ALMEDALEN: Vård till papperslösa - bättre information eller förnyad lagstiftning?
Lagen om papperslösas rätt till ”vård som inte kan anstå” trädde i kraft den 1 juli 2013. Ett år senare granskades den nya lagen vid ett seminarium under Almedalsvecka.
reportage | 2014-07-01 Av: Andrea Pettersson |
Emma Henriksson, KD, Maria Ferm, MP, Fredrik Lundh Sammeli, S.Hannes Olauson, ordöfrande Läkare i Världen Foto: Andrea Pettersson
Sverige har internationellt sett varit sena med att arbeta för lika vård till alla oavsett juridisk status. Detta framkom redan år 2007 då FN:s speciella rapportör för allas rätt till psykisk och fysisk hälsa, Paul Hunt, kritiserade Sveriges dåvarande lagstiftning för att bryta mot de FN-konventioner och åtaganden som Sverige gjort. Rekommendationen var förändrad lagstiftning för att ge lika vård till asylsökande och papperslösa som till den övriga befolkningen.
Lagen om papperslösas rätt till ”vård som inte kan anstå” trädde i kraft den 1 juli 2013 och kan ses som ett steg i rätt riktning. Precis ett år senare släpper organisationen Läkare i Världen en uppföljande rapport där man konstaterar att tillgången till vård för Sveriges papperslösa fortfarande är bristfällig, och man menar att just formuleringen ”rätt till vård som inte kan anstå” är ett av de största problemen.
Rapporten diskuterades på tisdagen under Almedalsveckan i en paneldebatt arrangerad av Läkare i Världen. Undersökningen som organisationen gjort visade att en femtedel av de som sökt vård efter att ha varit i kontakt med organisationen nekats subventionerad vård i den offentliga sjukvården på felaktiga grunder. Den vanligaste anledningen uppgavs vara att vårdpersonal inte känner till lagen. Papperslösa har tvingats betala tusentals kronor i osubventionerade patientavgifter och de har själva behövt upplysa vårdpersonal om den nya lagen.
Ett exempel är patienten ”Anna”, en av rapportens papperslösa intervjupersoner, som nekats vård då den inte ansågs ”supernödvändig” på ett sjukhus, och sedan skickats direkt till akuten när hon med hjälp av Läkare i Världen fått träffa en läkare. Oacceptabelt, men inte ovanligt, menar organisationen som påpekar att papperslösa dessutom är en extra utsatt grupp där många inte behärskar språket och har dålig kännedom om sina rättigheter.
Läkare i världen anser att huvudansvaret för bristerna ligger på chefer på vårdinstanser, tjänstemän inom landstinget och politiker och bjöd därför in tre av riksdagspartiernas migrationspolitiska talespersoner för att delta i diskussionen.
Socialdemokraternas Fredrik Lundh Sammeli berättar under samtalet att partiet ställde sig bakom lagförslaget när det skapades men att man vill ha uppföljning och utvärdering innan man vidtar vidare åtgärder.
Under en intervju med Amnesty Press säger Hannes Olauson, ordförande för Läkare i Världen, att just Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna varit en av de största bromsklossarna i arbetet med lika vård för alla. Istället har man stått närmst Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Ett annat stort stöd har varit vårdförbunden.
– För bara några veckor sen gick 23 vårdförbund ut med gemensamma riktlinjer till vårdpersonal och de har varit väldigt tydliga med att de anser att vård ska ges efter behov och på lika villkor, säger Hannes Olauson.
I en utredning i februari i år slog Socialstyrelsen fast att ”vård som inte kan anstå” inte är ett medicinskt tillämpligt i sjukvården och riskerar att äventyra patientsäkerheten. Prioriteringscenter i Linköping menade även att lagen strider mot människovärdesprincipen som innebär att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av juridisk status.
Maria Ferm från Miljöpartiet hoppas att under nästa mandatperiod kunna erbjuda vård på lika villkor men påtalar att det idag inte finns några hinder för enskilda landsting att erbjuda detta redan nu, något som Sörmlands och Västmanlands landsting redan har gjort.
Kristdemokraternas migrationspolitiska talesperson Emma Henriksson menar att lagen är viktig men att det är kunskapsbristen som skapar störst problem, och att man måste öka kunskapen om bemötande och vilka rättigheter nuvarande lagstiftning ger.
Hannes Olauson från Läkare i Världen vänder på problemställningen; informationen är otydlig just eftersom lagen är otydlig:
– Lagen måste förändras, det är grunden, men man måste jobba parallellt med att informera om hur lagen ser ut. Ett stort problem med informationsspridningen är just godtyckligheten i lagen. Tolkningen missuppfattas och den största vinsten med en ny lag är att informationen till vårdgivaren blir mycket enklare.
Åsikterna om vilken strategi som är effektivast – mer information, goda exempel eller förändrad lagstiftning – går isär. Tisdagsmorgonens något ljumma debatt och det låga besöksantalet ger dock aningar om att papperslösas rätt till lika vård fortfarande är en sakfråga som främst engagerar de närmst berörda parterna.
Andrea Pettersson
Läkare i Världen är ett nätverk av internationella humanitära organisationer som arbetar för alla människors lika tillgång till hälso- och sjukvård. I Sverige drivs en klinik för papperslösa och organisationen arbetar dialog med myndigheter och politiker för att förbättra vårdläget för landets papperslösa.
Lagen
Lagen om ”vård som inte kan anstå” innebär att landsting vid behov ska erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till papperslösa. Det inkluderar bland annat omedelbar vård, vård och behandling av sjukdomar och skador där en fördröjning kan innebära allvarliga följder för patienten och vård för att undvika mer omfattande vård och behandling i framtiden samt mödravård. Det är den behandlande läkaren eller ansvarig vårdpersonal som förutsätts ha kompetens att avgöra vad som i det enskilda fallet utgör allvarliga följder, ett mer allvarligt sjukdomstillstånd, mer omfattande eller resurskrävande vård och vilka följdinsatser som behövs utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.
Källa: Socialstyrelsen
reportage | 2014-07-01 Av: Andrea Pettersson |