”Vi måste protestera högt”

• Min historia är inte unik. Mina erfarenheter delas av miljoner andra kvinnor. Men jag vill inte hålla tyst. Jag vill berätta dessa kvinnors dolda historier om förtryck.

Taslima Nasrin föddes för 40 år sedan i dåvarande Östpakistan i en muslimsk medelklassfamilj. Hon uppfostrades som alla andra kvinnor i landet till att anpassa sig till den traditionella kvinnorollen. Men med ett undantag. Hennes far ville att hon skulle läsa vidare och bli läkare. Hans mål var att hon skulle bli oberoende men samtidigt försökte han gifta bort henne.

När han slog henne trodde Taslima Nasrin att det bara var bra för hennes uppfostran. Hon fick inte lämna hemmet utom när hon gick till skolan. Eftersom hon var hemma så mycket kom hon att bli en passionerad läsare, skrev poesi och gömde alla böcker hon läste. Det ansågs inte nyttigt att kvinnor läste för mycket. Men med tiden började hon fundera över sin uppfostran.

Varje morgon läste familjen ur Koranen på arabiska. När Taslima Nasrin frågade sin mor vad orden betydde fick hon till svar att det inte var viktigt. Det viktiga var att läsa Koranen med glädje. Men Taslima Nasrin ville förstå och när Koranen översattes till bengali började hon kritisera dess budskap.

• Jag upptäckte att kvinnor ansågs vara underordnade män. Två kvinnors vittnesmål motsvarade en mans. Om en kvinna våldtogs måste hon ha fyra vittnen för att bevisa det. Män fick ha fyra fruar. Kvinnor skulle bära slöja, stanna hemma och ta hand om barnen oavsett om de ville något annat.

I praktiken innebar det enligt Taslima Nasrin att kvinnor var beroende av männen och sågs som svaga. Att de skulle tas om hand och kontrolleras, både till kropp och själ.

Taslima Nasrin menar att Koranens innehåll är förlegad och att civila, sekulära stater är helt nödvändiga i hela världen.

• I Gamla testamentet står det om konkubiner och polygami men det utövas inte inom judendomen och kristendomen. Islam kan också förändras. Stening kan till exempel bli illegalt.

Hennes åsikter är kontroversiella men hon har ändå lyckats få sin poesi och sina romaner publicerade. Samtidigt har hon betalat ett högt pris och är både älskad och hatad. Sedan början av 90-talet har islamistiska fundamentalister fört en kampanj mot henne. När hennes bok Laija, som betyder skam, kom ut gick 14 olika politiska och icke-politiska organisationer i Bangladesh för första gången samman och startade våldsamma demonstrationer, utropade generalstrejker, blockerade regeringsbyggnader och krävde att hon skulle avrättas.

För snart tio år utfärdade organisationen Islams soldater en fatwa mot henne eftersom hon hade kritiserat islam. Hon fick ett pris på sitt huvud, sattes i husarrest och regeringen bad henne att sluta skriva. Till slut blev hon utslängd från Bangladesh.

• På grund av religion, våld, orättvisa, analfabetism och okunnighet har mina böcker bannlysts och jag kan inte återvända hem.

Idag lever hon i exil i Europa och vägrar ge upp sin kamp.

• Jag vill att kvinnor inser att de är förtryckta men att de inte behöver vara det. Vi måste kämpa och protestera högt. Jag ångrar inget jag har gjort eller skrivit hittills utan är bara mera hängiven kampen för kvinnors mänskliga rättigheter. Jag vägrar att kompromissa till den dag jag dör.

Text och bild: Camilla Törngren