Östdagarna 2021: ”Om Memorial stängs har vi nått en punkt utan återvändo”

Föreningsfriheten – eller snarare bristen på densamma – stod i fokus under en av Östgruppens Östdagar. Mycket av innehållet under dagen gick i moll, men deltagarna hittade även några ljusglimtar gällande det civila samhällets utveckling i Ryssland och Belarus.

reportage | 2021-11-29
Av: Vera Häggblom

Östgruppens Maria Hamberg presenterade rapporten "Agenter för förändring". Foto: Vera Häggblom

– I takt med att repressionen ökar i Ryssland har även föreningsfriheten blivit alltmer begränsad och det civila samhället får allt svårare att verka. Det senaste året har vi sett en dramatisk utveckling som är väldigt oroväckande, säger Maria Hamberg, Östgruppen.

I den nya rapporten Agenter för förändringlyfts de lagar som begränsar föreningsfriheten i Ryssland fram: lagen om ”utländska agenter” respektive lagen om oönskade organisationer.

– Lagarna har funnits i flera år nu, men de har under det senaste året börjat användas på ett delvis nytt sätt och mer frekvent, och det har introducerats nya tillägg till lagarna som riskerar att få förödande konsekvenser nu när de börjar tillämpas, säger Maria Hamberg.

Memorials arkiv i Moskva innehåller dokumentation om Stalintidens brott. Organisationen grundades 1989 men hotas nu av upplösning. Foto: Alexander Nemenov/ AFP

En av de organisationer som har drabbats hårt av den så kallade agentlagen är den anrika organisationen Memorial, som grundades 1989 och sedan dess har dokumenterat och undersökt Stalintidens brott mot mänskligheten, och vars regionala del arbetar med aktuella människorättsfrågor.

Organisationen sattes redan 2013 upp på listan över utländska agenter och i en förinspelad intervju från i maj i år beskriver Marina Agaltsova från Memorial inför åhörarna i salen på Ersta Konferens & Hotell i Stockholm hur motbjudande det är att behöva kalla sig utländsk agent.

År 2019 var organisationen inblandad i 27 juridiska processer och Memorial dömdes att betala omkring 60 000 Euro i böter för att har brutit mot lagen om utländska agenter. Det skulle dock bli värre. I år begärde åklagaren att Memorial skulle ”likvideras” då man inte tillräckligt tydligt ska ha informerat om sin status som utländsk agent, och den 25 november inledde Rysslands Högsta domstol överläggningar om riksåklagarens begäran att förbjuda Memorial. En domare beslöt då att rättegången ajourneras till den 14 december.

Memorial håller presskonferens i Moskva den 18 november inför domstolsförhandlingen den 25 november. Domstolen beslöt att ajournera förhandling om åklagarens begäran att ”likvidera” Memorial till den 14 december. Foto: Alexander Nemenov/ AFP

Olga Romanova är ordförande för människorättsorganisationen Ryssland bakom galler och hon menar att en stängning av Memorial skulle innebära att man når en punkt utan återvändo i Ryssland.

– När – jag säger inte ens om – Memorial stängs ned finns naturligtvis mycket mindre anledning till optimism, även om vi självfallet kommer att ha en plan A, en plan B och en plan C och inte kommer att ge upp, säger hon.

Olga Romanova, ordförande för människorättsorganisationen Ryssland bakom galler, menar att en stängning av Memorial skull innebära att man når en punkt utan återvändo i Ryssland. Foto: Vera Häggblom

Trots den omfattande repressionen mot det ryska civila samhället tonade även en ljusare bild fram under dagen.

I ett videoklipp säger Grigorij Ochotin från det ryska media- och människorättsprojektet OVD-Info – som utsågs till 2021 års Civil Rights Defender of the Year av Civil Rights Defenders – att ”För mig är repressionen också en omvänd process, det är en reaktion från staten på denna trend. Det betyder att civilsamhället redan är så pass starkt att staten inte bara kan ignorera det. Så min framtidsprognos är ganska positiv – på lång sikt. På kort sikt kommer det dock att bli svårare och svårare”.

Även Anna Sevortian från paraplyorganisationen EU-Russia Civil Society Forum lyfte fram positiva aspekter gällande civilsamhället i Ryssland:

– Något som inte fanns för fem år sedan, men som finns idag är viljan från privatpersoner i alla åldrar att stödja civilsamhället med pengar. Det har blivit det nya normala att ge pengar till organisationer som jobbar för något man tror på – det kan handla om allt från djurrättsorganisationer till advokater som arbetar för mänskliga rättigheter.

– Det finns en sorts inre frihet som många människor känner i Ryssland idag och som får dem att agera, trots det yttre trycket och trots de mörka molnen som samlas, och det är detta som skiljer dagens Ryssland från Ryssland för många år sedan, säger Anna Sevortian.

Känslan av en inre frihet är det som skiljer dagens Ryssland från Ryssland för många år sedan, menar Anna Sevortian, EU-Russia Civil Society Forum. Foto: Vera Häggblom

Olga Romanova tar dock rollen som ”Fru Men”, och säger att även om det medborgerliga och samhälleliga engagemanget, liksom viljan att skänka pengar, mycket riktigt har vuxit de senaste åren, kvarstår flera aber.

– Ett av det värsta ”menen” är att om du har skänkt pengar till en organisation som har hamnat i registret över icke önskvärda organisationer kan detta anses vara brottsligt, och lagen gäller även retroaktivt. Ett tydligt exempel är hur personer som kanske för tio år sedan eller förra året skänkt pengar till Alexej Navalnyjs fond mot korruption nu blir utredda för detta, säger Olga Romanova.

Ett annat tema under dagen var situationen för det belarusiska civilsamhället drygt ett år efter det riggade presidentvalet i augusti 2020, som utlöste massprotester i landet. Under sommaren och hösten har närmare 280 organisationer stängts ned av staten och många företrädare för civilsamhället har fängslats eller tvingats gå i exil.

– Statens syfte med att stänga ned organisationer är att stoppa människor från att samlas, diskutera och självständigt lösa problem, säger Volha Smoljanka från människorättsorganisationen Lawtrend, som medverkar via länk.

Dessutom utsätts många civilsamhällesorganisationer för påtryckningar så att de tvingas stänga ned sig själva.

– Lägger man även till dessa organisationer är det 426 organisationer det belarusiska civilsamhället har berövats, säger Volha Smoljanka.

Protest i huvudstaden Minsk den 16 augusti 2020. Under sommaren och hösten hölls stora demonstrationer runt om i Belarus mot valfusk i valet den 9 augusti. Foto: Максим Шикунец/Wikimedia

Hon tar även upp andra former av repressalier som representanter för det civila samhället har utsatts för under det senaste året: husrannsakningar, både på kontoren och hemma hos medarbetare, förhör och brottsanklagelser.

– I dagens läge är många kollegor frihetsberövade, bara för att de har gjort nyttiga saker för samhället. Bland annat människorättsförsvarare befinner sig i fängelse, men även representanter för studentorganisationer och analytiska experter. Myndigheterna beslagtar också dokument, datorer och telefoner och skrämmer familjemedlemmar.

Volha Smoljanka säger också att den belarusiska staten alltid har velat stoppa civilsamhällets verksamhet och sett den som ett hot, men att det nu läggs ner mer resurser på detta än någonsin.

– Men man måste också förstå att det som händer i Belarus nu inte bara är ett resultat av protesterna förra året, utan att såväl protesterna som förtrycket är ett resultat av en spänning som har byggts upp under många, många år.

Anledningen till att staten ser civilsamhället som ett så stort hot, trots att civilsamhället många gånger hjälper till med uppgifter staten borde utföra, anser Volha Smoljanka är att civilsamhällsorganisationerna får människor att tänka självständigt och lösa problem på ett annat sätt än vad som dikterats uppifrån.

– I en totalitär stat vill man inte ha organisationer som lär medborgarna att ifrågasätta.

En organisation som har drabbats hårt är landet största människorättsorganisation, Vjasna, som har verkat för mänskliga rättigheter i landet sedan 1996.

Vjasna-medarbetaren Natallia Satsunkievitj bär en t-tröja med den fängslade kollegan Marfa Rabkova tryckt på framsidan. Foto: Vera Häggblom

50 av Vjasnas medarbetare har varit tvungna att lämna landet, och sju av dess medarbetare – inklusive ordförande Ales Bialiatski – sitter fängslade.

Vjasna-medarbetaren Natallia Satsunkievitj, som lever i exil, bär en t-tröja som har den fängslade kollegan Marfa Rabkovas tryck på framsidan.

– Marfa Rabkova sitter häktad sedan ett år tillbaka under fruktansvärda förhållanden. Hon är en ung tjej på 25 år och hennes enda brott är att hon har försvarat mänskliga rättigheter. Hon arbetade med att organisera våra volontärer och gripandet av henne är de belarusiska makthavarnas attack på ungdomen, på solidariteten i att vara volontär, på det sättet att leva och vara, säger Natallia Satsunkievitj.

Gripandet av Marfa Rabkova tycks dock inte ha skrämt människor från att bli volontärer – enligt Natallia Satsunkievitj har Vjasna det senaste dryga året haft tusentals människor som engagerat sig och bland annat samlat in information från 10 000 rättegångar som varit politiskt motiverade.

– Volontärerna vill ofta jobba mer och mer och vi behöver se till att enskilda personer inte blir för utsatta. Men några av våra volontärer har fängslats och andra riskerar åtal.

Den 14 juli i år greps ledningen för Vjasna: ordförande Ales Bialiatski, vice ordförande Valiantsin Stefanovich och juristen Uladzimir Labkovich, bland annat anklagade för ”skattesmitning”.

– Det är ett hån mot det sunda förnuftet, men med denna förevändning sitter alltså mina kollegor sedan fyra månader tillbaka frihetsberövade, säger Natallia Satsunkievitj.

Trots svårigheterna tycks dock inga tankar finnas på att ge upp människorättsarbetet.

– I Vjasna tänker vi ofta på vad Ales har sagt, att så länge det finns en medlem av Vjasna i frihet kommer vi att fortsätta vår kamp för mänskliga rättigheter i Belarus.

Vera Häggblom
[email protected]

Läs mer om Östgruppen

Läs mer om Ryssland från Amnesty Press

Insiktsfull skildring av Putins Ryssland (7 maj 2020)

Rysslandsdagarna: ”Det är inte bara i storstäderna som människor protesterar” (5 november 2019)

Trots kyligt ryskt klimat – i Murmansk kämpar Maximum för hbtq-rättigheter (11 februari 2019)

Rysslandsdagarna: Förtryck som reaktion på ökande politiskt engagemang (15 november 2018)

Fallet Oleg Sentsov – filmregissören från Krim som dömdes till 20 års fängelse (9 augusti 2018)

Asylsökande Pussy Riot-medlemmar ställer ut i Stockholm (8 juni 2018)

Fotbollsfest, samvetsfångar och propaganda (5 juni 2018)

Det fria ordet i Ryssland i fokus för ny skriftserie (31 maj 2018)

Människorättsförsvarare under allt hårdare tryck i Tjetjenien (4 mars 2018)