En timme för de mänskliga rättigheterna

reportage | 2005-04-06

I Stockholm träffas riksdagsledamöter i riksdagens grupp för mänskliga rättigheter regelbundet för att tillsammans med en representant från svenska Amnesty diskutera mänskliga rättigheter och skriva under vädjandebrev.

Några av de frågor som diskuteras på mötena är dödsstraff, fängslade parlamentariker och kränkningar mot människorättsförsvarare. Arbetet i riksdagsgruppen sker på frivillig basis och en styrgrupp, med en representant från varje parti, träffas en timme i månaden.

  • Det har ett viktigt symbolvärde att alla partier finns representerade, menar Veronica Palm, socialdemokratisk riksdagsledamot och ordföranden i riksdagens grupp för mänskliga rättigheter.

Varför träffas ni så sällan?
- Vi har lyckats hitta en tid som fungerar för de flesta i styrgruppen, men det har varit svårt, det är ledamöternas tid och möjlighet som styr, säger Veronica Palm.

  • Det är klart att vi skulle kunna göra mer men det här är något vi gör vid sidan av det ordinarie arbetet, säger Inger René, moderat riksdagsledamot och vice ordförande i gruppen.

Inger René är vice ordförande
i riksdagens grupp för mänskliga
rättigheter

Gruppens huvudsakliga uppgift är att skriva under vädjandebrev författade av Amnesty. Breven uppmärksammar en person någonstans i världen, vars mänskliga rättigheter har kränkts. Breven vädjar, ofta till landets regeringen eller president, att agera för att personen i fråga ska behandlas rättvist och i enlighet med landets lagstiftning och de internationella konventioner landet förbundit sig att följa.
Förutom att skriva under vädjandebrev och samtidigt hålla sig informerad om situationen för mänskliga rättigheter i ett speciellt land eller region försöker gruppen också engagera intressanta talare att delta på mötena. Ibland arrangeras seminarium där aktuella ämnen inom mänskliga rättigheter diskuteras.

Ordföranden Veronica Palm, beskriver gruppens möten som snabba och effektiva men instämmer med Inger René om att det alltid kan göras mer för att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i Sverige och runt om i världen. Som socialdemokratisk riksdagsledamot är Veronica Palm ledamot i utrikesutskottet och kan enkelt koppla samman det ordinarie riksdagsarbetet med arbetet som gruppen för mänskliga rättigheter gör.

Finns det risk att fokus på mänskliga rättigheter förflyttas bort från riksdagen i och med att ämnet diskuteras i en egen arbetsgrupp?

  • Nej, det tror jag inte, säger Palm. Gruppen har ingen legal status, arbetet i gruppen är helt frivilligt och sker utanför ordinarie arbetstid.

Veronica Palm är gruppens ordföranden

För att så många politiker som möjligt ska kunna ställa sig bakom det arbete som gruppen för mänskliga rättigheter gör är dess åtagande begränsat till tre teman: dödsstraff, kränkningar mot människorättsförsvarare och fängslade parlamentariker.
- Det är en begränsning som den nuvarande gruppen har gjort men som samtidigt innebär att det är mycket som de inte kan ta upp, säger Maja Åberg, informationsansvarig på Amnesty och kontaktperson för riksdagsgruppen.
Gruppen kritiserar bland annat, med jämna mellanrum, USA:s tillämpning av dödsstraff.
- Och även om några partier är USA-vänliga kan alla kritisera landets utdömande av dödsstraff, menar Veronica Palm.

Initiativet till en riksdagsgrupp för mänskliga rättigheter togs av socialdemokraten Hans Göran Franck år 1993. Franck var själv riksdagsledamot och en av grundarna till svenska Amnesty. Hans engagemang och intresse för mänskliga rättigheter spreds framgångsrikt bland kollegorna i riksdagen och gruppen har idag runt 100 medlemmar.

Amnestys Maja Åberg deltar på styrgruppens möten och förbereder vädjandebrev som politikerna får information om och bakgrund till och förhoppningsvis också väljer att skriva under. Ett fåtal gånger har det hänt att ledamöterna har önskat att ett vädjandebrev ska ställas till en annan person än det först var tänkt. Någon gång har man också önskat att en formulering i brevet skrivs om. Breven kan handla om att uppmärksamma en parlamentariker som fängslats utan rättslig prövning eller något annat som faller inom riksdagsgruppens åtagande. Genom breven hoppas man kunna skapa opinion och förändring. Förhoppningarna är stora att de svenska politikernas underskrift ska väga tungt i handen hos andra länders makthavare.

  • Ja, det inbillar jag mig, eftersom vi representerar Sveriges riksdag och svenska folket, säger René.
  • Det är mängden brev som gör skillnad. Parlamentarikers underskrift kan ge en extra tyngd men det gör ingen skillnad i sakfrågan, säger Palm som uppskattar det konkreta arbetet som vädjandebreven innebär.

Efter gruppens möten placeras vädjandebreven under några dagar i huvudentrén till riksdagen för att ge fler politiker möjlighet att skriva under. Breven skickas därefter vidare till makthavare världen över.

Genomsyras riksdagens arbete av ett mänskliga rättighetersperspektiv?
- Jag tycker att Sveriges riksdagsledamöter har ett humant människoperspektiv. Vi har samma grundperspektiv angående mänskliga rättigheter men använder oss av olika arbetssätt för att nå dit, säger René.

Trots brist på marknadsföring ser Veronica Palm ett intresse för gruppen för mänskliga rättigheter bland riksdagsledamöter och ett växande intresse för ämnet generellt. Många av politikerna reser mycket, både i arbetet och privat och blir på så sätt varse om situationen för mänskliga rättigheter runt om i världen.

Styrgruppen består i dag enbart av kvinnor och Maja Åberg berättar att arbetet för mänskliga rättigheter generellt tenderar att locka fler kvinnor än män. Men varken Inger René eller Veronica Palm uppfattar dominansen av kvinnor i styrgruppen som ett problem.
- Jag har inte tänkt på det, säger René.
- Nej, det är inte ett problem. Det är möjligt att vi reagerar starkare på frågor som handlar om kvinnor, men jag tror inte det, säger Palm.
Hon tror dock att hennes reaktion förmodligen hade varit starkare om gruppen enbart bestått av män. Palm menar att där män samlas finns också en maktkoncentration.

Finns det någon fråga du känner extra starkt för?
- Kvinnofrågor, kvinnor och barn. Och dödsstraff, det är så makabert. Det är ovärdigt av ett land, speciellt demokratiska nationer, att tillämpa dödsstraff, säger Veronica Palm.

Inger René berättar om den stora frihet hon känner i sitt arbete som riksdagsparlamentariker. Hon menar att hon som riksdagspolitiker kan vara kritisk på ett sätt som regeringspolitiker kan tycka är bekymmersamt. Under sina resor runt om i världen ges hon tillfälle att ställa kritiska frågor till andra länders regeringar. Det kan handla om exempelvis dödsstraff eller situationen för mänskliga rättigheter i ett land, frågor som kan vara problematiska för regeringspolitiker som ofta måste tänkta på relationen länderna och regeringarna emellan.

Vilken är den viktigaste människorättsfrågan i Sverige idag?
- Att kvinnor och män har lika skyldigheter och rättigheter, svarar Inger René.
Och i världen?
- Samma som i Sverige, att kvinnor och män har lika skyldigheter och rättigheter. Men barns rättigheter är såklart också viktiga, betonar René. Det är nästan omöjligt att svara på den frågan.

Text och bild: Lina Landell
praktikant Amnesty Press och media

reportage | 2005-04-06