ÅRSMÖTE2023: Så ska lokal aktivism främjas – distrikten avskaffas

På årsmötet behandlades ett förslag från sektionsstyrelsen kring hur Amnesty ska organiseras lokalt. Enligt förslaget ska lokalföreningar införas istället för distrikt. Det väckte viss oro kring vad som ska hända med verksamheter som till exempel Amnesty Sápmi som inte passar in i den nya strukturen. På söndagen beslutade årsmötet enligt förslaget. Vi har också frågat årsmötesdeltagare vad som var bäst med årsmötet i Hallunda.

Marianne Gyllenpistol presenterar förslaget om lokalföreningar. Foto: Charlie Olofsson

– Amnesty ska ha en global räckvidd och lokal relevans. Det fungerar inte som vi är organiserade nu med distrikt som utgår från stora geografiska områden, säger Marianne Gyllenpistol som är kampanj- och aktivistsamordnare på Amnesty.

Hon höll i en programpunkt på lördagen där årsmötet får en möjlighet att titta närmare och diskutera förslaget. Förslaget togs även senare upp i beredningsgrupp inför beslut i plenum på söndagen.

Av Amnestys 18 distrikt är idag 13 vilande. Hur den lokala aktivismen ska organiseras har diskuterats under flera år. Marianne Gyllenpistol menar att distriktens roll har varit otydliga och att de geografiska områdena har varit alldeles för stora. Tanken med lokalföreningar är att de istället ska utgå från kommuner för att till exempel lättare kunna samarbeta med andra lokala aktörer. De ska också kunna ha sin egen ekonomi för ett större självbestämmande.

– Istället för att aktivismen ska organiseras utifrån en karta blir det istället utifrån behov, intresse och förutsättningar, säger hon.

I förslaget ingår också att inga nya redovisningsgrupper (grupper med egen ekonomi) ska bildas efter årsmötet 2023. Erik Törnlund, som är ordförande för Amnesty Sápmi, var en av dem som var skeptisk till styrelsens förslag.

– Vi är en nationell grupp som finns representerade från Kiruna till Malmö och det är en del i vår framgång, säger han.

Beslut togs under söndagen i plenum. Foto: Annie Beckman

Den oro som framkom resulterade i att beredningsgruppen gjorde ett tillägg i förslaget för att styrelsen ska ta fram former för verksamheter som inte naturligt passar in i strukturen med lokalföreningar. Förutom Amnesty Sápmi gäller det till exempel även Amnestykören och vissa ungdomsgrupper.

Förslaget röstades igenom med kvalificerad majoritet då det handlar om en stadgeförändring. 74 personer röstade ja, 10 röstade nej och 23 valde att avstå.

Lisa Olsson
[email protected]

Vad var bäst i år?

Vi frågade fem deltagare vad som var bäst på årsmötet i Hallunda.

Abir Altaha. Foto: Annie Beckman

Abir Altaha, 17 år, Göteborg, första årsmötet.
– Allt har varit perfekt och jag här lärt mig mycket, men det bästa har varit att lära känna alla. Det har varit riktigt najs.

Hazrat Khudoyberdi. Foto: Annie Beckman

Hazrat Khudoyberdi, 69 år, Norrköping, första årsmötet.
– Engagemanget, att folk bryr sig och diskuterar mycket. Ungdomarna som är en sådan drivkraft. Vår framtid ligger i deras händer. Och slutligen att ledningen vågar ta kritik.

Alison Payne. Foto: Annie Beckman

Alison Payne, 20 år, Visby, första årsmötet.
– Antirasismseminariet som jag har varit med och organiserat. Det var nervöst först, men kul att folk engagerade sig i det som jag har varit med och skapat.

Agneta Tannerfeldt. Foto: Annie Beckman

Agneta Tannerfeldt, 81 år, Stockholm, fjärde eller femte årsmötet.
– Jag är positivt överraskad att de har lyckats få en bra struktur med tanke på hur mycket information och dokument det är. Och de har nästan lyckats hålla tiden. Jag har varit medlem i 50 år.

Kerstin Olsson. Foto: Annie Beckman

Kerstin Olsson, 62 år, Sandviken, har varit på över tio årsmöten.
– Jag har varit engagerad i Amnesty sedan förra seklet. Att träffa människorna är alltid det bästa.

Text: Lisa Olsson

Läs mer från Amnesty Press om årsmötet i Hallunda

ÅRSMÖTE2023: Valberedningen anklagas för diskriminering (6 maj 2023)

ÅRSMÖTE2023: Ett år när mänskliga rättigheter backade i världen (6 maj 2023)