller tortyr.

De förnedrande förhörsmetoderna tycks först ha införts i CIA:s fångläger i Afghanistan och fånglägret på den amerikanska militärbasen i Guantánamo på Kuba. Där har omkring 500 fångar från hela världen – bland dem svenske Mehdi Ghezali – hållits internerade på obestämd tid. Amerikanska regeringen betecknar dem som »fientliga stridande« och anser därför att de varken behöver ställas inför rätta som brottslingar eller ges de rättigheter en krigsfånge ska ha. Detta har underkänts både av FN och USA:s högsta domstol. Ingen av fångarna på Guantánamo har hittills fällts i domstol.

Ett antal personer har gömts undan av amerikanska CIA utan tillstymmelse till rättegång. De brukar betecknas som spökfångar. Många av spökfångarna misstänks vara ledande terrorister.

En rad länder har låtit gripa och flyga »dussintals« misstänkta terrorister till fängelser i länder som använder tortyr, som Egypten, Syrien och Jordanien. I flera fall har verkställigheten av avvisningarna skett med hjälp av amerikanska plan och agenter. Detta brukar kallas »extraordinary renditions«. Ett av de globalt mest uppmärksammade exemplen är de två asylsökande egyptier som i december 2001 transporterades av amerikanska agenter från Bromma till tortyrkammare i Egypten.

Alla som arbetat för pengaöverföringsnätverket Al Barakat, bland dem tre Sverigesomalier, har drabbats av fullständiga ekonomiska sanktioner som å ena sidan har formell juridisk förankring, men å andra sidan uppenbarligen kränker individers rättigheter. Al Barakat anklagas, på lösa grunder, för att »finansiera terrorism«.
Lars Truedsson

Fakta: Lagarna och brotten

  • Terroristattacker bryter de mest grundläggande rättigheterna.
    Att döda, skada eller kidnappa en person är förbjudet enligt internationella och nationella regler om mänskliga rättigheter. Det har skett i en rad terroristattacker under de senaste åren.
  • Förbudet mot tortyr har luckrats upp.
    Tortyrförbudet är ett av de starkaste skydden för mänsklig värdighet och rättigheter. Det anses vara ett brott som är förbjudet överallt och ska beivras överallt oavsett om ett land tillträtt. FN:s konvention mot tortyr. Tortyr är förbjudet utan varje undantag. Det är också förbjudet att skicka personer till länder där de kan riskera tortyr. Tortyrförbudet finns, förutom i Konventionen mot tortyr, också i Europakonventionen för mänskliga rättigheter (art 3), FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt i de regionala regelsystem för Afrika och Nord- och Sydamerika.
    Bland annat USA har brutit direkt mot tortyrförbudet. Många länder, däribland Sverige, har sänt personer till länder där de torterats.
  • Tiderna för frihetsberövanden utan rättegång har förlängts – ibland på obestämd tid.
    Bestämmelser om att godtyckliga arresteringar inte är tillåtna och rätten att få gripanden prövade i domstol finns i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (art 9) och i Europakonventionen (art 5).
    Fångarna på Guantánamobasen har efter fem år ännu inte fått någon rättslig prövning. USA:s högsta domstol har dock bestämt att de inte kan hållas utan rättegång.
  • Principen om att skuld måste bevisas i en korrekt rättsprocess har underminerats.
    Bestämmelser om att straff bara får utdömas efter en korrekt rättsprocess finns både i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (art 14) och Europakonventionen (art 6).
    De så kallade spökfångarna och fångarna på Guantánamo hålls fängslade utan rättegång.
  • Utomrättsliga avrättningar har godkänts.
    Rätten till liv garanteras t ex i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (art 6) och i Europakonventionen.
    USA dödade 2002 sex personer, bland dem en misstänkt högt uppsatt al Qaidaledare, i Jemen med en fjärrstyrd robot som sköts mot bilen han satt i. Flera fångar har dödats i Abu Ghraib och andra fångläger.
  • Personer har pekats ut som brottsliga utan möjlighet att försvara sig.
    Kraven på korrekt rättsprocess finns som nämnts i flera konventioner. Bestämmelserna kan anses kränkta bland annat i Sverigesomaliernas fall.
  • En rad fri- och rättigheter har inskränkts.
    Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen garanterar bland annat yttrandefrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet och rätten till privatliv.
    En rad länder, bland annat USA genom den så kallade Patriot Act och Sverige i en rad lagförslag, har på olika sätt inskränkt skyddet för dessa rättigheter jämfört med tidigare.

Lars Truedsson

Detta har hänt:

2 november 2005: Washington Post, WP, publicerar en artikel av Dana Priest. Med hjälp av källor från tidigare och nuvarande CIA-medarbetare hävdar WP att över 100 misstänkta terrorister har skickats in i ett hemligt fängelsesystem som USA upprättat i hela världen. Fångarna saknar alla rättigheter och ingen vet var de finns. Tortyr används under förhören. Det sensationellt nya i artikeln är att hemliga fängelser ska finnas i Europa.

3 november 2005: Tom Malinowski från Human Rights Watch säger till brittiska Independent att hemliga fängelser finns i Polen och Rumänien. Regeringarna i dessa länder förnekar detta. Tjeckiens inrikesminister Frantizek Bublan förklarar att landet fått en förfrågan från USA om att inrätta ett hemligt fångläger, men Tjeckien sade nej.

3 november 2005: ICRC, Internationella Röda kors-kommittén kräver att de ges tillstånd att besöka alla fångar USA håller som misstänkta för terrorism.

7 november 2005: USA:s president George
W Bush kommenterar frågan vid ett besök i Panama City och säger då till journalisterna:
– Vi letar upp terrorister och ställer dem inför rätta. Vi samlar information om var terroristerna gömmer sig. Vi försöker störa deras sammansvärjningar och planer. Allting vi gör i detta syfte, varje aktivitet vi genomför, är enligt lagen. Vi använder inte tortyr.

19–21 november: Amnesty arrangerar en konferens i London där tidigare fångar vittnar om vad de har utsätts för när de har fängslats av USA utan rättegång.

21 november: EU:s utrikesministrar beslutar att ordförandelandet Storbritannien ska skriva till USA för att söka klarhet i »anklagelserna om att CIA har läger för terrorister i östra Europa«.

23 november: Europarådet ger de 45 medlemsstaterna tre månader på sig att avslöja allt de känner till om olagliga fängslanden och hemliga flygtransporter. Tidigare har Europarådets parlamentariska församling gett den schweiziske juristen och liberale parlamentsledamoten Dick Marty i uppdrag att genomföra en utredning. I Spanien inleds en rättslig undersökning om uppgifterna att ett 40-tal CIA-agenter haft Mallorca som bas vid fångtransporter.

30 november: Human Rights Watch publicerar en lista på 26 »spökfångar« som hålls i amerikansk fångenskap.

5 december: ABC News i USA presenterar en lista på elva hemliga fångar som har hållits i Polen. Enligt ABC har alla fångar i Europa skyndsamt flyttats till Nordafrika inför utrikesminister Condoleeza Rices Europaresa. Rice ger undvikande svar om fångläger, flygningar och tortyr.

6 december: Med hjälp av den amerikanska medborgarrättsorganisationen ACLU stämmer den tyske medborgaren Khaled el-Masri CIA. Han kidnappades vid gränsen mellan Serbien och Makedonien i början av 2004 och fördes till ett hemligt CIA-fängelse i Afghanistan. Efter fem månader upptäckte CIA att de tagit fel person och dumpade el-Masri på en väg i Albanien.
Amnesty publicerar kartläggningar av CIA:s hemliga flygtransporter i Europa och tidningar runt om i Europa publicerar listor på flygningar där hemliga fångar kan ha transporterats.

23 december: Armando Spataro, chefsåklagare för anti-terroristfrågor i norra Italien, utfärdar en arresteringsorder som täcker hela EU för de 22 CIA-agenter han vill åtala för kidnappning. Det var i februari 2003 som agenterna kidnappade den egyptiskfödde imamen Osama Moustafa Hassan Nasr (Abu Omar) på öppen gata i Milano. Via Tyskland fördes han till Egypten där han enligt egen uppgift utsattes för tortyr. Han är fortfarande fängslad.

8 januari: Den schweiziska veckotidningen Sonntagsblick publicerar en kopia på ett fax från Egyptens utrikesdepartement till ambassaden i London. I faxet hänvisas till hemliga CIA-läger i Kosovo, Makedonien, Ukraina, Rumänien och Bulgarien. I Schweiz inleds en civil och en militär process mot tidningens redaktör och två journalister som hotas av fängelsestraff om de fälls.

20 januari: Chicago Tribune avslöjar att någon inom CIA uppmanar de 22 agenterna att hålla sig borta från Italien. Spataro arbetar för att få till stånd en Interpol-efterlysning.

24 januari: Dick Marty presenterar sin rapport inför Europarådets parlamentariska församling. Där konstateras att över 100 terrormisstänkta har skickats till länder där de har riskerat tortyr. Marty är kritisk mot outsourcandet av tortyr och hemliga CIA-flygningar men kan inte bekräfta att hemliga fängelser funnits i några av rådets medlemsstater.

27 januari: EU-parlamentet tillsätter en undersökningskommitté. Högerpolitikern Carlos Coelho från Portugal säger till The Guardian att han vill ha svar på fyra frågor:
Har CIA-flygningar och tortyr förekommit?
Har EU-medborgare blivit bortförda?
Har regeringar i EU medverkat i dessa brott?
Har EU-lagar eller nationella lagar brutits?
En annan ledamot av kommittén, den brittiske liberaldemokraten Sarah Ludford, säger att det kan bli aktuellt att inkalla USA:s vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld, för att svara på frågor.

13 februari: Sveriges utrikesminister Laila Freivalds tar emot sin kollega från Island,
Geir H Haarde. Inför ländernas redovisning till Europarådet konstaterar Freivalds och Haarde att de misstänkta CIA-flygningarna inte berör Sverige och Island.
– Vi har inte sett att det skulle ha förekommit någon aktivitet med CIA-bakgrund i Sverige, säger Freivalds till TT.
Två dagar senare säger Freivalds att hon inte förstår varför EU-parlamentet anser att Sverige tillhör en grupp av europeiska länder som ska specialgranskas i utredningen om CIA:s flygtrafik och fånghantering i Europa.

15 februari: Hittills opublicerade filmbilder från amerikanska övergrepp i Abu Ghraib 2003 visas av TV-kanalen SBS i Australien.
Bilderna visar mord, tortyr och sexuell förnedring och beskrivs som ännu värre än bilderna som avslöjades våren 2004.

Historien lär fortsätta…

Kronologi: Ulf B Andersson

Reportage | 2006-03-03
Av: Lars Truedsson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2006