Hopp och misstro i det nya Burma

U Win Tin.

U Win Tin är antagligen Burmas mest kända politiske fånge efter Aung San Suu Kyi, nobelpristagaren som nu åter i frihet leder NLD, National League of Democracy. De bägge är nära vänner. I en släktings hus, byggt i mörkt teakträ, i utkanten av Burmas förra huvudstad Rangoon sitter Win Tin i en gungstol bredvid en röd rund plasttelefon; en sådan som var populär i Europa på 1970- och 80-talen. Den vita kalufsen lägger han vant tillbaka när fläkten i taket rufsar till den och trots att han fyller 82 år imorgon, känns NLD-kämpen och författaren ett par decennier yngre än vad han egentligen är.
– Jag måste vara stark, säger han.
Så greppar han på nytt telefonen när den ger ifrån sig en gäll signal, svarar artigt på ett par frågor och lägger på.
– Det var en amerikansk journalist som vill träffa mig senare idag, säger han med ett leende.

Inför den 1 april är det bråda dagar. Då hålls fyllnadsval i Burma och NLD med Aung San Suu Kyi i spetsen räknar med att komma in i parlamentet för första gången i historien. 1990 vann NLD en storseger i parlamentsvalet men militären vägrade då att lämna ifrån sig makten.
– The Lady (Aung San Suu Kyis smeknamn) har inte tid att svara på frågor nu när hon är upptagen med valkampanjen så jag agerar hennes högra hand och tar hand om intervjuerna, berättar Win Tin.
Det var just för sitt engagemang i NLD och för sitt författarskap, han har skrivit 15 böcker, som Win Tin greps i juli 1989. Han tvingades sedan tillbringa de kommande 19 åren i det ökända fängelset Insein i Rangoon.
Han släpptes den 23 september 2008. Trots att han tillbringat över
7 000 dagar bakom galler, fick sova i en cell som var till för militärhundar, utsattes för tortyr och under långa perioder fick klara sig utan mat och vatten så märks inget av hans umbäranden när han berättar sin historia.
– Jag har lämnat allt det där bakom mig, samtidigt som minnet blir sämre och sämre. Nu vill jag hjälpa de hundratals politiska fångar som fortfarande sitter i landets fängelser, förklarar Win Tin på sin perfekta engelska.
På sin 82:e födelsedag lanserar han därför U Win Tin Foundation: en fond som ska hjälpa fångarna och deras familjer. Redan innan premiären har motsvarande 10 000 USA-dollar kommit in genom privata donatorer.
Win Tin är övertygad om att en frisk vind blåser genom landet. Det är en vind av förändring, även om den fortfarande sker på regeringens villkor.
– Förut vågade ingen säga något om regeringen eller politiken men nu börjar människor, även ute i byarna uttrycka sig, säger han. Regeringen kontrollerar dock fortfarande folket, de vill bara att omvärlden ska tro att vi går mot ett friare samhälle.
Win Tin rättar till sina tjocka läsglasögon och den blåa skjortan. Den sistnämnda har blivit något av en symbol för honom; skjortan representerar fängelsekläderna och är något som han fortfarande bär varje dag.
– Jag vill påminna människor att vi fortfarande har politiska fångar inspärrade – personer som har fråntagits sin frihet på grund av vårt lands brist på mänskliga rättigheter och brist på yttrandefrihet!

Ko Ko Gyi.

I en annan del av Rangoon pågår full aktivitet på huvudkontoret för 88 Generation Students Groups. Här finns den burmesiska demokratirörelse som bildades 1988 i protest mot det militärstyre som varat sedan 1962. Protesterna den gången slogs ned av militären som behöll makten.
Två av rörelsens ledare och frontfigurer, Ko Ko Gyi, 50 år, och Thet Zaw, 40 år, blev båda frisläppta den 13 januari i år. Då släpptes sammanlagt 651 politiska fångar från landets fängelser som ett led i regeringens försök att blidka omvärlden och få lättander i de hårda sanktionerna mot landet.
Demokratikämparna och vännerna Ko Ko Gyi och Thet Zaw har tillbringat 18 respektive 14 år i olika fängelser runt om i landet. Sedan frigivningen i januari har de båda ställt upp på otaliga intervjuer där de berättat om livet som politiska fångar.
– Jag sov på ett cementgolv i nio år, berättar Ko Ko Gyi och säger att det värsta med att sitta i fängelse var när han skulle transporteras mellan olika fängelser.
– De satte handfängsel på händerna och järnbojor runt mina fötter. När jag inte hann gå lika fort som de så släpade de mig efter sig som en hund.
Ko Ko Gyi minns också med fasa den psykiska misshandeln:
– Vi hade ingen som helst kontakt med omvärlden och vakterna försökte hela tiden bryta ner oss psykiskt. Politiska fångar ansågs vara de värsta brottslingarna.

Thet Zaw.

Thet Zaw minns sina fjorton år i tre olika fängelser som en tuff tid, men säger att han aldrig var riktigt rädd. Han tänkte istället på hur det skulle bli i framtiden.
– Fängelset var ju mitt andra hem, jag satt inne för mitt lands skull, säger Thet Zaw med ett försiktigt leende.
Mänskliga rättigheter är ett begrepp som många vanliga människor i Burma inte känner till att de har. Än mindre existerar de i landets fängelser, menar Thet Zaw och berättar om sina tre första år som politisk fånge i Pakkoku-fängelset som ligger i Magway-regionen, i centrala Burma.
– Jag satt fängslad där 1990–93 och vi fångar hade inte rätt att ha något på fötterna, inte ens sandaler.
En dag hittade en vakt en penna i Thet Zaws cell vilket resulterade i att vakten sparkade Thet Zaw i ansiktet med sina militärstövlar ett tiotal gånger.
– Då var jag 18 år, fortsätter han.
När han dessutom blev fråntagen alla sina böcker och inte fick prata med fängelsets ledning, inledde Thet Zaw en hungerstrejk som varade i en vecka.
– Den ledde ingenstans. Vi hade inga rättigheter överhuvudtaget, konstaterar han.

Organisationen 88 Students Group stödjer NLD i fyllnadsvalet men Ko Ko Gyi är tveksam om valet kommer att leda till en verklig förändring i Burma:
– NLD kan som mest få 48 platser i parlamentet. Det är bara en tiondel av platserna och även om Aung San Suu Kyi kommer in i parlamentet så är det fortfarande regeringen och presidenten (Then Sein) som kommer att fortsätta att bestämma – och problemet är att de fortfarande inte har lärt sig vad mänskliga rättigheter innebär.
– Regeringen erkänner inte ens att vi har några politiska fångar kvar i landets fängelser, påpekar Thet Zaw. Vi måste förändra parlamentet inifrån och samarbeta med militären, för det är i slutändan de som sitter i regeringen. Vi måste satsa på att bygga upp vårt land på nytt. Frågor som utbildning och att hjälpa de fattiga måste få högsta prioritet. Först då kan vi få ett fritt samhälle!

Text: Johan Augustin Bild: Jonas Gratzer

Fakta/Burma

Den 13 januari släpptes 651 politiska fångar som satt fängslade i Burmas 43 fängelser och otaliga arbetsläger. Det sägs att det fortfarande sitter 375 politiska fångar inspärrade men siffrorna är osäkra eftersom beteckningen ”politisk fånge” är ett luddigt begrepp i Burma, då fångar som har begått andra brott ibland även döms för att motarbeta regeringen på något vis och därmed går under benämningen politisk fånge.

Munken U Gambira, som stod i spetsen för demonstrationerna i Saffransrevolutionen 2007 frigavs den 13 januari i år. En annan känd politisk fånge var komikern Zarganar som 2008 greps sedan han tillsammans med många andra kritiserat regeringens brist på agerande sedan cyklonen Nargis dragit fram över landet. Zarganar frigavs i oktober 2011 och har sedan dess åkt runt i världen och berättat om sitt lands politiska situation.

NLD:s ledare Aung San Suu Kyi tillbringade sammanlagt 15 år i fängelse och husarrest innan hon efter avtjänat straff blev fri november 2010. I fyllnadsvalet den 1 april vann NLD en jordskredsseger och efter valet har USA, EU och Australien mildrat sanktionerna mot landet.

Militären styr fortfarande men i år har den hårda kontrollen över medierna minskat. Förbuden mot internationella nyhetswebbsidor och YouTube togs bort i mars.
I maj gjorde en Amnestydelegation ett tvåveckorsbesök i landet. Det var första gången sedan år 2003 som Amnesty besökte Burma.