MR-kämpar drabbas allt hårdare i Zimbabwe

Nu räcker det inte längre med arresteringar. Nästa steg kan bli att regimen börjar eliminera människorättskämpar. Det säger advokaten
Arnold Tsunga till Amnesty Press.

Vi träffas tidigt en solig, men ändå lite kylig morgon i Pretoria. Under sitt korta besök i Sydafrika är hans kalender i det närmaste fulltecknad då det är många som vill lyssna till hans beskrivning av förhållandena i Zimbabwe.
Arnold Tsunga är advokat, människorättsförsvarare och verkställande direktör för Zimbabwe Lawyers for Human Rights, en sammanslutning av 174 advokater som kämpar för mänskliga rättigheter i Zimbabwe och som bistår drabbade människorättsförespråkare, yrkesutövare såväl som gräsrotsaktivister. Han är också sekreterare i Zimbabwes motsvarighet till Sveriges advokatsamfund, Law Society of Zimbabwe.

Men det var i sin egenskap av styrelseledamot för radiostationen Voice of the People, som ger zimbabwier en alternativ röst till de statskontrollerade medierna genom kortvågssändningar från utlandet, som han blev utsatt för dödshot och arresterades i januari.
– Mitt fall är inte unikt, konstaterar Arnold Tsunga. Det ska ses i ett sammanhang där trakasserier mot människorättsförsvarare i Zimbabwe är utbrett och vårt arbete har kriminaliserats.

Situationen i Zimbabwe förvärrades dramatiskt efter regeringspartiet ZANU-PF:s nederlag i folkomröstningen om en ny konstitution i början av 2000 till följd av oppositionspartiet MDC:s inträde på den politiska arenan. För första gången sedan själv-ständigheten 1980 hotades president Robert Mugabes maktposition på allvar. Regeringens politik har sedan dess fått förödande och genomgripande konsekvenser i det zimbabwiska samhället.
Statens överordnade strategi, enligt Arnold Tsunga, är att minska det demokratiska utrymmet. Repressiva lagar, som urholkar grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rättsskyddet och yttrande-, förenings-, mötes- och rörelsefriheterna, har stiftats. Dessutom har statsmakten gjort sig skyldig till att befolkningen inte kan få sina socioekonomiska rättigheter som mat, hälsovård, bostad, försörjning och utbildning tillgodosedda.

I maj förra året påbörjades Operation Murambatsvina, upprensningsaktioner i städernas utkanter på order av president Mugabe. Bebyggelser jämnades med marken och hundratusentals människor drevs på flykt efter att ha förlorat sina hem och inkomstmöjligheter.
– Genom att skapa en befolkning som blir beroende av statlig humanitär hjälp för att överleva räknar regeringen med att kunna utöva sin makt utan något större motstånd, säger Arnold Tsunga.

Med sitt folkliga stöd blir människorättsförespråkare i alla kretsar svårt ansatta av staten. Övergreppen får därmed fungera som avskräckande
exempel för att kväva en allt bredare uppslutning. Bortföranden av människorättskämpar och försök till summariska avrättningar har ökat den senaste tiden, berättar Arnold Tsunga.
– Min bedömning är att elimineringar av människorättsförsvarare blir regeringens nästa strategi för att sprida fruktan eftersom arresteringar som påtryckningsmedel inte längre är lika effektiva. Vi ser en ökande militarisering av civila institutioner och underrättelsetjänsten har fått utvidgade befogenheter. Militära strategier används för att hantera obeväpnade civila som inget annat önskar än mänsklig värdighet.

Arnold Tsunga är likafullt mycket optimistisk inför framtiden. Han menar att viljan att mobilisera sig för att uppnå en politisk och demokratisk förändring finns bland zimbabwierna. Regeringen har försökt att provocera folket till uppror för att kunna använda det som förevändning att kuva dem. Men staten har misslyckats och zim-babwierna väntar tålmodigt på ett tillfälle att kräva tillbaka makten och utkräva ansvar från dem som har den nu.
Det civila samhället måste stärkas, fortsätter Arnold Tsunga, och genom att omvärlden uppmärksammar människorättsförsvararnas arbete på gräsrotsnivå ökar deras status och därmed skydd, som i sin tur leder till en växande aktivism.
– När väl förändringen kommer ska Zimbabwe återigen bli Afrikas kornbod och leda utvecklingen på den afrikanska kontinenten. Jag är mycket, mycket positiv, avslutar Arnold Tsunga hoppfullt med ett stort leende.

Text: Louise Sjögren