”Jag mötte en kvinna som tvingats välja vilket av sina två barn hon skulle bära med sig när hon flydde från Sydsudan”

I östra och centrala Afrika fortsätter flyktingsituationen att förvärras. Inbördeskriget i Sydsudan har gjort att många människor flyr till Uganda och Kenya och Somalia är fortfarande instabilt. Victor Nyamori från Amnestys regionala kontor i Nairobi har mött flyktingar i sitt utrednings- och lobbyarbete och berättar här om sitt arbete.

reportage | 2017-10-02
Av: Ida Lundborg
Flyktingar från Sydsudan anländer till Uganda i mars 2017.

Flyktingar från Sydsudan anländer till Uganda i mars 2017. Foto: UNHCR/David Azia

I början av september var Victor Nyamori från Amnestys regionala kontor i Nairobi på besök i Stockholm. Mellan radiointervjuer, seminarier och möten med Utrikesdepartementet fick jag chans att prata med honom om hur en utredningsresa går till och hans erfarenheter från den senaste resan till Uganda, dit nu en dryg miljon flyktingar från Sydsudan har tagit sin tillflykt.

– En mix mellan utredningsarbete- och påverkansarbete.
Så beskriver Victor Nyamori sin roll på Amnestys regionala kontor i Nairobi, Kenya. Hans arbete sker både lokalt, regionalt och internationellt, där han träffar såväl människor på flykt som politiska ledare i regionen och på olika sätt sprider information från Amnestys utredningsarbete.

Victor Nyamori har under hösten 2016 och våren 2017 medverkat i flera utredningsresor till Kenya och Uganda för att utreda villkoren för de närmare två miljoner flyktingar som lever i dessa länder.

Till följd av den fortsatta våldsamma konflikten i Sydsudan är sydsudanesiska flyktingar nu den tredje största gruppen flyktingar i världen. Enligt UNHCR var Uganda det land i världen som under år 2016 tog emot flest nya flyktingar. 736 200 människor lämnade Sydsudan och nästan en halv miljon av dessa sökte sig till Uganda.

Så hur förbereder och genomför du en utredningsresa till en plats där människor kan vara traumatiserade, där de humanitära villkoren är svåra eller omgivningen osäker?

– Det är mycket viktigt att ha bra kontakter på plats med berörda människor, lokala ledare, journalister och andra som har aktuell information om situationen så att vi är förberedda och kan ta oss till den plats vi vill och prata med de människor vi vill träffa, svarar Victor Nyamori. Säkerhet är också centralt. I Uganda har vi sedan flera år ett samarbete med en chaufför som vi litar på, och om vår utredning gäller känsliga frågor måste vi vara särskilt noggranna med var vi övernattar och hur vi rör oss i området. Innan vi genomför våra intervjuer kan vi ofta behöva förflytta oss en bra bit bort från bilen vi rest dit i, eftersom bilen kan dra till sig uppmärksamhet.

Victor Nyamori på besök hos Amnesty i Stockholm.

Victor Nyamori på besök hos Amnesty i Stockholm. Foto: Ida Lundborg

Inför varje resa informerar teamet regeringen i det aktuella landet om att de ska komma, vad syftet är med resan och vilka frågor man har tänkt kartlägga.

– Att vi har tillstånd för resan från landets regering är avgörande och det kan bli svårigheter om man kommer till en checkpoint längs vägen och inte har ett skriftligt tillstånd att visa upp, förklarar Victor Nyamori. När vi kommer till en by eller ett flyktingläger ser vi också först till att informera byledare och de organ som driver lägret om att vi är där och varför. Människor är nästan alltid beredda att tala med oss, men vi måste förstås försäkra dem om att vi hanterar uppgifter om deras identitet konfidentiellt och att tolkarna vi använder följer samma regler.

Victor Nyamori minns särskilt en sydsudanesisk kvinna han träffade i ett flyktingläger i norra Uganda.
– Hon var rörelsehindrad och hade två barn. När tvingades fly ställdes hon inför att behöva välja vilket av sina barn hon skulle ta med sig, eftersom hon på grund av sin funktionsnedsättning inte skulle klara av att bära båda längs vägen. Det barn hon lämnade kvar plockades upp längs vägen av en pastor, och ungefär ett år efter att de skiljts åt kunde kvinnan återförenas med sitt barn.

– Men det är många berättelser som inte slutar så lyckligt, fortsätter han. Många ser sina anhöriga bli dödade, torterade eller våldtagna eller utsätts själva. Många skiljs från sina anhöriga under kaoset i flykten och får sedan veta att deras familjemedlemmar dödats eller omkommit under den svåra flykten till fots. Förutom detta ser vi också kränkningar av rätten till åsikts- och föreningsfrihet i den pågående konflikten mellan regeringsstyrkor och oppositionsgrupper.

I Kenya placeras flyktingar i läger som Ifo 2-lägret i Dadaab med drygt 23 000 invånare. I september fanns enligt UNHCR nästan 240 000 flyktingar i Dadaab-komplexet som Kenyas regering vill stänga. 95 procent av invånarna kommer från Somalia.

I Kenya placeras flyktingar i läger som Ifo 2-lägret i Dadaab med drygt 23 000 invånare. I september fanns enligt UNHCR nästan 240 000 flyktingar i Dadaab-komplexet som Kenyas regering vill stänga. 95 procent av invånarna kommer från Somalia. Foto: UNHCR/Assadullah Nasrullah

Merparten av de människor som flyr Sydsudan söker sig söderut över gränsen till Uganda, ett land vars flyktingpolicy ofta beskrivs som progressiv, inte minst i förhållande till den strikta lägerpolicy som gäller i grannlandet Kenya.
– Systemet i Uganda är i sig mycket bra, eftersom det bygger på att flyktingar ska kunna bli självständiga och försörja sig själva, säger Victor Nyamori.

Principen i Uganda är att en flykting som anländer till landet ska få material för att bygga en egen enkel bostad och förses med en bit mark som hen kan odla för sin egen försörjning. Flyktingarna får röra sig i princip fritt i landet och ska ges tillgång till skolgång och annan samhällsservice på samma sätt som medborgare i landet.

Flyktingar från Sydsudan sitter i skolbänken i ”Yangani Progressive Primary School” i Yumbe i norra Uganda. Trots stora svårigheter försöker Uganda ge flyktingar skolundervisning och hälsovård.

Flyktingar från Sydsudan sitter i skolbänken i ”Yangani Progressive Primary School” i Yumbe i norra Uganda. Trots stora svårigheter försöker Uganda ge flyktingar skolundervisning och hälsovård. Foto: UNHCR/Isaac Kasamani

Men den nuvarande situationen, där en dryg miljon flyktingar kommit till Uganda från Sydsudan sedan år 2013, de flesta dessutom under det senaste året, innebär stora utmaningar.
– Bristen på odlingsbar mark är stor i norra Uganda där de flesta flyktingarna befinner sig, vattentillgången är hotad, matransonerna har fått minskas till ett mål om dagen och skolorna är överfulla och dåligt utrustade. Hittills har Uganda endast fått in en bråkdel av det ekonomiska stöd från det internationella samfundet som man angett som nödvändigt för att kunna hantera situationen.

Situationen i Sydsudan och Uganda är komplex och Victor Nyamori listar de främsta rekommendationer Amnesty gör gentemot de många aktörer som är inblandade:

  • Konflikten i Sydsudan, som är roten till flykten därifrån, måste få ett slut.
  • FN:s säkerhetsråd bör införa ett vapenembargo gentemot Sydsudan.
  • Flera aktörer i konflikten har sannolikt begått folkrättsbrott och dessa måste ställas till svars.
  • Uganda, som har egna styrkor i Sydsudan, behöver använda sin röst i regionen för att bli en del av lösningen på konflikten.
  • Flyktingar i Uganda behöver få långsiktigt stöd så att de kan få en framtid och inte bara överlever dagen.
  • Uganda måste få tillräckligt stöd, ekonomiskt och på andra sätt, från det internationella samfundet

– För att människorättskränkningarna i Sydsudan ska upphöra och Uganda ska få det stöd man behöver krävs att det som händer i Sydsudan uppmärksammas mer så att det kommer upp på staters agenda, betonar Victor Nyamori. Därför är Amnestys arbete med att dokumentera och sprida information om situationen i Sydsudan och Uganda så viktigt.

Ida Lundborg
[email protected]
Ida Lundborg är sakkunnig på Flyktingkampanjen hos svenska Amnesty

Läs också
Uganda: "Help has not reached me here" - Donors must step up support for South Sudanese refugees in Uganda (rapport från Amnesty International 18 juni 2018)

UNHCR:s senaste rapport om flyktingläget i världen

Bakgrund/ Konflikten i Sydsudan

När ett fredsavtal slöts i Kenya år 2005 mellan regeringen i Sudans huvudstad Khartoum och rebellrörelsen SPLM i södra Sudan inleddes en process som gav hopp om en lösning på den konflikt som hade inletts vid Sudans självständighet 1956. Vapenvila ingicks, en enhetsregering bildades och förhandlingar inleddes om hur staten Sudan skulle kunna delas. Gränsdragningsproblem fanns, liksom en dispyt om oljan, där Sydsudan har oljefälten medan Sudan har utskeppningshamnarna.

Efter en folkomröstning kunde den nya staten Sydsudan utropas den 9 juli 2011. En FN-styrka hade skickats till landet för att övervaka fredsprocessen och många flyktingar började återvända hem.

Omkring 17 000 personer har sökt FN-skydd i Wau i Sydsudan efter nya strider.

Omkring 17 000 personer har sökt FN-skydd i Wau i Sydsudan efter nya strider. Foto: UN Photo/Nektarios Markogiannis

Den 15 december 2013 bröts den bräckliga, men dittills i princip fredliga, uppbyggnaden av en ny nation i Afrika. President Salva Kiir anklagade sin vicepresident Riek Machar för att ha försökt inleda ett kuppförsök. Det som började som sammanstötningar mellan olika förband inom armén utvecklades snart till ett fullskaligt inbördeskrig som också har fått etniska förtecken. Under kriget mot regeringen i Khartoum tillhörde Salva Kiir och Riek Machar olika sidor och har också sitt stöd bland olika folkgrupper i Sydsudan. Uganda har skickat soldater för att stödja Salva Kiirs regering.

Trots försök från det regionala samarbetsorganet IGAD, där Djibouti, Eritrea, Etiopien, Kenya, Somalia, Sudan, Sydsudan och Uganda ingår, att förhandla fram vapenvila har kriget fortsatt. Även Afrikanska unionen, EU, Kina, USA, Storbritannien och Norge har varit involverade i försök till en fredlig lösning, hittills utan resultat.

Kriget har haft en förödande inverkan på den unga staten. Hur många som har dödats är osäkert men av en befolkning på cirka 12 miljoner har cirka 3,5 miljoner tvingats lämna sina hem. Av dessa har cirka 1,5 miljoner flytt till grannländerna. Under år 2016 kom varningar om att hungersnöd bredde ut sig i delar av Sydsudan och att människor hotades av svält. Fruktansvärda övergrepp mot civila har också rapporterats under det inbördeskrig som nu snart har pågått i fyra år.

Ulf B Andersson

Läs mer
Warring parties in South Sudan show ‘little interest’ in pushing peace process forward – UN envoy (UN News Centre 26 september 2017)

In UN address, South Sudan urges balanced approach to peace, development (UN News Centre 23 september 2017)

Läs mer från Amnesty Press
Edmund Yakani från Sydsudan – Årets människorättsförsvarare ( 12 april 2017)

Sydsudan: Krav på vapenembargo vid sidan av skyddsstyrka (30 september 2016)

Ett års krig i Sydsudan: Tusentals har flytt till norra Uganda (16 december 2014)

Svältkatastrof hotar Sydsudan (25 juli 2014)

Sydsudan: Slumpartad statskupp som hotar det nya landets framtid (Amnesty Press 3 januari 2014)

De överlevde massakern i Wara (Amnesty Press nr 1/2012)

Nu har censur införts (Amnesty Press nr 1/2012)

Södra Sudan halvvägs mot självständighet (Amnesty Press 5 april 2011)

reportage | 2017-10-02
Av: Ida Lundborg