Till varje pris – Europa ska hållas stängt

I Libyen sitter tiotusentals migranter och flyktingar i läger. EU har slutit avtal med Libyen för att förhindra att människor ger sig ut till havs. Emma Sofia Dedorson har följt EU:s arbete med Libyen de senaste fem åren – från sjöräddning till stängt hav.

reportage | 2018-04-04
Av: Emma Sofia Dedorson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2018
Kapten Einar Valsson på Týr.

Kapten Einar Valsson på Týr. Foto: Emma Sofia Dedorson

Det är november 2015 och Medelhavet ligger som en rosa spegel i solnedgången. Plötsligt bryts vattenytan av en flock delfiner. Einar Valsson, kapten på den isländska kustbevakningsbåten Týr, blickar ut över vattnet.

– Det är så vackert att det är svårt att tro att det är en dödsfälla. Nu är det ovanligt lugnt trots det goda vädret, säger han.

Jag är ombord när Týr patrullerar Medelhavet inom den EU-koordinerade Operation Triton. Island deltar trots att landet inte är ett EU-land eftersom de tillhör Schengenområdet.

Gränsbevakningspersonal från hela Schengen har specialutbildats av EU:s gränsbevakande myndighet Frontex.

– Jag är så stolt över att Island kan hjälpa EU med gränsskyddet. Särskilt efter alla terrordåd, säger kapten Einar Valsson.

Vad innebär Frontex utbildning?

– Det är stort fokus på mänskliga rättigheter. Mer har jag inte tillstånd att berätta, du får fråga Izabella Cooper, säger Einar Valsson.

Izabella Cooper är talesperson på Frontex och har ordnat så att jag kan vara med ombord. Besättningen har fått tydliga instruktioner om vad de får och inte får prata om. Den italienska kustpolis som är med som översättare har inte tillstånd att uttala sig alls.

– Det ligger i rättsvårdande myndigheters natur att inte kunna ge ut all information, förklarar Einar Valsson.

Jag har följt EU:s hantering av flyktingkrisen på Medelhavet sedan år 2013 då drygt 300 personer drunknade strax utanför den italienska ön Lampedusa.

Tragedin fick den italienska regeringen att dra igång operation Mare Nostrum – ett ambitiöst projekt med sjöräddningsdugliga båtar positionerade nära Libyens kust. Drygt 150 000 personer räddades under det år det pågick. Men när Italien sedan bad EU om ekonomiskt stöd blev de nekade och Mare Nostrum ersattes med Frontex Operation Triton.

De EU-koordinerade båtarna hade inte mandat att rädda liv – bara att bevaka gränserna – och de patrullerar 30–40 sjömil längre norrut än vad Mare Nostrums båtar gjorde.

Gummibåt från isländska fartyget Týr.

Gummibåt från isländska fartyget Týr. Foto: Emma Sofia Dedorson

I december 2014 gick flera organisationer, däribland Amnesty International, ut med en prognos och en uppmaning till EU: Fler än någonsin riskerade att dö på Medelhavet år 2015 om inte omedelbara åtgärder vidtogs. Skepp som inte var utrustade för ändamålet fick agera livräddare eftersom sjölagen kräver att närmsta båt undsätter den som hamnat i sjönöd.

EU kritiserades också av de frivilliga sjöräddare som opererade nära libyska vatten. Jag träffade MOAS (Migrant Offshore Aid Station), Läkare utan gränser och Sea Watch och samtliga menade att EU:s Operation Triton var undermålig i livräddarsyfte.

– Det är självklart att färre liv kan räddas när de är långt borta från det område där flest olyckor sker, sade Regina Catrambone från MOAS.

Själva patrullerade de så nära Libyens territorium de kunde, med avancerade drönare för att snabbt lokalisera båtar i nöd även nattetid.

Regina Catrambone (i mitten) från MOAS.

Regina Catrambone (i mitten) från MOAS. Foto: Emma Sofia Dedorson

Våren 2015 omkom fler människor än någonsin på Medelhavet – precis som väntat. Jag var på plats i Malta i april det året (se Amnesty Press nummer 2/2015) då mer än 800 personer förolyckades i samma förlisning. Bara tretton av dem kunde begravas – varav en pojke i yngre tonåren. Resten försvann i djupet.

EU:s stats- och regeringschefer kallades till krismöte och Sveriges statsminister Stefan Löfven meddelade efter mötet att nu skulle smugglarna stoppas – deras båtar skulle förstöras med militära medel och alla medlemsländer skulle bidra. Man skulle hindra människor från att alls lämna Libyen. När jag då intervjuade Izabella Cooper, talesperson för Frontex, menade hon att Libyens sönderfall var grundproblemet.

– Livräddning är något vi tar på stort allvar och båtar inom Triton räddar tiotusentals människoliv varje år. Men det är inte vårt huvuduppdrag. Grundproblemet är Libyen som är en sönderfallande stat och styrs av miliser. Människosmugglarna är skrupelfria, de skickar ut människor på havet i icke-sjödugliga båtar, sade Izabella Cooper.

Tillbaka till den isländska kustbevakningsbåten Týr. Styrman Kolbeinn Gudmunsson guidar ombord. Där finns flera vapenförråd, hjälmar med skottsäkra visir och flytdräkter med inbyggda skyddsvästar. Varje dag övar de på utryckning – som ombordstigning och kontroll av främmande båtar, samt livräddning. I dag kör de snabba gummibåtar och bordar det egna skeppet. Kolbeinn Gudmunsson visar däcket där räddade migranter får sitta – med en container i mitten ”för kvinnor och barn”.

– Vi är alltid två beväpnade mannar med dem men vi ser till att de får allt de behöver. Jag är sjukvårdsutbildad också, säger han.

– Vårt jobb här är att upptäcka illegal aktivitet och att föra iland obehöriga för registrering, säger kapten Einar Valsson.

Finns det risk att ni missar båtar i nöd när ni rör er så långt ifrån Libyen?

– Nej, inom Triton patrullerar även flyg dagligen, så vi har bra koll på området, svarar Einar Valsson.

Besättningen på isländska kustbevakningsbåten Týr övar ombordstigning.

Besättningen på isländska kustbevakningsbåten Týr övar ombordstigning. Foto: Emma Sofia Dedorson

Tidigare samma år lyckades dock en båt ta sig hela vägen över havet från Libyens kust och upptäcktes inte förrän den hamnade i nöd mellan Grekland och Italien. Detta bekräftar Kolbeinn Gudmunsson.

Den här perioden hösten 2015 är det knappt någon aktivitet i vattnen runt Libyen. Izabella Cooper säger att det är en ”god nyhet” som innebär att ”EU-insatserna haft verkan”.

En ur Týrs besättning som vill vara anonym säger att anledningen till att journalister givits tillstånd att gå ombord är att inget händer:

– De vill att ni ska rapportera att ”flyktingkrisen är över tack vare eu:s insatser”. Vad som sker i Libyen är det ju ingen som vet.

– Att inget händer är en god nyhet du kan skriva om, säger kapten Einar Valsson.

Under sommaren och hösten 2015 kommer de flesta flyktingar till Europa via Turkiet. Dödsolyckorna sker då främst i Egeiska havet mellan Turkiet och Grekland. Där opererar EU:s operation Poseidon.

I slutet av november 2015 kommer EU och Turkiet överens om ett avtal som innebär att alla nya flyktingar som kommer till Grekland från Turkiet ska skickas tillbaka dit.

Människorättsorganisationer protesterar med hänvisning till förbudet att inte skicka tillbaka asylsökande till ett land som inte anses vara säkert. Avtalet träder ändå i kraft i mars 2016 och gäller fortfarande.

Jag kontaktas vid vid flera tillfällen av sjöräddningsorganisationen Sea Watch med bildmaterial och dokument som sägs visa hur libysk kustvakt medvetet får en flyktingbåt att välta, misshandlar migranter och beskjuter livräddare.

– De får pengar direkt från EU för agera bödlar vid gränsen, säger Ruby Hartbrich från Sea Watch.

November 2016 läcker en intern Frontex-rapport till Financial Times. I den anklagas frivilliga sjöräddare för ”samröre med smugglarna”. Financial Times ändrar efter kritik från Frontex ordvalet till att de har ”uttryckt oro för att sjöräddarna blivit en del av smugglarnas affärsidé” när de är positionerade så nära Libyen.

Jag kontaktar Izabella Cooper. Hon vill inte kritisera sjöräddarna eftersom ”det är varje sjöfarares plikt att rädda liv”.

– Men vi önskar att samarbetet oss emellan vore bättre. Att de kunde dela med sig av information om vapen, droger och människosmugglare, säger hon.

Izabella Cooper fortsätter även att kritisera Libyen.

– Libyen är ett land helt utan rättssäkerhet där smugglare kan agera fritt, säger hon.

Hur kommer det sig att Frontex utbildar libysk kustvakt?

– Det får du ta med EUNAVFOR Med som organiserar utbildningen, svarar hon. Frontex har ingen direktkontakt med Libyen på marken.

EUNAVFOR Med är EU:s militär i Medelhavet och nära samarbetspartner till Frontex. På Frontex hemsida står dock att de deltar i utbildningen av libysk kustvakt – men ”till havs” och inte ”på marken” som Izabella Cooper poängterade.

Parlamentets ordförande Antonio Tajani, EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och EU:s utrikespolitiska talesperson Federica Mogherini.

Parlamentets ordförande Antonio Tajani, EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och EU:s utrikespolitiska talesperson Federica Mogherini. Foto: Emma Sofia Dedorson

I februari 2017 sluter EU ett officiellt avtal med Libyen där bland annat utbildning av kustbevakning, utrustning och finansiellt stöd ingår.

I Bryssel är det i juli 2017 högnivåkonferens om migration i Europaparlamentet. Parlamentets ordförande Antonio Tajani, EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och EU:s utrikespolitiska talesperson Federica Mogherini är där.

Hedersgäst är Libyens premiärminister Fayez al-Sarraj. Han leder den FN-erkända GNA-regeringen i Tripoli som har kontroll över en del av Libyen. Fayez al-Sarraj tackar den Europeiska unionen för ”all hjälp hans land fått” men menar att det behövs mycket mer.

– EU:s gräns går i själva verket vid mitt lands södra gräns. Där opererar alla smugglarnätverk, säger Fayez al-Sarraj.

Jean-Claude Juncker lovar ”stora investeringar i Libyen” medan Federica Mogherini koncentrerar sig på samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR på plats i Libyen.

Fayez al-Sarraj leder den libyska regering som erkänns av omvärlden. Regeringen har dock bara kontroll över delar av Libyen.

Fayez al-Sarraj leder den libyska regering som erkänns av omvärlden. Regeringen har dock bara kontroll över delar av Libyen. Foto: Brigitte N. Brantley/Wikimedia

Efter konferensen får jag ett samtal med Europaparlamentets ordförande Antonio Tajani.

Hur kan EU försäkra sig om att Libyen agerar humanitärt?

– Det är viktigt att stötta en enskild part i Libyen och utbilda de libyska gränsvakterna så att de vet hur man agerar humanitärt, svarar Antonio Tajani.

I november 2017 visar CNN bilder på hur migranter i Libyen säljs som slavar. Bilderna chockar omvärlden och tiotusentals människor demonstrerar runt om i världen.

FN-organet IOM (International Organisation for Migration) har redan tidigare samlat bevis för slavhandeln. Migranter i Libyen sätts i läger, fängslas, torteras och vissa gränsvakter samarbetar med de smugglare de får EU-stöd för att motverka, konstaterar IOM i en rapport i april 2017.

Den 12 december 2017 publicerar Amnesty International rapporten ”Libya’s Dark Web of Collusion”. Här riktas skarp kritik mot EU: Europeiska regeringar är medansvariga till de systematiska övergrepp och utnyttjanden som den libyska kustbevakningen, libyska myndigheter och smugglare utsätter flyktingar och migranter för, i syfte att stoppa människor från att korsa Medelhavet.

– Hundratusentals flyktingar och migranter är fast i händerna på libyska myndigheter, miliser, väpnade grupper och smugglare, som ofta arbetar nära tillsammans för ekonomisk vinning. Tiotusentals hålls i överfulla förvar på obestämd tid där de utsätts för systematiska kränkningar, sade John Dalhuisen, Amnestys Europachef.

 Migranter protesterar i ett läger i Gharyan i Libyen den 2 februari 2018 med krav på att få komma till Europa.

Migranter protesterar i ett läger i Gharyan i Libyen den 2 februari 2018 med krav på att få komma till Europa. Foto: Hamza Turkia/Xinhua/TT

Han menade att europeiska regeringar är medansvariga till brotten då de aktivt stödjer de libyska myndigheterna.

Döden på Medelhavet har inte upphört. Den 2 februari befaras omkring 90 migranter, de flesta från Pakistan, ha drunknat utanför Libyen, när deras båt kapsejsade.

Emma Sofia Dedorson
[email protected]

Frontex

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) ska hjälpa EU-länderna och Schengenassocierade länder att skydda de yttre gränserna.

Länderna vid EU:s yttre gräns ansvarar själva för gränskontrollerna, men Frontex kan hjälpa de EU-länder som tar emot många migranter och flyktingar. Frontex samordnar insatser till sjöss, till exempel i Grekland, Italien och Spanien.

Frontex mandat har sedan 2014 utvecklats från att inte innefatta sjöräddning - till att inkludera det symboliskt.

I februari meddelar Frontex att operation Themis ska ersätta Triton – fokus ska nu vara terrorbekämpning och “gömda terrorister bland migranterna”.

Amnestys rapport

Amnestyrapporten ”Libya’s dark web of collusion” bygger på 70 intervjuer med flyktingar i Italien och Tunisien i juli 2017. Enligt Amnesty skickas personer som upptäcks av den libyska kustbevakningen till läger där de intagna utsätts för systematiska kränkningar, däribland tortyr. Omkring 20 000 personer ska finnas i dessa läger.

Amnesty anser att EU är medansvarigt då Europa bistår de libyska myndigheterna med utbildning, utrustning och pengar för att ”stoppa flyktingarna” trots att de är väl medvetna om läget i Libyen.

Migranter och flyktingar

Internationella organisationen för migration, IOM, hade i slutet av september 2017 identifierat över 400 000 migranter i Libyen. 60 procent kom från Afrika söder om Sahara och 30 procent från Nordafrika. FN:s flyktingorgan UNHCR hade 1 december 2017 registrerat över 44 000 personer som flyktingar eller asylsökande i Libyen.

Antalet migranter och flyktingar antas vara mycket högre.

Läs också

Hav eller grav (reportage av Emma Sofia Dedorson 11 juni 2015 – även i Amnesty Press nummer 2/2015)

Spanien anklagas för 15 migranters död – vill ha EU-stöd till att “skydda Europas gränser” (Reportage av Emma Sofia Dedorson 27 mars 2014 – även i nummer 2/2014)

reportage | 2018-04-04
Av: Emma Sofia Dedorson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2018