150 tonåringar diskuterade kvinnoförtryck och fattigdom

Kicka makthavare som Bush och påven. Skriv nya lagar. Utbilda barn och ungdomar. Åsikterna om hur man uppnår jämställdhet var många när 150 skolungdomar den 18 oktober träffades för att diskutera jämställdhet och fattigdom i regi av Sidas ungdomssatsning, Zenit.

Maria och Sara är bland de första som hittar till sitt bord i Kulturhusets konferenssal. Än så länge är de osäkra på vad dagen går ut på, men ämnet jämställdhet och fattigdom verkade intressant när läraren i samhällskunskap frågade om de ville delta.
- Jag kan bara tänka mig hur det är för tjejer i fattiga länder, till och med i Sverige märker man ju att tjejer och killar behandlas olika. I skolan till exempel får killarna alltid mer uppmärksamhet medan vi tjejer förväntas vara så himla skötsamma, säger Maria.
Sara nickar:
- Ja, och i min skola blir tjejer som väljer träslöjd retade av läraren. De tror typ att man inte kan något.

Linda Harling och Staffan Kahn presenterade nedslående statistik, men orättvisorna minskar sakta men säkert försäkrade de.

Konferencier Linda Harling från Zenit tar mikrofonen och hälsar alla välkomna.
- Okej, varför är vi här idag? frågar hon sin kollega Staffan Kahn.
Han ber deltagarna vid fyra bord resa sig.
- Ni representerar alla fattiga i världen. De som lever under en dollar per dag. Inte får gå i skolan. Inte får sjukvård och knappt har mat för dagen. Den här gruppen består av främst av flickor och kvinnor, visste ni det?
- Endast en procent av världens samlade förmögenhet ägs av kvinnor. Bara 77 procent av alla flickor går i grundskolan. Kvinnor tjänar 75 procent av männens lön. Siffrorna talar sitt tydliga språk, kvinnor förtrycks av gamla värderingar som ibland tvingar in dem i hemska situationer, säger Linda.
Ett av de mest akuta problemen, den växande prostitutionen i Östeuropa.
- I dessa länder arbetar Sida extra mycket med att informera om hiv och vikten av preventivmedel, men den sista tiden har vi mött motstånd. USA:s president Bush pumpar in massor med pengar i den kristna högern vars organisationer propagerar mot preventivmedel, fortsätter hon.
- Han, Bush, han är old school, säger en kille i publiken.

- Bosniska kvinnor har det ännu värre idag än innan kriget, men engagemanget för förändring växer bland de unga, säger Amela Mulahailovic.

Amela Mulahailovic, 21, anses vara en av de främsta ungdomsrepresentanterna för jämställdhetsfrågor i Bosnien och hon är inbjuden för att berätta om sitt arbete. Hon berättar att bosniska kvinnor ständigt diskrimineras inom sjukvården och skolorna, men den gammalmodiga arbetsmarknaden är det största problemet. Bara 37 procent av de bosniska kvinnorna arbetar och hälften saknar sjukförsäkring.
- Den generella arbetslösheten är hög och de första som slås ut är kvinnorna. Föräldrarna tillåter sällan att döttrarna läser på universitet och då kan de inte konkurrera om de nya jobben. Utan jobb, inget skyddsnät. Det är bara att stanna hemma.
De som ändå lyckas ta sig in på arbetsmarknaden blir ofta orättvist behandlade.
- Det finns ett osynligt glastak, kvinnorna kan arbeta upp sig till en viss nivå och sedan är det stopp. Det finns nästan inga kvinnliga chefer i Bosnien.
En medarbetare på Zenit frågar Amela varför hon är annorlunda. Hon skrattar:
- Jag gillar inte när andra säger vad jag får och inte får göra.

Josefine, Tannaz, Daniela och Rasmus från Matteusskolan tror inte att man kan lagstifta bort kvinnorförtrycket. Information är lösningen.

Efter föreläsningen träffas fyra elever från Matteusskolan i Stockholm i lobbyn. De är nöjda över att just de fick representera skolan. Utbildningen ökar chanserna att kunna påverka, säger de.
- För mig är feminismen ett självklart ställningstagande, problemen i världen är så stora att man bara måste engagera sig, säger Rasmus Acking, 15.
- Ja, nu när man vet hur illa det är förstår man att alla insatser gör skillnad, även våra, säger Josefine Alm, 15.
Men kompisarna är inte överens om hur man bäst uppnår jämställdhet.
- Lagstiftning löser ingenting. Människor börjar inte tänka annorlunda för att staten säger att de ska göra det. Och kickar man knäppa makthavare som Bush och påven står det andra på tur, säger Rasmus.
- Men det är ju viktigt att samhället är tydligt med vad man inte accepterar, invänder Daniela Westmark, 15.
- Jovisst, men information är det enda sättet att förändra på djupet, svarar Rasmus.
Tannaz Rahimi, 15, håller med.
- Man kan inte tvinga fram förändring, den måste komma inifrån.

Emmy Magnusson
Praktikant, Amnesty Press och media