Right Livelihood: Pristagaren som inte fick komma till Stockholm

Den 1 december delades Right Livelihood Awards ut på Vasamuseet i Stockholm. Priset delas ut för att hedra människor och organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter världen över. I år tvingades en av pristagarna, journalisten Khadija Ismayilova, dock att utebli från utdelningen eftersom regimen i Azerbajdzjan ålagt henne med reseförbud. Till Amnesty Press säger hon att regimen ännu inte har lyssnat på kritik från omvärlden.

Från vänster Colin Gonsalves, Robert Bilott, Yetnebersh Nigussie och Emin Milli, azerisk människorättsaktivist och vd för den oberoende organisationen Meydan TV som ges ut från Berlin, som fick hämta priset åt Khadija Ismayilova. Foto: Izabella Rosengren

Det är kväll och Vasamuseet i Stockholm är vackert upplyst i blått och vitt. Right Livelihood Awards logga rullar på en skärm vid ingången. Inuti mässhallen ståtar världens bäst bevarade 1600-fartyg och runtomkring går människor i festkläder som smuttar på ett glas skumpa. Atmosfären är uppsluppen och det råder en känsla av att de som är här är med om något viktigt, att de är med när historia skrivs. Kanske tänker inte alla riktigt så pretentiösa tankar, men det råder inga tvivel om att de befinner sig här av en viktig anledning.

Det klingar i glasen och Right Livelihood Awards ordförande Ole von Uexkull tar till orda:
– Årets pristagare skyddar liv på tre kontinenter. Med sitt modiga arbete för mänskliga rättigheter, folkhälsa och god samhällsstyrning tacklar de några av världens mest pressande utmaningar. I en tid av alarmerande bakslag för demokratin visar deras framgångar vägen framåt mot en rättvis, fredlig och hållbar värld för alla.

Yetnebersh Nigussie arbetar för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och belönas för ”inspirerande arbete med att främja rättigheter för, och inkludering av, personer med funktionsnedsättning så att alla kan nå sin fulla potential och samhällets attityder förändras”. Foto: Izabella Rosengren

Årets pristagare är människorättsjuristen Colin Gonsalves från Indien, aktivisten Yetnebersh Nigussie från Etiopien, miljöjuristen Robert Billot från USA och journalisten Khadija Ismayilova från Azerbajdzjan som avslöjat korruption på hög politisk nivå. Hon bidrog bland annat till att Telias mutskandal i Azerbajdzjan avslöjades. Reportagen i SVT:s Uppdrag Granskning fick stor uppmärksamhet.

De tre första pristagarna är vackert uppklädda och minglar ödmjukt med inbjudna politiker och viktiga organisationsmänniskor. Khadija Ismayilova däremot, är inte på plats. Istället får hon motta sitt pris via skakig länk från Azerbajdzjans huvudstad Baku. Anledningen är att hon har ålagts med utreseförbud av Azerbajdzjans regering. Ett straff för att hon inte låter sig tystas.

Khadija Ismayilova får priset för sina ”modiga avslöjanden om korruption på högsta politiska nivå genom enastående grävande journalistik”. Det är första gången som någon från Azerbajdzjan har tilldelas Right Livelihoodpriset. Här är hon på länk från Baku vid prisutdelningen. Foto: Izabella Rosengren

– Korrupta regimer får stöd av människors tystnad. Om folk slutar att leva i en lögn kommer diktaturen att falla, säger Khadija Ismayilova från Baku.

Ett par dagar efter prisutdelningen får Amnesty Press tag på Khadija Ismayilova på telefon för en längre intervju.

Du har fått en rad utmärkelser och priser. Vad betyder de för dig?
– De sänder ett väldigt viktigt meddelande till yngre journalister om att vårt jobb inte bara handlar om uppoffringar och straff utan även om bekräftelse och erkännande. De uppmuntrar unga journalister att ägna sig åt grävande journalistik. Sedan uppmärksammar de ju även alla de ämnen som jag har varit med och granskat.

Khadija Ismayilova frigavs i maj 2016 villkorligt och kunde den 27 maj 2016 i frihet sätta sig vid datorn och studera Panamadokumenten. Foto: Aziz Karimov/Wikimedia

År 2015 dömdes du till sju års fängelse som en hämnd för ditt arbete, men frigavs efter nio månader. Du har även utsatts för smygfilmning i ditt hem och andra trakasserier. Funderar du någonsin på att sluta som journalist?
– Aldrig. Jag tänker fortsätta att granska och skriva eftersom det är rätt. Folk ska inte sluta ägna sig åt sådant som är rätt.

Azerbajdzjan ligger på plats 162 av 180 enligt Reporter utan gränsers pressfrihetsindex och regimen försöker bland annat tysta journalister med gratis bostäder. Finns det något utrymme för oberoende journalistik i Azerbajdzjan idag?

– Nej. Vi saknar en plattform att publicera våra berättelser på så vårt enda alternativ är att samarbeta med utländska medier eller exilmedier. Regeringen ger oss inget utrymme att utöva vårt arbete som professionella journalister. Utländska medier blir heller inte ackrediterade och kan därför inte rapportera från Azerbajdzjan.

Polisen i Azerbajdzjan griper ungdomsaktivister vid en protest 26 januari 2013. Foto: Aziz Karimov/Demotix/AI

Du har granskat korruption och var en del av det nätverk som avslöjade att Telia Sonera var inblandade i mutor till presidentfamiljen i Azerbajdzjan. Hur ser du på att svenska UD arrangerade en företagsresa till landet i november?
– Det är viktigt att UD undersöker förutsättningarna. Jag förstår att affärer är viktiga och Azerbajdzjans ekonomi är i behov av utländska investeringar, men Sverige måste se till att det finns en transparens så att företagen som etablerar sig inte behöver betala mutor för att få fortsätta att arbeta i landet. Jag förväntar mig att UD förespråkar transparens innan de etablerar ett samarbete och finns det inget sådant system borde de hjälpa till med att utveckla ett sådant.

Ser du några tecken på att regimen lyssnar på kritik från omvärlden?
– Än så länge nej. Deras uttalande om bättring har inte följts av handling. Inte heller EU har sett till att Azerbajdzjans löften följs upp eller infört sanktioner för att få dem att göra det. Azerbajdzjan kan fortfarande ta med sina smutsiga pengar till europeiska länder.

Konflikten kring Nagorno-Karabach är fryst sedan år 1994 men våren 2016 utbröt nya strider. Foto: Karta: Clevelander

På vilket sätt påverkar den frysta konflikten om Nagorno-Karabach mellan Azerbajdzjan och Armenien civilsamhället och arbetet för mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan?
– Det är en humanitär katastrof och massa människor lider av krisen. Det finns ingen internationell närvaro i Nagorno-Karabach och det är ett stort problem. Azerbajdzjans regering använder konflikten som en ursäkt för att inte fixa problem inom landet. De menar att det internationella samfundet inte bryr sig om konflikten, vilket de har rätt i, och använder detta som en ursäkt att inte lyssna på det internationella samfundet i andra avseenden. En konflikt rättfärdigar inte brott mot mänskliga rättigheter, men när det internationella samfundet inte höjer sin röst undergräver de mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan.

Izabella Rosengren
[email protected]

Läs också

Chef för UD-finansierat institut har nära koppling till diktatur (DN 19 december 2017)

Another wave of trials of independent journalists in Azerbaijan (Reportrar utan gränser 14 december 2017)

Azerbaijan’s unlawful detention of Ilgar Mammadov leads to unprecedented infringement proceedings with a referral to the Strasbourg Court (Amnesty International 6 december 2017)

Azerbaijan: New blow for justice as lawyers excluded from trials (Amnesty International 1 december 2017)

EU must use Brussels summit to demand end to crackdown in Azerbaijan (Reportar utan gränser 13 november 2017)

Azerbaijan detains head of Turan news agency (Committee to Protect Journalists 24 augusti 2017)

Läs mer om Azerbajdzjan från Amnesty Press

Massgripanden av hbtqi-personer i Azerbajdzjan – alla är frisläppta efter internationella protester (8 oktober 2017)

Azerbajdzjan hotar att svartlista reporter efter reportage i Amnesty Press (3 september 2017)

Konflikten om Nagorno-Karabach: Armenien och Azerbajdzjan rustar för strid (15 augusti 2017)

Azerbajdzjan i Europarådet: Kaviardiplomati för att tysta kritik (8 juni 2017)

Medie(o)frihet i öst (2 februari 2017)

ALMEDALEN2016: Konflikter i medieskugga (9 juli 2017)

Khadija Ismayilova: ”Jag fortsätter arbeta som journalist” (18 juni 2016 – även i nummer 2/2016)

Azerbajdzjans president Ilham Alijev besöker USA:s dåvarande utrikesminister John Kerry i Washington den 30 mars 2016. Foto: U.S. Department of State

Nagorno-Karabach: Armenien hotar med fullt krig och Turkiet lovar stödja Azerbajdzjan (4 april 2016)

Lagar mot diskriminering – bra men sedan ska de genomföras (24 februari 2016)

Nagorno-Karabach en fryst konflikt som väntat på en lösning i över 20 år (17 april 2015)

”Värre än någonsin för människorättsförsvarare i Azerbajdzjan” (10 oktober 2014)

Armenien- Azerbajdzjan: En frusen konflikt på Europas bakgård riskerar att återgå i krig (21 februari 2013)

Arabisk vår kan nå Azerbajdzjan - ursinnet växer över brist på yttrandefrihet (13 april 2011)