Nicaraguas regering förbjuder universitet ─ vill kväsa all tankefrihet

Ännu en gång slår regeringen ner på studenter i Nicaragua. I början av februari förklarade regeringen sex nicaraguanska universitet olagliga. Minst 18 000 studenters framtid är oviss eller rentav farlig och många av dem, liksom deras lärare och rektorer, flyr landet.

reportage | 2022-04-20
Av: Erika Brenner

Studenter från olika universitet samlade för att försvara sig mot regeringsstyrkornas angrepp under konfliktens andra dag i april 2018. I början protesterade studenterna mot en sänkning av pensionerna, senare riktades protesterna mot hela regeringen. Foto: Erika Brenner

En av de unga som packar väskorna är Katherine Ramírez, 22.

Amnesty Press fångar henne medan hon tar farväl av familjen. Inom några timmar ska hon inleda den farliga flykten till grannlandet Costa Rica. Det samma gjorde hennes rektor, direkt efter stängningen av universitetet Paulo Freire, UPF, den 2 februari:

─ Om min rektor var tvungen att fly är inte heller jag i säkerhet, säger Katherine Ramírez och berättar att det är andra gången hon blir tvungen att avbryta sina studier.

Första gången var i förbindelse med de sociala protesterna 2018 då tusentals studenter gick ut på gatorna i protest mot regeringen. De gick i främsta ledet i vad som med tiden växte till massiva demonstrationer, de barrikaderade sina universitet och försvarade sig med slangbellor och molotovcocktails mot regeringens hårda kulor.

Hundratals personer dödades under oroligheterna, andra fängslades och torterades, många gick under jorden. Av de cirka 170 000 personer som sedan dess flytt landet, uppskattas cirka en tredjedel vara under 30 år.

När regeringsstyrkorna efter några månader hade kuvat upproret blev de statliga universiteten starkt politiserade: lärare byttes ut, utbildningar lades ner och många av de studenter som varit aktiva i protesterna fick sina studier ogiltigförklarade eller kastades ut ur universiteten:

─ Jag förföljdes vid mitt statliga universitet för att jag ansågs vara en aktivist, berättar Katherine Ramírez, som hoppade av studierna och efter ett sabbatsår fick en friplats vid det privata universitetet UPF.

En arbetare går förbi universitetet Paulo Freire i Nicaraguas huvudstad Managua. Den 3 februari stängdes sex universitet i Nicaragua. Foto: Oswaldo Rivas/AFP/TT

Men så stängdes UPF från den ena dagen till den andra.

─ Polisen kom och konfiskerade saker, min utbildning lades ner, lärare byttes ut, berättar hon.

Rektorn, Adrian Meza, flydde landet bara några timmar efter stängningen:

─ Nicaragua är ett land fullt av överraskningar men vi var väl medvetna om att regeringen var fientligt inställd mot de privata universiteten. Ett stängdes redan 2021, säger Adrian Meza från sin exil i Costa Rica.

─ Min familj, mina kolleger och politiska kontakter hade varnat mig: ”Det håller på att hetta till”, ”Du kan förvänta dig en tuff situation”, sade de. Och de hade rätt, fortsätter han.

Nu har regeringen konfiskerat allt: Byggnader, fordon, pengar, tillgångar för en och en halv miljon dollar. En del av personalen har fått sparken, utbildningar har lagts ner och universitetet har bytt namn, berättar rektorn:

─ De vill utrota den privata undervisningen, precis som Pinochet, Franco och Hitler, fortsätter han.

Många av de unga som ledde protesterna 2018 har sedan dess tvingats fly från Nicaragua. Foto: Erika Brenner

Det regeringskontrollerade universitetsrådet CNU har dock lovat att studenterna får fortsätta studera vid de nu statliga universiteten men Katherine Ramírez säger att situationen är ohållbar:

─ De lade ner min utbildning, statskunskap, och även om den hade fortsatt hade det varit omöjligt att genomföra den i statlig regi för att utbildningen involverar kritisk analys och politisk teori. Regeringen utövar politiskt och socialt våld, de kränker föreningsfriheten och rätten att välja vilken organisation man vill vara en del av, säger Katherine Ramírez.

Regeringen motiverade stängningen av universiteten med att de inte hade lämnat in sina bokslut, eller att de var ofullständiga.

─ Det är struntprat, säger Adrian Meza som personligen lämnade in universitetets ekonomiska redovisning till myndigheterna i början av året.

─ Men jag fick den i retur utan att de ens tittat på den med order om att skriva under på att den var ofullständig, berättar Adrian Meza och tillägger att en annan rektor lämnat in bokslutet 13 gånger och fått tillbaka det lika många gånger.

När Adrian Meza bad om att ens få en kopia på att han hade skrivit under på att redovisningen var ofullständig tittade funktionären på honom och sade: ”Är du galen, vill du att jag ska få sparken?”.

Stora delar av befolkningen anslöt sig snabbt till protesterna 2018. Foto: Erika Brenner

Och Adrian Mezas universitet stängdes.

─ Regeringen vill helt enkelt ha full kontroll över universiteten, säger Adrian Meza. De tillämpar en gammaldags hegemonisk modell där de vill ha kontroll på allt från utbildning till bostäder, hälsa, arbete – alla delar av nicaraguanernas liv.

Modellen, som liknar den kubanska, trodde Adrian Meza tidigare på:

─ Men det finns en stor skillnad mellan Kuba och Nicaragua: Situationen i Nicaragua är mycket mer komplex, här styrs landet inte bara av ett enda parti, utan också av en korrupt familj.

Att staten nu tagit över universiteten, kontrollerar utbildningen och anställer enligt grad av regeringslojalitet gör att institutionerna praktiskt taget förvandlats till ”karikatyrer på universitet ”, anser Adrian Meza:

─ Partilojaliten är viktigare än de akademiska meriterna och det säger sig självt att det går ut över den akademiska kvaliteten.

Adrian Meza berättar att regeringen speciellt slog ner på de universitet som hade en ”kritisk profil”:

─ Vi kritiserade öppet förtrycket och förföljelsen av studenterna och de andra medborgarna under upproret 2018, vilket regeringen inte gillade.

Han förtydligar att UPF varken är politiskt eller en oppositionsaktör utan ─ just ett universitet:

─ Vi lever som vi lär. Vi tror på mänskliga rättigheter, demokrati och på rättsstaten men vi kan inte lära ut detta medan andra saker händer på gatorna.

Det befaras att även det anrika katolska universitetet UCA kan stängas och i april beslöt nationalförsamlingen att strypa finansieringen. Bilden från protesternas första veckor 2018. Foto: Erika Brenner

Han berättar att UPF erbjöd rättslig hjälp till några av de drabbade studenterna. Dessa bad UPF hjälpa studenter som tvingats fly till Costa Rica så Meza öppnade en filial där. Nu studerar cirka 50 studenter i landsflykt juridik, socialt arbete, psykologi och statskunskap i grannlandet. Katherine Ramírez hopp är att just att kunna avsluta sina studier vid filialen i Costa Rica.

Studenterna försvarade sina universitet, i detta fall det statliga universitetet UNAN, med hemgjorda vapen. Foto: Erika Brenner

Regeringen såg inte med blida ögon på detta initiativ men sista droppen var, enligt Adrian Meza, att UPF förra året försvarade en av studenterna, som hade fängslats:

─ Vi krävde offentligt att hennes konstitutionella rättigheter skulle respekteras. Detta fick regeringen att se rött och därför hamnade vi på den svarta listan.

Adrian Meza sitter inte med armarna i kors i sin exil. Studenter och personal som blivit kvar på universitetet ringer honom konstant och frågar hur de ska gå till väga. Han har dessutom tagit upp kampen för upprättelsen av UPF.

─ Å ena sidan är Nationalförsamlingens dekret om att stänga universiteten olagligt. Å andra sidan är Nationalförsamlingen inte ens legitimt vald, argumenterar han.

Han hänvisar till de omtvistade president- och parlamentsvalen i november 2021 som bland annat Organisationen för de amerikanska staterna, OAS, förklarat ogiltiga. Då befäste president Daniel Ortega sin fjärde period efter att bland annat ha fängslat sina största konkurrenter från oppositionen.

─ Enligt OAS är parlamentsmedlemmarna inte parlamentsmedlemmar så varför skulle vi då anse dem vara legitima? undrar Adrian Meza

Student i närkontakt med kravallpolis. I september 2018 blev det förbjudet – och livsfarligt – att demonstrera mot regeringen. Foto: Erika Brenner

Därför kommer han att inleda en juridisk process mot regeringen genom den Centralamerikanska domstolen och den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter.

─ De är seriösa instanser och vi tror att vi med tålamod och juridiska argument kommer att klara det även om processen kan bli lång och att vi först måste studera de juridiska kringelkrokarna noga för att hitta den rätta vägen, säger Adrian Meza.

Han anser att den allvarligaste konsekvensen av stängningarna är att det går utöver de högre utbildningarna i Nicaragua. De anses i förväg höra till de sämsta i hela Latinamerika.

─ Både Unionen för Latinamerikas universitet, UDUAL, och rektorer från andra centralamerikanska universitet har i kommunikéer uttryckt sin allvarliga oro över vad som händer med den högre utbildningen i Nicaragua, säger Adrian Meza.

─ Det finns varken tanke- eller akademisk frihet i Nicaragua längre, konstaterar Katherine Ramírez.

Erika Brenner
[email protected]

Möte i Stockholm

DAGENS NICARAGUA – EN BORTGLÖMD DIKTATUR (Möte måndag den 25 april, kl 18:30-20:30 i Stockholm på Författarnas Hus, Drottninggatan 88B med bland andra den nicaraguanska författaren Gioconda Belli, som nu lever i exil).

Ytterligare 25 organisationer förbjuds

Den 20 april beslöt nationalförsamlingen i Nicaragua att förbjuda ytterligare 25 organisationer. Därmed har cirka 165 NGOs förbjudits i Nicaragua sedan protesterna våren 2018.

President Daniel Ortegas parti FSLN har kontroll över landets parlament och beslutet om att förbjuda de 25 organisationerna togs med 74 röster för och ingen emot. 15 ledamöter avstod från att rösta. Förslaget om förbud hade lagts fram av ledamoten Filiberto Rodríguez från FSLN, rapporterar Today Nicaragua.

Det var inrikesministeriet som hade begärt att parlamentet skulle vidta åtgärder mot organisationerna då ministeriet hävdar att de har brutit mot lagar som reglerar verksamheten för NGOs.

En av de organisationer som nu förbjuds är Comisión Permanente de Derechos Humanos (CPDH) som bildades 1977 för att dokumentera övergrepp mot mänskliga rättigheter. CPDH spelade en viktig roll efter oroligheterna 2018 då organisationen dokumenterade övergreppen när protesterna brutalt slogs ned.

– Det har varit 45 år av permanent kamp där vi har identifierat oss med de mest sårbara och de som har blivit illa behandlade av myndighetsföreträdare som vägrar följa lagarna, sade Marcos Carmona, som leder CPDH.

Han avvisade ministeriets uppgifter om att CPDH vägrat redovisa bidrag från utlandet och sade att inrikesdepartementet vägrat ta emot finansiella rapporter från CPDH.

En annan organisation som nu förbjuds är Fundación Luisa Mercado, som grundades 2006 av författaren Sergio Ramìrez för att främja kultur och litteratur. Sergio Ramìrez tillhörde sandinistfronten FSLN och var vicepresident 1985-1990 under Daniel Ortegas första presidentperiod. 1995 bröt han med Ortega och bildade partiet MRS. År 2021 tvingades Sergio Ramìrez i exil för att undkomma ett åtal för påstått underminerande av nationell integritet och pengatvätt.

Även Asociación para el Desarrollo de Solentiname, det konstnärscentrum som Ernesto Cardenal (1925-2020) skapade i Solentiname förbjuds. Ernesto Cardenal blev efter sandinisternas seger 1979 kulturminister.

Parlamentsbeslutet innebär att tillgångar hos de förbjudna organisationerna nu kan beslagtas av staten. Parlamentsledamoten Wilfredo Navarro, som stödjer regeringen, påstod enligt al-Jazira att många av de NGOs som nu förbjuds kan fortsätta bedriva verksamhet om de följer bestämmelserna från Nicaraguas handelsdepartement.

Ulf B Andersson

Läs också
Nicaragua strips funds from Catholic university, ups government control (Catholic News Service 4 april 2022)

The Ortega regime approved an educational reform that will weaken the autonomy of universities in Nicaragua (Infobae 31 mars 2022)

Läs mer om Nicaragua från Amnesty Press

Hårda fängelsedomar mot oppositionella i Nicaragua (29 mars 2022)

Abort i Nicaragua: Skrämda till tystnad (10 november 2020)

Coronaviruset: Hård kritik mot Nicaraguas sätt att bemöta pandemin (30 juli 2020)

Coronaviruset: Med livet som insats – när jobbet blir en hälsofara (16 juni 2020 – också i nummer 2/2020)

Honduras och Nicaragua: Centralamerikas nya diktaturer (28 juni 2019)

I Nicaragua kämpar hundratals politiska fångar för sin frihet (30 april 2019)

Repressionen fortsätter i krisens Nicaragua (23 april 2019)

Tillslagen mot journalister fortsätter i Nicaragua (16 januari 2019)