Tusen ljus för tusen liv

Strax före klockan fem den 1 december började man att ställa ut gravljusen. Trots blåst och snöblandat regn tändes de en efter en. Tusen ljus för tusen liv som USA tagit sedan dödsstraffet återinfördes 1976. Det var inför ett makabert jubileum som Amnesty intog Södermalmstorg i Stockholm.

Amnestyaktivister jobbade på hårt för att få alla ljus tända i tid. (Foto: Emmy Magnusson)

– 999 av dessa gravlyktor är för att komma ihåg alla dem som blivit avrättade sedan USA återinförde dödsstraffet 1976. Och den sista tänder vi för att protestera mot den 1 000:e avrättningen som med största sannolikhet kommer äga rum imorgon.
Med dessa ord inledde svenska Amnestys generalsekreterare Carl Söderbergh torsdagens ljusmanifestation.

Nyfikna som hade vägarna förbi stannade till och lyssnade. Ett gäng unga killar frågade varför det var så många ljus.
– Jaha. Fan vad bra!, utropade de efter att ha blivit informerade om syftet med tillställningen.

Andra hade inte lika bra respons att komma med:
– Nej, det här är inget för mig. Jag är för dödsstraffet. Tycker vi ska inrätta det i Sverige, menade en man som kom ut från Slussens tunnelbana.

Förhoppningsvis var majoriten av gårdagens åskådare dock eniga om att dödsstraffet inte hör hemma i dagens samhälle, allra minst i ett land som säger sig vilja sprida demokrati runt om världen.
Carl skickade ut en hälsning på Amnestys vägnar:
– Till president George W. Bush och till guvernörerna för de 38 delstater som har kvar dödsstraffet vill vi uttrycka vår avsky. Dödsstraffet är den grövsta kränkningen av rätten till liv och dessutom den yttersta formen av tortyr.

1 000 gravljus för 1 000 liv. (Foto: Emmy Magnusson)

Amnesty Press frågade Brita Grundin, veteran i kampen mot dödsstraffet, och som närvarade vid manifestationen, hur hon ser på framtiden:
– Visst kommer USA att avskaffa dödsstraffet! Kanske inte i min livstid, men någon gång relativt snart, absolut! Det är ett sånt brutalt och grymt straff, och det hör inte hemma i en demokrati!

Förespråkare hävdar att dödsstraffet behövs som ett avskräckande exempel, men det finns inga bevis för att detta stämmer. Statistiken visar istället på att mordfrekvensen är betydligt lägre i de delstater som inte har kvar dödsstraffet. Dessutom talar siffror för att dödsstraffet används på ett mycket diskriminerande sätt. I nästan 90 procent av fallen har de som dömts till döden haft vita offer, trots att svarta personer utgör mer än hälften av alla mordfall i USA. Och 90 procent av de personer som amerikanska åklagare vill döma till dödsstraffet är svarta eller av latinamerikanskt ursprung.

Utsikt över Slussen från Katarinahissen. (Foto: Ana Falk)

Carl Söderbergh avslutade sitt tal med en förhoppning om att det sista ljuset aldrig skulle behöva tändas. Men på morgonen den 2 december avrättades Kenneth Boyd i delstaten North Carolina. Därmed blev han den 1 000:e fången att dö i USA:s avrättningskamrar.

Ana Falk, praktikant Amnesty Press